Årets besök av havslädersköldpaddan

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I MALAYSIA

DET är nästan midnatt. Fullmånen över våra huvuden kastar sitt gyllene sken över det stilla och fridfulla havet. På stranden vid Rantau Abang har folk samlats i grupper. En del står upp, andra hukar sig eller sitter i den svala, fina sanden. Vad gör de här vid den här tiden på dygnet? De väntar tålmodigt på att ett enormt skal utrustat med fyra simfötter till ben skall komma på besök — den jättelika havslädersköldpaddan.

Dessa mystiska amfibiska besökare har gett internationell ryktbarhet åt den här stranden, som i övrigt inte utmärker sig på något speciellt sätt. Rantau Abang ligger på östra kusten av den halvö som utgör större delen av Malaysia, alldeles norr om Dungun och ungefär 40 mil ovanför Singapore. Det är ett av de få ställen i världen som havslädersköldpaddorna besöker årligen för att fullgöra en ädel uppgift.

Äggläggningssäsongen sträcker sig ungefärligen från maj till september. Under juni, juli och augusti kulminerar äggläggningen, och då är det ganska lätt att se hur den går till. I allmänhet börjar sköldpaddorna ta sig upp ur vattnet först när det har blivit mörkt. Skall de här besökarna från Malaysia, Singapore och hela Västerlandet ha väntat förgäves?

Upp ur havet kommer de!

Plötsligt upptäcker vi silhuetten av något som rör sig uppåt och neråt och avtecknar sig mot det skimrande vattnet inte långt från stranden. Åskådarna blir ivriga! Ju närmare stranden det välvda föremålet kommer, desto mer höjer det sig ur vattnet. Det är en sköldpadda som kommer i land! De få guiderna som är närvarande förmanar alla att hålla sig så lugna och stilla som möjligt för att inte skrämma bort den.

Först framträder huvudet, därpå halsen, åtföljd av främre delen av skalet och frambenen, tills slutligen hela sköldpaddan blir synlig på stranden. Dyningar sköljer över svansen och bakbenen. Vilken jätte! Den är minst två meter från nos till svanstipp! Nu ligger den orörlig där på stranden.

Plötsligt reser sig sköldpaddan med hjälp av frambenen och slungar fram kroppen, som slår i marken med en duns. Den ligger stilla ett ögonblick, som för att hämta andan och uppbjuda sina krafter för nästa lyft och kast. Det är så den rör sig på land. Åskådarna står på båda sidor om den, men hålls på avstånd. Guiderna är mycket bestämda på den punkten. Med varje framåtgående rörelse går också åskådarna lite framåt — men mycket tyst och stilla.

Havslädersköldpaddan vet instinktivt vart den skall, medan den stapplar fram på stranden. Dess inprogrammerade kunskap sätter den i stånd till att finna en plats där chansen är som allra störst att äggkläckningen skall lyckas. Där börjar den gräva ett hål. Bakbenen blir spadar som skyfflar upp sanden.

Efter vad som förefaller en lång väntan kommer en av guiderna, som också är auktoriserad äggsamlare, fram och sticker ner handen i hålet, som är så djupt att armbågen försvinner ner i det. När han drar upp armen ur hålet, flämtar alla av förvåning och spänning. Han har ett ägg i handen!

Havslädersköldpaddans ägg är mattvita till färgen. De varierar till omfånget från en bordtennisbolls till en tennisbolls storlek. De allra sista i en kull är vanligen bara av en spelkulas storlek. Till skillnad från fåglars äggskal består detta skal av ett segt skinn som man lätt kan buckla till när man trycker på det. Egendomligt nog stelnar inte vitan, när man kokar ägget. Smaken sägs vara lite kärv och påminna om fisk. En sköldpadda lägger i genomsnitt ungefär 85 ägg åt gången. Ett rekord rapporterades emellertid år 1967, då man påträffade ett bo med 140 ägg.

Nu kan åskådarna ta sig större friheter. Några känner försiktigt på sköldpaddan och undersöker den. Andra poserar för bilder till familjealbumet genom att klättra upp på den eller luta sig mot den. Tittar man lite närmare på sköldpaddan ser man hur det från ögonen droppar ett tjockt genomskinligt slem översållat med sandkorn. Det lär vara växlingen från vatten till luft som förorsakar detta. Gång efter annan öppnar sköldpaddan munnen och andas med ett suckande ljud.

