Andan i den kristna tjänsten
”Var glödande av anden. Gör slavtjänst åt Jehova. — ROMARNA 12:11.
1. Hur bevisar en människa att hon är en Guds tjänare?
DET finns bara ett sätt varpå en människa kan bevisa att hon är en kristen tjänare — genom sina gärningar. Att det förhåller sig så kan vi se i själva innebörden av det grekiska ordet för tjänare, diaʹkonos. En auktoritet säger: ”Diaʹkonos talar om tjänaren [den som passar upp] i hans iver för verket. ... Detta ord talar om en som verkställer någon annans befallningar, i synnerhet en herres befallningar.” (Kenneth S. Wuest: Studies in the Vocabulary of the Greek New Testament) Skribenten betonar här att detta att man är en tjänare av detta slag inte så mycket betyder att man innehar ett ämbete som att man aktivt gör någonting.
2. Vilka bevis finns det för att Timoteus och Paulus var sanna Guds tjänare?
2 Aposteln Paulus sade till exempel om Timoteus: ”Men ni vet att han har bestått provet, att han har tjänat som slav tillsammans med mig, som ett barn hos en far, för att främja de goda nyheterna.” (Filipperna 2:22) Timoteus arbetade hårt i tjänsten. Ingen som såg hans osjälviska arbete kunde tvivla på att han var en sann Guds tjänare. Paulus skrev också till de kristna i Korint: ”Ni själva är vårt [rekommendations-]brev, som är inskrivet i våra hjärtan och som är känt och blir läst av alla människor. Ty det är uppenbart att ni är ett brev från Kristus, skrivet av oss såsom tjänare, ett som inte är inskrivet med bläck utan med en levande Guds ande.” (2 Korintierna 3:2, 3) Vem kunde, när han såg denna blomstrande församling och visste att Gud hade framalstrat den genom Paulus’ tjänsteverksamhet, betvivla att Paulus var en Guds tjänare?
3. Beskriv den anda som en sann kristen tjänare har.
3 Men kom ihåg att ställningen som tjänare inte är något rätt och slätt symboliskt. Vi behöver utveckla andan i den kristna tjänsten. Timoteus hade ”tjänat som slav” tillsammans med Paulus. Aposteln själv sade: ”Ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” (1 Korintierna 9:16) Dessutom skrev han: ”På inget sätt ger vi någon som helst orsak att snava, för att vår tjänst inte skall klandras; utan på alla sätt anbefaller vi oss som Guds tjänare: genom uthållighet i mycket, genom vedermödor, genom nödsituationer, genom svårigheter.” Ja, Paulus visade att han var hängiven, nitisk, enträgen och villig att uthärda vad som helst som var nödvändigt, även att förlora allt, för att kunna fullgöra sin tjänst som kristen. (2 Korintierna 6:3—10; Filipperna 3:8) Alla sanna kristna bör ha en liknande anda. — Lukas 9:23, 24.
4. Hur kan någon som ägnar det mesta av sin tid åt andra förpliktelser vara en Guds tjänare?
4 Alldeles som på apostlarnas tid är några av dessa tjänare män och kvinnor som har familj och ägnar sig åt förvärvsarbete. Andra går i skolan. Hur kan man säga att de är Guds tjänare? Jo, de fullgör sina andra förpliktelser och har även rimlig tid över för rekreation, men deras tjänst som Ordets förkunnare är inte mindre viktig för dem än dessa andra ting. Inte heller för de enbart in den så gott de kan bland sina fritidsaktiviteter eller ägnar bara en kort stund åt den varje månad som något slags gest. De fortsätter med att ”först söka riket och hans rättfärdighet”. — Matteus 6:33.
Pionjärarbetet och den kristna tjänsten
5. Nämn ett utmärkt sätt att ge uttryck åt andan i den kristna tjänsten.
5 De som lägger i dagen en sådan anda är sanna kristna tjänare, även om de har förpliktelser när det gäller familjen eller andra ting. Men några är i stånd att ge uttryck åt andan i tjänsten på ett särskilt givande sätt. Hur då? Genom att vara pionjärer (på heltid ägna sig åt predikoverket), antingen under en begränsad tidsperiod som hjälppionjärer eller under en längre tid. De kan också vara i stånd att arbeta vid något av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor eller ta del i missionärstjänsten eller verka som resande tillsyningsmän, som besöker och bygger upp olika församlingar.
