Jehova uppehåller sin här av heltidstjänare
”Då fortsatte din egen kärleksfulla omtanke, o Jehova, att uppehålla mig.” — Psalm 94:18, NW.
1. Vad var det som drog kung David närmare Jehova?
”HELA dagen lång vill jag välsigna dig, och jag vill prisa ditt namn till obestämd tid, ja, för evigt.” (Psalm 145:2, NW) Kan du föreställa dig vilken känsla av att stå nära Gud som kung David måste ha känt, han som skrev dessa ord? Kan du känna den uppskattning han kände och den djupa hängivenhet han hade? Han gav dessutom uttryck åt den fruktan och respekt han hyste för sin Skapare, som hade gjort så mycket för honom.
2. Hur visade David sin uppskattning av Guds godhet?
2 Som Psalm 145:2 visar kände David ibland en sådan stor uppskattning av Guds godhet att han måste ge uttryck åt den i ord och sång till Guds lov och pris. Men en del av dessa ord och sånger kom också till på grund av de olika ting som hände honom i livet. David hade velat bygga ett tempel åt Gud, men när detta privilegium nekades honom, skänkte han en stor summa pengar och mängder av material till dess uppbyggnad. Han var inte nöjd förrän han kört ut alla Guds fiender ur det utlovade landet. Under en tid uthärdade han hellre stora svårigheter och umbäranden, ja, till och med förföljelse, än att dra Guds misshag över sig genom att ta hämnd på Guds smorde, kung Saul. David kunde påminna sig de tillfällen då han kämpade mot Goljat och slog ihjäl ett lejon och en björn. Ja, Gud uppehöll David.
3. Hur känner du det, när du tänker på Guds godhet, och hur kan du visa att du känner det så?
3 Har du någonsin känt det som David gjorde — känt dig överväldigad på grund av att du uppskattat den godhet Gud visat dig? Du har kanske rentav känt dig besviken på dig själv, därför att du inte lyckats visa din uppskattning i så hög grad som du hade önskat göra. Vid sådana tillfällen är det trösterikt att komma ihåg att Jehova finner behag i att vi tjänar honom av hela vår själ, oavsett hur mycket eller hur lite tjänst vi kan göra på grund av våra andra skriftenliga förpliktelser. (Jämför Kolosserna 3:23.) Men många kristna har under bön analyserat sitt liv för att se efter om de i större utsträckning skulle kunna visa sin kärlek till och hängivenhet för Gud. Tusentals kristna har varit i stånd att ordna sina förhållanden så att de kunnat ta del i arbetet med att på heltid predika och undervisa om vad som står i bibeln, det vill säga ägna sig åt pionjärtjänsten.
Ungdomar dras närmare Jehova
4. a) Vad har många ungdomar lagt märke till, och vad har det drivit dem till att göra? b) Vilket förslag kommer Organisationsboken med i detta sammanhang?
4 Många av dem som dragits till Jehova under senare år har varit unga människor. De har sett skrymteriet i den falska religionen och sett att den misslyckats med att hejda den flodvåg av ondska som går över jorden. De har lagt märke till att människan fullständigt misslyckats med att styra sig själv på ett framgångsrikt sätt, och de har blivit förskräckta, när de sett hur giriga profithajar förstört vår dyrbara jord. När de lärt känna bibelns tillfredsställande lösning på dessa problem, har de tagit till hjärtat det råd som den vise skribenten gav. Han sade: ”Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid.” (Predikaren 12:1) Resultatet har ofta blivit att de börjat tjäna som pionjärer. Varför det? I boken Organisationen för predikandet om Riket och arbetet att göra lärjungar sägs det så här: ”Alla unga människor bör ägna allvarlig eftertanke åt detta fält för tjänst [pionjärtjänsten]. Vad skall de göra med sitt liv, när de slutar sina år i föreskriven världslig skolgång? Älskar de i sanning Jehova och känner medlidande för de människor som utan eget förvållande är i träldom under den gamla tingens ordning? Om de är överlämnade, döpta lovprisare av Jehova, borde det inte finnas något tvivel om vad de skulle göra. Deras hjärta kommer att driva dem att tjäna Jehova av hela sin själ.” — Sidan 135.
5. Hur betraktade två ungdomar sin situation?
5 En tonåring i Japan uppskattade i så hög grad den bibliska sanning han hade lärt känna att han blev hjälppionjär 19 gånger efter sitt dop år 1978. Därefter, i december 1980, blev han reguljär pionjär. Han var då 18 år och hade tre månader kvar innan han utexaminerades från skolan. När hans mor, som också är pionjär, frågade honom om hans planer för framtiden, blev hans omedelbara svar att det just nu inte finns någonting som är viktigare än att predikoverket blir utfört och att människor får överleva den ”stora vedermödan”. (Matteus 24:21) En liknande uppskattning visade en pionjär i Nederländerna som började för nio år sedan, då han var 19 år. När man frågade honom om orsaken till att han började i heltidstjänsten, svarade han: ”Mitt samvete gav mig ingen ro, eftersom jag var fullständigt uppslukad av mitt arbete och gav Jehova bara den tid som blev över.”