Äggen döljs

Efter en god stund börjar havslädersköldpaddan röra bakbenen för att fösa sanden tillbaka i hålet. Så snart som hålet är fyllt låter den bakbenen gå till aktion. De rör sig kraftfullt som ett par vindrutetorkare. Sanden flyger i alla riktningar! Åskådarna stiger snabbt tillbaka för att skydda ansiktet och kroppen. De svängande benen fortsätter att piska en stund. Vilken uthållighet och styrka de utvecklar! När bakbenen slutligen stannar, kan åskådarna inte se ett spår av hålet som havslädersköldpaddan grävde. I sanning instinktiv vishet! Men hur oändligt mycket större är inte visheten hos Skaparen av denna sköldpadda!

Innan havslädersköldpaddan styr färden tillbaka till havet, fäster en auktoriserad äggsamlare ett märke på ett av frambenen. Så gör man för att kunna övervaka de efterföljande besöken på land och följa hur den rör sig i öppna havet. Äggläggningen sker mellan sex och nio gånger under varje säsong med ett intervall på 9—14 dagar mellan gångerna.

Plötsligt häver sig havslädersköldpaddan upp och kastar sig framåt. Den vänder och styr kosan ut mot havet. Den stapplar sig jämförelsevis fortare ner i vattnet än den tog sig upp på land. När den når vattnet, går den i med huvudet före. Till slut är den utom synhåll. När huvudet slutligen dyker upp, har sköldpaddan kommit ganska långt ut. Nosspetsen återkastar månljuset medan sköldpaddan raskt sticker i väg ut till havs. Så snabb och rörlig den är i vattnet! Det är en väldig skillnad när man jämför med hur klumpigt och långsamt den rör sig på land.

Skyddsinsatser

Miljöförstöring och mänsklig snikenhet hotar nu att utrota havslädersköldpaddorna, alldeles som fallet är med allt fler andra djurarter. I mitten av 1970-talet påträffade man hundratals knappt fullvuxna sköldpaddor som hade spolats i land i grannstaten Pahang — döda! Samvetslösa personer samlar också in sköldpaddornas ägg för att tillfredsställa människor som vill äta något exotiskt.

Till all lycka för dessa sköldpaddor har man i Malaysia börjat bekymra sig allvarligt för deras sjunkande antal. År 1951 antog man en ny lag som skall skydda sköldpaddorna, ”lex sköldpadda”. Privat ägginsamling förbjöds. Tyvärr faller snikna individer för frestelsen att för snöd vinnings skull bryta mot lagen. Trots detta har naturskyddsinsatserna inte varit förgäves.

Det är en fröjd att se rader av små plakat nedstuckna i sanden på stranden vid Rantau Abang. Vart och ett markerar platsen där en liten samling lädersköldpaddsägg ligger begravd. Plakatet talar om antalet ägg, datum för äggläggningen och ett kodnummer som identifierar äggkullen i fråga. Omkring 45 dagar efter äggläggningen placeras ett metalltrådsnät runt varje plakat för att hindra de nykläckta ungarna från att ge sig i väg. Det tar mellan 52 och 61 dagar för äggen att kläckas. Ungarna kläcks vanligen på kvällen efter solnedgången, och då antecknar man hur många som kommer från varje hål. De placeras därpå i behållare och släpps senare ut i vattenbrynet.

Naturvårdsprogrammet har med framgång dragit upp många tusen sköldpaddsungar och återbördat dem till deras hem i vågorna. Dock fortsätter den låga överlevnadsfrekvensen att vålla bekymmer, liksom också det faktum att allt färre havslädersköldpaddor kommer till Rantau Abang.

[Bilder på sidan 18]

Från huvud till svans mäter hon 1,8 meter, denna havslädersköldpadda som lägger dussintals ägg. Omkring åtta veckor senare kläcks ungarna

[Bildkällor]

Havslädersköldpadda. Lydekker

C. Allen Morgan/Peter Arnold

David Harvey/SUPERSTOCK

[Bildkälla på sidan 17]

C. Allen Morgan/Peter Arnold