6. Nämn några tungt vägande skäl till att alla Jehovas vittnen bör vara pionjärer, om de är i den situationen att de kan vara det. (Lukas 6:46—49)
6 Varför tar så många Jehovas vittnen del i pionjärtjänsten när de, om de ägnade lite mindre tid åt att tjäna Gud, skulle kunna göra livet betydligt mera lättsamt och bekvämt för sig? Därför att de vill lovprisa Jehova och tala om för andra vad hans uppsåt är. Dessutom vet de att ”världen [håller] på att försvinna, och även dess begär, men [att] den som gör Guds vilja, han består för alltid”. (1 Johannes 2:17) Eftersom de uppriktigt tror på detta och tror på Guds löften, är de angelägna om att ägna så mycket tid som möjligt åt att förkunna de goda nyheterna för andra, så att de som ger ett gynnsamt gensvar också kan göra Guds vilja och få leva för evigt. Dessutom vet de att vi lever i den tid då ”dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma”. (Matteus 24:14) De minns att Jesus sade till sina efterföljare: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (Matteus 9:37, 38) De inser att denna bön är ännu mer aktuell i vår tid än den var på Jesu tid. Men hur skulle de kunna frambära denna bön i all uppriktighet, om de själva höll sig tillbaka från att ta så hel och full del som möjligt i den kristna tjänsten?
7. Vilken fråga bör varje kristen ställa sig?
7 Varje kristen bör verkligen under bön begrunda om han kan vara pionjär eller inte. Ett sydafrikanskt par som tjänat som pionjärer i femton år sade: ”Varför vi är pionjärer? Skulle vi någonsin kunna försvara vårt handlingssätt inför Jehova, om vi inte var det?” Många som inte är pionjärer skulle göra väl i att ställa sig den närbesläktade frågan: ”Kan jag verkligen inför Jehova försvara det förhållandet att jag inte är pionjär?”
Att göra bruk av sina gåvor
8. Hur kan man säga att många ungdomar är i den ställningen att de kan vara pionjärer i likhet med Timoteus?
8 Timoteus hade en särskild andlig gåva som han kunde göra gott bruk av i sin tjänst. (2 Timoteus 1:6) I vår tid får vi inte särskilda andens gåvor, men vi har andra gåvor, och ofta kan dessa gåvor öppna vägen för pionjärtjänsten. Ungdomar som slutat skolan har till exempel gåvor. De har en utbildning. De är dessutom i likhet med Timoteus unga. De har hälsa och krafter, såväl som en uppfriskande och öppen attityd. De har tid, kanske den största gåvan av alla. Allmänt sett är de inte nedtyngda av många förpliktelser. Därför är ungdomsåren en utmärkt tid att tänka på pionjärtjänst. — Predikaren 12:1.
9. Vilka gåvor kan äldre människor och även andra ha, gåvor som kan göra det möjligt för dem att vara pionjärer?
9 Äldre människor har också gåvor. Ett gift par som har vuxna barn och har pensionerats från sitt arbete kanske också har tid som kan användas i pionjärtjänsten. Ofta har de sin ekonomi tryggad, har skaffat sig en värdefull livserfarenhet och har byggt upp en lång meritlista av trogen tjänst. (Ordspråksboken 16:31) Alla dessa gåvor kan man göra gott bruk av i pionjärtjänsten. Andra kan också ha gåvor. Vissa husmödrar har organisationsförmåga som en gåva, vilket gör att de kan uppfylla sina familjeförpliktelser och utföra pionjärtjänst. Vissa familjefäder med en liknande gåva kan tjäna som pionjärer samtidigt som de sörjer för sin familjs andliga och materiella behov. Har du gåvorna att kunna tala, undervisa eller lätt få kontakt med människor? Tänk då på hur sådana gåvor skulle kunna vara till nytta i betydligt större omfattning om de används i pionjärtjänsten.
10. a) Varför håller sig somliga tillbaka från att utföra pionjärtjänst, men hur behandlade ett ungt par detta problem? b) Hur kan pionjärtjänsten vara till nytta för den som tycker att det är svårt att gå ut och predika?