Hur Jehova uppehåller dem
6. Varför kan du vara helt övertygad om att Gud har makt att uppehålla dem han vill?
6 Om vi medvetet drar oss närmare Gud på detta sätt, kommer han att gå oss till mötes. Lärjungen Jakob säger oss: ”Närma er Gud, så skall han närma sig er.” (Jakob 4:8) Tänk bara! Den Allsmäktige, universums Suverän, kommer verkligen att dra sig närmare den som uppriktigt vänder sig till honom och i handling visar sin djupa hängivenhet. På vilket sätt gör Gud detta? Han gör det bland annat genom att uppehålla den personen andligen och även materiellt, om så är nödvändigt. (Psalm 34:11; 146:7) En 71-årig pionjärsyster från Filippinerna, som har varit en mycket fruktbärande pionjär i 31 år, skriver: ”Med den lilla inkomst vi har klarar vi vårt uppehälle och min pionjärtjänst. Jag har aldrig känt mig andligen svag.”
7. a) På vilket sätt hör glädje och andlig styrka ihop med varandra? b) Hur har detta visat sig vara sant när det gäller två systrar?
7 Ett annat sätt på vilket Jehova uppehåller sin här av heltidstjänare är genom att ge dem GLÄDJE, en av hans andes frukter. (Galaterna 5:22, 23) Aposteln Paulus sätter glädje som egenskap nummer två näst efter kärleken, då han räknar upp andens frukter, och detta är mycket passande. Glädje ger styrka, och utan denna egenskap kan ingen ”soldat” hålla ut. I Nehemja 8:10 sägs det: ”Fröjd i HERREN [Jehova] är eder starkhet [eller: ”kommer att göra er starka”, Today’s English Version].” Att det verkligen förhåller sig så framgår av det som en kristen syster i Los Angeles i Kalifornien säger:
”Jag vill bara tala om för er hur lycklig jag är. Jag fick min blankett för ansökan om pionjärtjänst av kretstillsyningsmannen ... , och jag gjorde upp planer för att börja den 1 januari 1981. När januari månad kom, kände jag mig mycket osäker och darrig, men jag bad till Jehova om att han skulle välsigna mina ansträngningar och låta mig finna någon som verkligen ville studera och som verkligen ville lära känna sanningen. Ja, jag fick betydligt mer än jag begärde. Förutom att jag fann många intresserade människor, kunde jag för januari 1981 rapportera 102 timmar i predikoverket, 135 lösnummer, 23 böcker, 47 återbesök, 2 broschyrer, 3 prenumerationer och 9 bibelstudier. Himmelens dammluckor har öppnats helt, och jag har fått så många välsignelser av Jehova att jag tycker att hjärtat håller på att hoppa ut ur mig.”
Denna glädje som ger en sådan styrka kom även till uttryck hos en 14-årig syster från Brasilien, en syster som använde sitt skollov till att vara hjälppionjär tillsammans med sin mor. Hon förklarar:
”Varje gång jag går ut i tjänsten på fältet känner jag mig uppmuntrad, och jag har märkt att ju längre jag håller på med att predika, desto lättare går det att få kontakt med människor. Det är en tjänst som ger mig stor glädje, eftersom jag vet att jag behagar Jehova och att det är det bästa sättet att utnyttja sin ungdom på.”
8. På vilket sätt kan pionjärtjänsten påverka din predikoverksamhet?
8 Lade du märke till vad den unga systern sade om att det går lättare att få kontakt med människor ju längre man håller på med att predika? Har du upplevt detta? Många pionjärer har bekräftat att det förhåller sig så, och de framhåller att de i verkligheten började tycka ännu bättre om tjänsten på fältet, då de kunde ägna sig åt den varje dag. Varför det? Många kristna som bara kan ta del i tjänsten någon gång då och då finner att de känner en viss fruktan varje gång de börjar predika från dörr till dörr. Det är först sedan de gjort några besök som de verkligen känner glädje i tjänsten. Men pionjärerna tar dagligen del i att predika för människor på distriktet och undervisa dem, och de har dessutom blivit duktiga på det området. Detta gör att tjänsten går mycket lättare för dem och ger dem större glädje.
