Jehovas tappra här av soldater som kämpar på heltid
”Var ... en god soldat åt Kristus Jesus. Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter om han vill vara sin befälhavare till lags.” — 2 Timoteus 2:3, 4, 1981 års svenska översättning.
1, 2. Vilken efterlysning av predikare gick ut för 100 år sedan, och vad blev resultatet?
”EFTERLYSES: 1.000 PREDIKARE”. Denna rubrik stod att läsa i en publikation som utgavs för omkring 100 år sedan, men denna ovanliga notis fanns inte på någon av dagstidningarnas annonssidor under rubriken ”Önskas”. Dessutom blev gensvaret på denna efterlysning långt bättre än vad utgivaren hade väntat sig. Vem eller vilka sände ut denna efterlysning, och vilka gav gensvar? Och hur kommer du som lever nu in i sammanhanget?
2 Det var under sitt andra utgivningsår som den tidskrift som nu är känd världen runt under namnet Vakttornet kom med detta sensationella rop efter predikare. Men man sökte inte präster till kyrkornas predikstolar. Bibeln framställer inte någon sådan bild av dem som skall tjäna som förkunnare av Guds budskap. I stället sökte utgivarna av Vakttornet år 1881 sådana personer som var villiga att följa maningen: ”Att ni beger er till större eller mindre städer — alltefter er förmåga — såsom kolportörer eller evangelister.” Kallelsen var riktad till dem som var villiga och i stånd till att ägna hela sin tid åt att predika bibelns sanning. De som gav gensvar började som en liten rännil, några här och några där, och till sist uppnådde man ett antal av 300 år 1885. Men deras antal har nu undan för undan ökat till flera tusen, flera tiotusen och år 1981 till i medeltal 151.180.
3. Vilken ändring har gjorts beträffande benämningen på dessa predikare?
3 Jehovas vittnen kallar inte längre sådana heltidsförkunnare för ”kolportörer”, ett franskt uttryck som bara framhåller en sida av deras arbete, nämligen den att distribuera biblar och bibelförklarande litteratur. Detta är en syssla som är av underordnad betydelse jämfört med deras huvudsakliga verksamhet. Det finns ett annat ord som mera helt och fullt ger uttryck åt vad denna andliga här av evangelieförkunnare gör i sitt arbete med att bära ut de ”goda nyheterna”. (2 Timoteus 2:3, 4; Lukas 8:1; 10:1) Det är ordet ”pionjär”.
Pionjärsoldater i en andlig här
4. Vad är bakgrunden till och innebörden i ordet ”pionjär”?
4 Varför är uttrycket ”pionjär” en lämplig benämning på de Jehovas vittnen som kan vara heltidsförkunnare? Ordet hade ursprungligen militär betydelse och syftade då på en soldat, men inte på en av fotfolket. Det var benämningen på en ingenjörssoldat som gick före huvudstyrkan och byggde broar, vägar och skyttegravar. Följaktligen kom uttrycket ”att vara pionjär” att betyda att förbereda eller öppna vägen för något eller någon, och en ”pionjär” var en som tog ledningen, en som kämpade sig fram, trots att han rönte motstånd eller hade små chanser att vinna, alldeles som nybyggarna i västra Nordamerika gjorde. Uttrycket syftar på en individ som är oförskräckt, en som inte ger sig förrän han förverkligat sitt mål. Vilken träffande beskrivning av dem som ägnar hela sin tid åt att vara självuppoffrande ”soldater” under Kristus Jesus!a
5. Varför kan de kristna kallas ”soldater”? (Filemon, vers 2; Filipperna 2:25)
5 Alla sanna kristna kan liknas vid soldater som är inbegripna i ett andligt krig. (1 Timoteus 6:12; 2 Timoteus 4:7; Judas, vers 3) Vi har en gemensam fiende som föresatt sig att tillintetgöra oss, nämligen Satan. Han har ställt upp sina stora horder av osynliga demoniska styrkor jämte sin synliga onda tingens ordning i en väldig armé för att gå emot Kristi sanna lärjungar. Men ändå har omkring 2.300.000 kristna jorden utöver lytt det inspirerade kommandoropet: ”Stå honom [djävulen] emot, fasta i tron.” (1 Petrus 5:9) Dessa är Jehovas vittnen som, trots att de är svaga och obetydliga i sig själva, är framgångsrika i det andliga kriget mot sin väldige fiende. — Jakob 4:7, 8, 10.
6. På vilket annat sätt är ordet ”soldat” en lämplig benämning på de kristna?
6 En soldat i krig har bara en sak i huvudet — striden som pågår. Han har inte råd att låta sig distraheras av mindre viktiga frågor. Aposteln Paulus sade till en yngre kristen medbroder, Timoteus: ”Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus. Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter om han vill vara sin befälhavare till lags.” (2 Timoteus 2:3, 4, 1981) Paulus och Timoteus var naturligtvis inte militärer i någon nations eller något världsväldes krigsmakt. I W. E. Vines An Expository Dictionary of New Testament Words sägs det att ordet ”soldat” här åsyftar ”en som bildligt talat uthärdar svårigheter för Kristi skull”.