10 En del har inte gått ut i pionjärtjänsten, därför att de undrar om de kan klara av den ekonomiskt. Ett förlovat par resonerade tillsammans om denna farhåga. ”Vi kom fram till att sådana tankar visar brist på tro på Jehovas förmåga att sörja för våra behov”, sade de till sist. ”Sedan vi gjort en återblick på Matteus 6:25—33 — där Jesus lärde att vi, om vi söker riket först, skall få allt det vi behöver — satte vi upp som mål att bli reguljära pionjärer.” Inte lång tid därefter gifte de sig, lämnade sina välavlönade arbeten och blev pionjärer. Andra tycker att själva predikoarbetet är svårt att utföra. Tillhör du dem? Om du gör det, kan pionjärtjänsten vara till hjälp för dig. Det bästa sättet att bli mera lugn och säker i tjänsten från hus till hus är i själva verket att ägna någon tid åt pionjärtjänsten. En förkunnare som tog del i hjälppionjärtjänsten sade: ”Den förde med sig en annan välsignelse. Jag kopplade av mer i arbetet från dörr till dörr. I stället för att frukta för varje dörr började jag se fram emot att få tala med människor.” — Se Filipperna 4:13.
Pionjärtjänst — en familjeangelägenhet
11. Hur blev Timoteus välsignad genom den fostran han hade fått från sin ”späda barndom”?
11 Timoteus hade ända från sin ”späda barndom” undan för undan förberetts för tjänsten. (2 Timoteus 3:14, 15) Hans mor och mormor hade tydligtvis den kristna tjänstens anda och ingöt den i honom. När Paulus kom till Lystra, var Timoteus redo att förena sig med honom i att på heltid ägna sig åt predikoverket, och det fanns ingenting som kunde hindra honom. — Apostlagärningarna 16:1—5.
12. Hur har många föräldrar visat att de har den kristna tjänstens anda?
12 I vår tid är många kristna lyckliga över att deras föräldrar har visat en likadan anda. Alice, en förkunnare i Ghana, sade: ”Nästan alla vittnen som kom hem och bodde hos oss var heltidsförkunnare. ... Vilket privilegium för mig att få växa upp i ett sådant teokratiskt hem! Min far ingöt i alla oss barn en önskan att ta del i heltidsförkunnartjänsten, och han pekade som exempel på bröder och systrar som utförde denna tjänst. Det var därför helt logiskt att jag genast började som reguljär pionjär, när jag slutade skolan.” Ed, en ung förkunnare i Förenta staterna, sade: ”Jag tror att det som hjälpte mig en hel del var att båda mina föräldrar var missionärer i Sydamerika i tolv år och att de hade varit pionjärer dessförinnan. Därför framhöll de alltid för mig de glädjeämnen och privilegier som hörde samman med pionjärtjänsten och även de välsignelser som Jehova låter strömma ner över pionjärerna. ... Detta är någonting som alla föräldrar borde göra, eftersom det helt visst har hjälpt mig. De kan uppmuntra ungdomarna att tjäna Jehova av hela sin själ och göra det i så hög grad som möjligt.”
13. Hur får pionjärer hjälp till att övervinna svårigheter?
13 Pionjärtjänsten kan inbegripa uppoffringar, men sanna tjänare är villiga att göra sådana, eftersom de hyser kärlek till Jehova. De blir dessutom rikt belönade. Michael och Theresa, ett gift par i Förenta staterna, uttryckte saken på följande sätt: ”Om du vill bli andligen starkare — då är din plats i pionjärtjänsten. Du kommer att bli mer beroende av Jehova och mindre beroende av dig själv. Även om vi haft ekonomiska problem under pionjärtjänsten, har Jehova alltid sörjt för våra behov. Pionjärtjänsten är den säkraste platsen man kan vara på.”
14, 15. a) Hur kan föräldrar till pionjärer också få göra uppoffringar ibland? b) Vilka likartade exempel på detta har vi från bibelns tid? c) Hur kan föräldrar visa att de har den kristna tjänstens anda i vår tid?
14 Föräldrar till pionjärer kan också få göra uppoffringar. Det kan vara svårt för dem att se sina barn ”lämna boet” och bli pionjärer på någon annan plats, kanske rentav i ett främmande land. I vissa avseenden är sådana föräldrar lika Hanna och Elkana, som sände sin förstfödde son, Samuel, till tabernaklet i Silo för att tjäna Jehova där. (1 Samuelsboken 1:1—3, 24—28) Eller också skulle vi kunna jämföra dem med Jefta, som gav sin enda dotter åt Jehovas tjänst och på så sätt offrade varje möjlighet att få barnbarn i framtiden. (Domarboken 11:36—40) Jehova kommer helt visst att komma ihåg och belöna sådana föräldrar för deras osjälviskhet.