9. Vilket förslag kom en resande tillsyningsman med beträffande pionjärtjänsten?
9 En resande tillsyningsman i Förenta staterna såg att många utan tvivel skulle kunna bli fina pionjärer, om de bara ville smaka på den glädje och styrka som pionjärtjänsten ger och sedan får den tillförsikten att de kan fortsätta som pionjärer. Han förklarar vad han föreslog:
”Det verkar som om ganska många som har pionjärandan håller den tillbaka i fruktan för att de inte skall kunna fortsätta i denna form av tjänst på fältet. Jag har föreslagit att de sätter som mål att vara pionjärer under ett år; sedan kan de se hur de har det med sin hälsa, sitt schema och så vidare. Om de vid årets slut känner att de inte kan fortsätta, har de ändå haft ett utomordentligt trevligt år som pionjärer, ett år som de aldrig kommer att glömma. Men många kan fortsätta när de väl en gång smakat på de glädjeämnen den för med sig.”
Anordningen med hjälppionjärtjänsten, i vilken en kristen kan ta del minst en månad eller så många månader han själv vill, har ofta varit som en språngbräda till den reguljära pionjärtjänsten.
10. Vilken rätt inställning har pionjärer till materiellt understöd?
10 Pionjärerna går i främsta ledet i det andliga kriget och utför ett ädelt arbete. Men de menar inte att de skall behandlas på något speciellt sätt på grund av detta. De inser att de bara är ”medsoldater” med de millioner andra soldater som troget tjänar Gud men inte är i den ställningen att de kan tjäna som pionjärer. Pionjärtjänsten hjälper dem, som på grund av sina omständigheter kan ta del i den, att ägna Gud helhjärtad tjänst — något som han kräver av alla som vill äga hans godkännande. De förväntar inte att andra skall ge dem mat, kläder eller på annat sätt stödja dem materiellt. De känner det i stort som Paulus gjorde. Han sade: ”Tvärtom har vi under slit och släp arbetat natt och dag för att inte bli en kostsam börda för någon av er.” — 2 Tessalonikerna 3:8.
11. Varför har många kristna glatt sig åt att kunna hjälpa dem som är ute i heltidstjänsten?
11 Även om Paulus inte ville vara en börda för någon, fanns det somliga bland de första kristna som ville ge uttryck åt sin uppskattning av hans tjänst genom att bistå honom materiellt. På så sätt kunde de hjälpa honom att fortsätta att göra vad de vid den tidpunkten kanske inte var i stånd till att göra själva. (Filipperna 4:14—19; 2 Korintierna 11:8) På liknande sätt finns det många kristna i vår tid som verkligen arbetar hänemot målet att bli pionjärer, men vars omständigheter är sådana att de för närvarande inte har möjlighet att vara det. Ofta delar dessa med sig av sitt materiella goda till dem som nu har möjlighet att vara pionjärer, och denna frikostighet uppskattas mycket av pionjärerna, som dock inte förväntar eller räknar med att bli föremål för sådan generositet.
12. Vad behöver pionjärer ändå sätta sin förtröstan på, vilket exemplifieras genom en syster?
12 Även om många kristna är frikostiga mot pionjärerna, måste dessa förtrösta på Guds förmåga att hjälpa dem. En pionjär skrev för en tid sedan följande:
”Jag har haft glädjen att få vara reguljär pionjär i tre hela år. Dessa år har varit de bästa i hela mitt liv. Jag är mycket tacksam mot Jehova för att han har låtit mig få tjäna honom som pionjär. Det har varit den mest trosstärkande tiden i mitt liv i sanningen, eftersom jag så många gånger har fått se hur Jehova gjort olika föranstaltningar för min skull. Heltidstjänsten har hjälpt mig att få en djupare förståelse av Jesu ord i Matteus 6:25—33. Jag måste tillstå att det har funnits tillfällen då jag känt mig lite orolig, men den känslan har i allmänhet varit kortlivad, eftersom jag bara har behövt påminna mig hur Jehova hållit sitt löfte vid tidigare tillfällen. Varför skulle jag inte lita på honom nu? Varje dag försöker jag rätt värdera min situation och kommer fram till att jag har mat, kläder och tak över huvudet, alldeles som Jesus sade att jag skulle ha. När man förvärvsarbetar bara två nätter i veckan, vet man att det är Jehova som står bakom en. Vilken trygghetskänsla!”
Pionjärtjänsten — ett bevis på tro
13. Vilka exempel på människor som bevisat sin tro finner vi i bibeln?
13 Bibeln är fylld med exempel på människor som bevisat sin tro. Att Noa och hans familj byggde arken var ett iögonenfallande bevis på att de hade tro. Inte heller kan vi glömma den tro som Abraham, Sara, Josef, Mose och Rahab uppvisade. Men, som Paulus sade, ”tiden skulle ju inte räcka till för mig, om jag fortsätter med att berätta om Gideon, Barak, Simson, Jefta, David såväl som Samuel och de andra profeterna”. (Hebréerna 11:32) Deras trosgärningar var något utöver det vanliga, vad somliga kanske skulle vilja beskriva som mer än vad ”plikten bjuder”. Men det var inte enbart en form av pliktkänsla som drev dem. Deras kärlek till Gud och deras tro på honom, bland annat på att Gud tänkt ge dem någonting ”bättre”, var det som drev dem till att offentligt förkunna sin tro. Vad tyckte Jehova om deras trosgärningar? Hans ord ger svaret: ”Därför skäms inte Gud för dem, att bli anropad såsom deras Gud, ty han har gjort redo en stad åt dem.” — Hebréerna 11:13—16.
