Ungdomar frågar:

Varför är jag så fixerad vid min vikt?

”Inne i mig är det en strid som jag inte kan få slut på. En del av mig vill äta, men den andra delen vägrar att äta därför att jag är rädd att gå upp för mycket i vikt.” — Jaimee.

VAD är det du fruktar mest av allt? Utan att tveka skulle många flickor svara: Att gå upp i vikt. I en undersökning avslöjades det faktiskt att dagens unga kvinnor är mera rädda för att lägga på hullet än för kärnvapenkrig och cancer eller till och med för att förlora sina föräldrar!

Viktbekymren kan börja i förvånansvärt tidig ålder. Doktor Catherine Steiner-Adair påpekar att många flickor, redan innan de kommit upp i tonåren, träffas och ägnar sig åt ”viktsnack” — små pratstunder där de uttrycker gemensamt förakt för sina kroppar. Av allt att döma är det mer än bara prat. En undersökning bland 2.379 flickor visade att 40 procent verkligen strävade efter att gå ner i vikt. Och de som intervjuades var bara nio eller tio år!

Med tiden kan många av de här ungdomarna komma att fastna i olika bantningsmetoder som blir populära. Och ännu värre: för några kanske det slutar som för 20-åriga Jenna. Denna unga kvinna är 160 centimeter lång och väger bara 40 kilo. ”Jag vill helt enkelt inte äta”, förklarar Jenna. ”Det som bekymrar mig mest är att alla kilon som jag under tre års tid har kämpat för att bli av med skall komma tillbaka på en månad om jag äter.”

Du kanske kan förstå Jennas känslor. Kanhända har du också velat gå ner i vikt för att se så bra ut som möjligt. Och visst, det är inte fel att bry sig om sitt utseende. För Jenna gjorde emellertid hennes önskan att bli smal att hon nästan förlorade livet. Hur då?

De svälter sig till döds

Jenna kämpar med en allvarlig ätstörning som kallas anorexia nervosa. Det gör också Jaimee som citerades i inledningen. Under en period höll de här flickorna bokstavligt talat på att svälta sig till döds, och de är inte ensamma. Det beräknas att 1 flicka på 100 lider av anorexi. Det innebär att miljontals unga flickor är drabbade — kanske till och med någon som du känner!a

Anorexi kan utvecklas på ett ganska oskyldigt sätt. En ung flicka skulle kunna börja banta på ett sätt som verkar ofarligt, kanske bara för att bli av med några kilon. När hon når sitt mål, är hon ändå inte nöjd. ”Jag är fortfarande för tjock!” konstaterar hon med ogillande i blicken när hon ser sig själv i spegeln. Så hon beslutar sig för att bli av med några kilon till. Sedan bara några till. Och några till. Mönstret är lagt, och anorexins första frö är sått.

Naturligtvis är inte alla som bantar anorektiker. Somliga har berättigade orsaker att tänka på sin vikt, och ett par kilo mindre skulle kanske vara hälsosamt för dem. Men många flickor har en förvrängd kroppsuppfattning. Tidskriften FDA Consumer jämför detta, att ha en förvrängd bild av sig själv, med att se sig i en buktad spegel i ”lustiga huset”: ”Du ser dig själv som tjockare än du är.”

En anorektiker har därför en sjuklig ångest för att öka i vikt — även om hon redan är trådsmal. Hon tränar tvångsmässigt för att hålla vikten nere och ställer sig på vågen flera gånger om dagen för att vara säker på att det inte sker någon ”tillbakagång”, det vill säga att hon börjar lägga på sig. När hon äter, tar hon bara minimala portioner, eller också äter hon inte alls. ”Varje dag gick jag till skolan med en lunchbox som mamma hade gjort i ordning, och så gott som varje dag slängde jag bort maten”, säger Heather. ”Snart blev jag så van vid att inte äta att även om jag ville äta, så kunde jag det inte. Jag blev inte hungrig.”

Till en början är anorektiker, sådana som Heather, upprymda över att se hur kilona försvinner. Men brist på rätt näring kräver till slut sin tribut. Anorexin gör dem dåsiga och slöa. Skolarbetet börjar bli lidande. Menstruationen kan upphöra.b Efter ett tag kan hjärtfrekvensen och blodtrycket sjunka till oroväckande låga nivåer. Men anorektikern ser ännu inte faran. Faktum är att den enda fara som hon uppfattar som en fara är risken att något av det som hon har blivit av med skall komma tillbaka — om så bara ett enda kilo.

Anorexi är emellertid inte den enda ätstörningen — och inte heller den vanligaste. Bulimia nervosa är ett gissel som drabbar upp till tre gånger fler än vad anorexi gör. Sedan förekommer också tvångsmässigt ätande, som är nära besläktat med bulimi. Låt oss ta en närmare titt på de här sjukdomarna.