15 Det kan rentav betyda ett ekonomiskt offer för dem. I vissa länder litar föräldrarna på att deras barn skall ta hand om dem, när de blir gamla. Men föräldrar som i sanning har den kristna tjänstens anda tvekar inte med tanke på detta att uppmuntra sina barn att bli pionjärer. När en ung man från Ghana, Justice, ville bli pionjär, samtyckte hans mor till detta och satte sitt hopp till att Jehova skulle stödja henne. Längre fram berättade hon för sin son att Jehova på ett underbart sätt hade gett henne sitt stöd sedan hon hade fattat detta beslut. Detta är också ett sätt varpå man kan ”först söka riket”, och Jehova kommer inte att överge dem som handlar så. — Matteus 6:33, 34.
16. Varför bör de som är ute i heltidstjänsten uppmuntras till att fortsätta i den så länge deras omständigheter tillåter dem att vara kvar i den?
16 Det är sorgligt att gång efter annan få höra om föräldrar som försöker övertala sina barn att sluta som pionjärer — inte därför att de behöver deras hjälp, utan därför att de anser att deras barn har varit ute tillräckligt länge i pionjärtjänsten och att det nu är dags för dem att komma hem och skaffa familj och leva ett ”normalt” liv. Men vi lever inte i normala tider, och ju närmare vi kommer slutet på denna tingens ordning, desto mindre normalt kommer vars och ens liv att bli. Pionjärer, medlemmar av Betelfamiljer, resande tjänare och missionärer bör uppmuntras att hålla ut i sin tjänst. — Titus 2:12.
Ett ådagaläggande av andan i tjänsten
17. a) Hur är pionjärers och andra heltidstjänares arbete till nytta för församlingarna? b) Hur kan alla visa att de har andan i den kristna tjänsten? (Hebréerna 13:15, 16)
17 Aposteln Paulus skrev: ”[Gud] gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelieförkunnare, några som herdar och lärare, i avsikt att föra de heliga till rätta igen, för tjänsteverksamhet, för uppbyggande av den Smordes kropp.” (Efesierna 4:11, 12) I vår tid finns det resande representanter, pionjärer och missionärer som ägnar det mesta av sin tid åt att förkunna evangelium, men även medlemmar av Betelfamiljer, genom vars tjänsteverksamhet församlingarna betjänas på olika sätt. Alla dessa hjälper till med att bygga upp församlingarna. (Jämför Apostlagärningarna 16:4, 5.) Följaktligen bör alla kristna vara intresserade av heltidstjänsten. Om de är i den ställningen att de kan bli pionjärer, bör de bli det. Om de inte själva kan vara pionjärer, bör de uppmuntra dem som kan vara det. — Romarna 12:11.
18. Varför är den kristna tjänsten så viktig i vår tid?
18 Det råder ett stort behov av hängivna Jehovas vittnen som har en sådan anda. Det finns fortfarande tusentals människor som ger ett gynnsamt gensvar på predikandet av de goda nyheterna, även på platser som ofta har fått ta emot vittnesbörd under årens lopp. För dessa som gett ett gynnsamt gensvar har det förhållandet att en kristen Ordets förkunnare tagit sig tid till att besöka dem och tala med dem om vad Guds uppsåt är inneburit att möjligheten öppnats för dem att vinna evigt liv. (Romarna 10:13, 14; 1 Timoteus 4:16) Hur många fler sitter ännu och väntar på att få höra budskapet? Må vi, oavsett om vi kan ta del i pionjärtjänsten eller inte, ha en känsla av att det brådskar och ha en självuppoffrande anda. Må vi vara villiga att arbeta hårt i den kristna tjänsten. — Galaterna 6:10.
Inser du helt och fullt
□ Vad det innebär att ha andan i den kristna tjänsten?
□ Vad ”symbolisk” tjänst är och vad det är för fel med den?
□ Varför alla kristna bör vara intresserade av pionjärtjänst?
□ Hur alla hängivna vittnen kan visa att de har pionjäranda?
□ Varför den kristna tjänsten är viktig i vår tid?
[Bild på sidan 14]
Alla sanna kristna har den anda som Paulus och Timoteus hade