Döende korallrev — Bär människor skulden?
ÅR 1992 hölls ett internationellt symposium om korallrev, och det rapporterades då att människor direkt eller indirekt var orsak till att 5–10 procent av världens levande rev dött och att ytterligare 60 procent kunde förloras inom de närmaste 20–40 åren. Enligt Clive Wilkinson vid Australian Institute of Marine Science är det endast rev i avlägsna områden som är någorlunda friska. Tidningen USA Today uppgav att problemet med skadade ”rev inbegriper Japan, Taiwan, Filippinerna, Indonesien, Singapore, Sri Lanka och Indien i Asien; Kenya, Tanzania, Moçambique och Madagaskar i Afrika samt Dominikanska republiken, Haiti, Cuba, Jamaica, Trinidad, Tobago och Florida på de amerikanska kontinenterna. Orsakerna till nedbrytningen varierar, men stora befolkningar vid kusterna och hög exploatering av kustområdena är gemensamma faktorer på alla dessa platser.”
Korallrev trivs normalt i havsvattentemperaturer på 25–29 grader Celsius, beroende på var de växer. Koraller klarar emellertid inte några större temperaturvariationer. En ökning med bara någon grad över den normala maximitemperaturen på sommaren kan vara livshotande. Man har kunnat fastställa olika orsaker till korallblekning och därmed följande koralldöd på enskilda platser, men många forskare misstänker att en allmän orsak världen över kan vara global uppvärmning. Tidskriften Scientific American skrev följande om den slutsatsen: ”Rapporterna år 1987 om korallblekning kom samtidigt med att oron för en global uppvärmning ökade. Det var därför inte förvånande att somliga forskare och andra observatörer drog slutsatsen att korallreven fungerade som kanariefågeln i kolgruvan — de var den första indikationen på en global ökning av havsvattentemperaturerna. Även om det förefaller som om lokalt höjda havsvattentemperaturer orsakat blekning, kan man inte vid den här tidpunkten slutgiltigt förbinda denna effekt med en global uppvärmning.”
I U.S.News & World Report sades det: ”Studier som nyligen gjorts i det karibiska området har stött hypotesen att onormalt varma hav har framkallat den korallblekning som ägt rum på senare tid.” Thomas J. Goreau, som förestår Global Coral Reef Alliance, gjorde en pessimistisk jämförelse mellan revens svåra situation och reduceringen av regnskogen i Amazonområdet. ”Det kommer fortfarande att finnas regnskog kvar om femtio år”, sade han, ”men med den takt som korallreven nu dör kommer det inte att finnas några rev kvar någonstans ens tillnärmelsevis så länge.”
Global förstöring — många orsaker
Längs Centralamerikas stillahavskust dog så mycket som 95 procent av korallerna år 1983. Liknande, men inte lika förödande, blekning inträffade samtidigt i centrala och västra Stilla havet. Allvarlig blekning drabbade Stora Barriärrevet i Australien och områden i Stilla havet och Indiska oceanen. Thailand, Indonesien och Galapagosöarna rapporterade också skador. Sedan inträffade omfattande blekning i närheten av Bahamaöarna, Colombia, Jamaica och Puerto Rico samt södra Texas och Florida i USA.
Ett globalt mönster när det gäller förstöringen av reven började framträda. I Natural History sades det: ”Under den relativt korta tid som man har studerat revens ekosystem har man aldrig sett blekning i så stor skala som den som iakttagits på senare tid. Peter Glynn, biolog vid University of Miami, har undersökt 400 år gamla koraller i de svårt blekta områdena i östra Stilla havet och har inte funnit några tecken på liknande katastrofer i det flydda. Den allvarliga blekningen tyder på att den allmänna uppvärmningen på 1980-talet kan ha haft en drastisk inverkan på korallreven och kan förutspå framtiden för reven, om växthuseffekten leder till ännu högre temperaturer. Tyvärr kommer den globala uppvärmningen och miljöförstöringen med stor sannolikhet att bestå och bli ännu akutare, vilket kommer att öka frekvensen av blekningsperioder i hela världen.”
U.S.News & World Report framhöll vad som skulle kunna vara ytterligare en orsak: ”Uttunningen av ozonskiktet, vilket skyddar levande varelser mot skadlig ultraviolett strålning, kan också delvis vara skuld till koralldöden på senare tid.”
I kustområdena, där mer än hälften av världens befolkning bor, har människors ansvarslöshet utsatt korallreven för stora påfrestningar. I en undersökning som gjorts av Internationella naturvårdsunionen och FN:s miljöprogram fann man att människor skadat eller förstört korallrev i betydande omfattning i 93 länder. Många utvecklingsländer dumpar sitt orenade avloppsvatten direkt i havet och förorenar vattnet.
Mangroveträd, som växer i saltvatten och filtrerar föroreningar, avverkas för att ge virke och bränsle. Koraller bryts och bearbetas för att ge byggnadsmaterial. På Sri Lanka och i Indien har hela sektioner korallrev malts sönder och använts till cement. Stora och små fartyg kastar ankar på reven eller grundstöter på dem, vilket smular sönder korallerna.
Tidskriften National Geographic beskrev vad som händer i John Pennekamp korallrevspark i Florida: ”Båtarna förorenar vattnet och allt som finns i det med petroleumprodukter och avloppsvatten. Människor som inte kan navigera brakar rakt in i reven med sina båtar. Folk skräpar ner havet med plastmuggar, aluminiumburkar, glas, plastpåsar, flaskor och kilometervis med tilltrasslade fisklinor. Det här skräpet försvinner inte — det är praktiskt taget oförstörbart.”
[Bildkälla på sidan 16]
Genom tillmötesgående från Australian International Public Relations
[Bildkälla på sidan 17]
Genom tillmötesgående från Bahamas Ministry of Tourism