14. Hur kan pionjärtjänsten vara en trosgärning för oss i vår tid?
14 Vilka trosgärningar utöver de vanliga kan vi utföra i våra dagar? För många blir svaret att vi bland annat kan utföra heltidsförkunnartjänst eller pionjärtjänst. Av förståeliga skäl kan inte alla som utgör ”hela brödraskaran” i världen vara pionjärer eller ens vara hjälppionjärer regelbundet. (1 Petrus 2:17) Men även för dem, vars omständigheter tillåter dem att vara det, krävs det tro. En broder i Europa skriver: ”Många rådde mig att inte bli pionjär, eftersom den tjänsten bara är till för starka människor. Jag är inte fysiskt stark. I själva verket är jag puckelryggig. Men jag började ändå, och med Jehovas hjälp har jag nu varit pionjär i 30 år.” Han tillägger: ”Jag har funnit stor tillfredsställelse i att ha ett fullbokat schema som hjälper mig att komma närmare Jehova.” Jehova har sannerligen uppehållit denne broder i pionjärtjänsten.
15. På vilket sätt visade en broder i Japan sin tro?
15 Inte heller är bevis på tro i form av pionjärtjänst reserverad för enbart dem som tillhör en viss åldersgrupp. En broder i Japan, som lärde känna den kristna sanningen sedan han pensionerats som lärare, blev efter en kort tid döpt vid en ålder av 60 år och började då genast tjäna som hjälppionjär. När han sedan blev reguljär pionjär, vid en ålder av 61 år, tänkte han på den stad i bergen där han hade vuxit upp och där det inte fanns några Jehovas vittnen. Han och hans hustru, som också är pionjär, sålde sitt hus och flyttade upp till denna stad. Familjen byggde där en Rikets sal för de pengar de fått, när de sålde huset, och de har fått välsignelsen att se en församling bildas där.
16, 17. Varför är det nu en lämplig tid att allvarligt begrunda om man kan bli pionjär?
16 Tiden går snabbt mot sitt slut för den nuvarande onda tingens ordning. Alldeles som det var när israeliterna ökade sitt marscherande runt den onda staden Jeriko strax innan den förstördes, kommer Jehova nu, strax innan han tillintetgör den nuvarande tingens ordning, att uppmana människor att häva upp ett kraftigt härskri. (Josua 6:20) Är du i den ställningen att du mera helt och fullt kan ta del i att ropa ut detta segerrop genom att vara pionjär? Om du skulle kunna ordna dina förhållanden så att du kan vara pionjär, har du då tro till att också bli det? Var övertygad om att Jehova kommer att göra sin del — uppehålla dig och ge dig ökad glädje. Han kommer att välsigna dina ansträngningar. Du kan bevisa dig vara lik den syster som har varit pionjär i 10 år i Nederländerna. Hon sade: ”Mitt samvete började anklaga mig, eftersom jag verkligen hade tid. Jag började som pionjär för att tysta ner mitt oroade samvete och för att visa mig själv att min dåliga hälsa skulle utgöra ett hinder för mig att fortsätta som pionjär. Jag är fortfarande pionjär.”
17 Ja, Jehova gör stora ting i de ”yttersta dagarna” för den nuvarande onda tingens ordning. Nu är det tid att dra sig närmare honom och lova och prisa hans namn hela dagen lång, alldeles som David gjorde. Sätt tro till Guds löfte om att han skall uppehålla dig. David skrev: ”När jag sade: ’Min fot kommer sannerligen att röra sig ostadigt’, då fortsatte din egen kärleksfulla omtanke, o Jehova, att uppehålla mig.” — Psalm 94:18, NW.
KAN DU FÖRKLARA ...
□ Varför det är så lämpligt att unga kristna tar pionjärtjänsten under övervägande?
□ Hur Jehova uppehåller sina heltidstjänare?
□ Varför pionjärtjänsten är ett särskilt sätt att visa sin tro?
[Bild på sidan 15]
Pionjärer finner glädje i att predika för allmänheten och blir ofta mycket effektiva
[Bild på sidan 17]
Många av dem som för tillfället inte kan vara pionjärer delar med sig av materiella ting till dem som verkar i heltidsförkunnartjänsten