Det dolda gisslet

”Min kamrat erkände nyligen att hon smusslar med sig mat och äter upp den i hemlighet. Sedan gör hon så att hon kräks upp allt. Hon påstår att hon har hållit på med det här i två år.” Med dessa ord beskriver en ung kvinna, som skrivit till en tidnings frågespalt, symtom som är karakteristiska för den ätstörning som kallas bulimi.

Bulimikern hetsäter eller konsumerar stora mängder mat på kort tid. Sedan rensar hon kroppen från den mat hon har ätit, vanligtvis genom avsiktligt framkallade kräkningar.c Blotta tanken på att tömma magen på det här sättet kan naturligtvis verka motbjudande. Men socialarbetaren Nancy J. Kolodny skriver: ”Ju mer man äter och kräks, desto lättare blir det. Den första känslan av motvilja eller rentav rädsla ersätts snart av en tvångsmässig önskan att upprepa detta bulimiska beteendemönster.”

Anorexi och bulimi har sagts vara olika sidor av samma mynt. Fastän dessa sjukdomar uppvisar rakt motsatta symtom, bottnar båda i en fixering vid mat.d Men till skillnad från anorexi är bulimi mycket lättare att hålla hemligt. Hetsätningen hindrar ju den drabbade från att gå ner i vikt, och självrensningen hindrar henne från att gå upp. Oftast är en bulimiker därför varken tjock eller smal, och utåt sett kan hennes matvanor förefalla ganska normala. En kvinna som heter Lindsey berättar: ”Jag hetsåt och kräktes så mycket som fyra till fem gånger om dagen under nio år. ... Ingen kände till min bulimi, för jag dolde den väl bakom en fasad av kompetens, glättighet och en genomsnittlig kroppsvikt.”

Det är lite annorlunda med den som lider av tvångsmässigt ätande. Likt bulimikern äter den här personen stora mängder mat på en gång. The New Teenage Body Book förklarar: ”Eftersom det här beteendet att äta stora mängder mat inte åtföljs av självrensning, kan vikten hos den som lider av tvångsmässigt ätande variera från lindrig övervikt till kraftig övervikt eller kraftig fetma.”

Faror för hälsan

Alla de här tre formerna av ätstörningar kan utgöra allvarliga hot mot hälsan. Anorexi kan orsaka allvarlig undernäring, och i många fall — upp till 15 procent enligt vissa beräkningar — kan det få dödlig utgång. Att hetsäta, oavsett om det sker med efterföljande självrensning eller inte, är riskabelt för hälsan. Med tiden kan kraftig fetma leda till livshotande hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och till och med vissa former av cancer. Framkallade kräkningar kan orsaka bristningar i matstrupen, och överdriven användning av laxermedel och urindrivande medel kan under extrema omständigheter leda till hjärtstillestånd.

Det finns emellertid en annan aspekt av ätstörningar som behöver tas i beaktande. De som lider av anorexi, bulimi och tvångsmässigt ätande känner sig i allmänhet olyckliga. De har ofta dålig självaktning och drabbas lättare av ångest och depressioner. Det står helt klart att de är i behov av hjälp. Men hur kan de som lider av ätstörningar få hjälp att bryta sin viktfixering? Den frågan kommer vi att besvara i en kommande artikel i den här artikelserien.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 14]

En förvrängd kroppsuppfattning

De flesta flickor oroar sig för sin vikt utan att ha anledning till det. I en undersökning bland flickor mellan 5 och 17 år framkom det att 58 procent av flickorna ansåg att de var överviktiga, trots att det i verkligheten var bara 17 procent som var det. I en annan undersökning ansåg 45 procent av kvinnorna, som i själva verket var underviktiga, att de vägde för mycket! En kanadensisk undersökning konstaterade att 70 procent av kvinnorna i Canada tänker mycket på vikten och att 40 procent har fastnat i jojo-bantning — ett mönster där de går ner i vikt för att sedan gå upp i vikt igen.

Det är uppenbart att en förvrängd kroppsuppfattning kan göra att många flickor oroar sig i onödan för något som i verkligheten inte är ett problem. ”Jag har en kamrat som äter mängder av bantningspiller, och jag känner några flickor som har drabbats av anorexi”, berättar 16-åriga Kristin. Hon tillägger: ”Hur man än anstränger fantasin, kan man inte säga att någon av dem är tjock.”

Det är därför på goda grunder som tidskriften FDA Consumer ger rekommendationen: ”I stället för att börja banta därför att ’alla andra’ gör det, eller därför att du inte är så smal som du önskar att du vore, bör du först rådgöra med en läkare eller en näringsexpert för att ta reda på om du är för tung eller har för mycket kroppsfett för din ålder och längd.”

[Bild på sidan 15]

Många bekymrar sig över sin vikt utan att ha anledning till det