Dråpare på rymmarstråt

MARGARET sökte desperat efter ett botemedel, när hennes son Tito insjuknade i malaria. Tre olika mediciner prövades, däribland det så populära medlet klorokin, men ingenting hjälpte. Lille Tito dog — bara nio månader gammal.

I Margarets hemland Kenya är sådana tragedier bara alltför vanliga. Tidskriften ”Newsweek” skriver: ”’Anopheles gambiae’, den vanligaste arten av malariamyggor, frodas i den här delen av världen. Det gör däremot inte barnen. Fem procent av dem dör i malaria innan de når skolåldern.”

År 1991 dödade sjukdomen tbc 12 fångar och en fångvaktare i staten New York i USA. ”Vi kommer att få bukt med den i fängelserna”, förklarar dr George DiFerdinando j:r, ”men frågan är: Hur skall man få bukt med den, när den nu fått fotfäste i samhället?”

Världshälsoorganisationen (WHO) rapporterar att 1,7 miljarder människor — närmare en tredjedel av världens befolkning — bär på tuberkelbakterien. Varje år är det åtta miljoner av dessa som utvecklar sjukdomen, och tre miljoner dör.

På ett sjukhus i New York föddes en liten flicka 11 veckor för tidigt, men detta var bara en del av problemet. Den flagnande huden på händerna, såren på fötterna, den förstorade levern och mjälten — allt bar tydligt vittnesbörd om att hon hade ådragit sig syfilis i livmodern.

”Somliga barn får så stora skador av sjukdomen redan i livmodern att de föds döda”, rapporterar ”The New York Times”. ”Andra dör kort efter födelsen. En del av dem har stora sår på huden, som spricker upp under förlossningen.”

Malaria, tuberkulos och syfilis — alla dessa tre sjukdomar ansågs vara under kontroll och nära att utrotas för bara några decennier sedan. Varför gör de nu en så förödande comeback?