7. Vilken uppgift har pionjärerna i den kristna hären av andliga stridsmän?
7 Bland dessa millioner framgångsrika kristna kämpar finns en förtrupp som består av heltidsförkunnare. Många av dem har sannerligen varit ”pionjärer” i den bemärkelsen att de har gått före huvudstyrkan och öppnat vägen för den. Ofta har pionjärerna gett sig ut på distrikt, där de goda nyheterna om Guds upprättade rike aldrig blivit predikade. En del pionjärer, missionärer, har begett sig till främmande länder, och där har de varit tvungna att lära sig de olika ländernas seder och bruk och svåra språk, och där har de också kommit i kontakt med obekväma levnadsförhållanden, olika slags sjukdomar och olika former av demonreligioner. De har byggt broar över alla dessa barriärer, gjort inbrytningar med andliga vapen och upprättat ”brohuvuden” som har utvecklats till starka församlingar. De har öppnat vägen in till områden, där det bara några få år senare bildats en hel här av kristna stridsmän som predikar Kristi budskap om andlig frigörelse. — Jesaja 60:22.
8. Vilka fördelar finns det med att det är frivilliga i denna andliga här? (Domarboken 7:3)
8 Förra året fanns det i genomsnitt 151.180 sådana soldater som tjänade på heltid ute på det världsvida fältet varje månad. Alla är volontärer, frivilliga, och det finns ingen som arbetar för pengar. (Psalm 110:3) Detta är som det skall vara, eftersom soldater som inkallas mot sin vilja eller som tjänar i en här för pengarnas skull ofta visar sig vara obeslutsamma och vacklande, när det ”hettar till” i striden. De förlorar modet och kapitulerar eller deserterar. Men om pionjärerna är volontärer eller frivilliga som tjänar i hären utan att få någon materiell lön, varför skall de då ägna hela sin tid åt denna tjänst, när det finns millioner andra hängivna kristna som inte handlar så? Innebär det att de tjänar som pionjärer bara därför att de förväntar att i framtiden få någon större belöning än de vars omständigheter bara tillåter att de ägnar 10, 20, 30 timmar eller så varje månad åt förkunnartjänsten? Nej, sanna pionjärer ger ut sig själva på detta sätt som en återspegling av att de av hela sin själ vill vara Jehova Gud hängivna. Som alla andra verkligt överlämnade kristna vill de göra allt de kan för att tjäna vår kärleksfulle Gud. Vilka kan och bör då vara pionjärer? Tänk igenom din egen situation och inställning.
Beräkna kostnaden
9. Varför kan somliga kristna inte vara pionjärer?
9 När man analyserar och ser efter om man kan eller bör vara pionjär, bör man begrunda ett antal faktorer. Ens personliga omständigheter har naturligtvis betydelse. Det finns vissa skyldigheter som man måste låta gå före heltidsförkunnartjänsten. (5 Moseboken 24:5) Aposteln Paulus skrev att en kristen som inte ville sörja för sitt husfolks materiella behov har ”förnekat tron och är värre än en som är utan tro”. (1 Timoteus 5:8) Således kan familjeförpliktelser göra det omöjligt för somliga att vara pionjärer just nu. Omständigheterna när det gäller hälsan och åldern kan skilja sig från individ till individ. Dessa omständigheter bör man beakta, även om man samtidigt bör tänka på att det finns många som har dålig hälsa eller som är lite äldre som ändå tjänar som pionjärer.
10. Vilket samband har tro med pionjärtjänst?
10 Dessutom måste pionjärsoldaten ha en stark tro, för det är inte lätt att tjäna i egenskap av pionjär. Paulus förbinder direkt en sådan tro med en kristens offentliga förkunnande av sanningen. Han skriver: ”Kämpa trons goda kamp, grip fast tag om det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till med den goda offentliga bekännelsen inför många vittnen.” (1 Timoteus 6:12) Även om tro krävs av alla i Guds här, är det skillnad mellan att visa tro i predikoverket någon gång då och då och att göra det många timmar varje dag. Men det bör påpekas att ens tro kan bli starkare, om man ofta tar del i att tala med andra om sanningen. — 2 Tessalonikerna 1:3.
11. a) Vilket slags offer frambär alla kristna? b) Vilket ytterligare offer kan krävas av dem som är pionjärer?
11 Det är också en fråga om offer. I en bemärkelse kan man säga att all tjänst som ägnas Gud i renhet och uppriktighet kan betraktas som ett frambärande av offer åt honom. (Hebréerna 13:15) Om man följaktligen tjänar som pionjär av rätt motiv — att lovprisa Gud och hjälpa andra människor att fly bort från slaveriet i Satans tingens ordning — är det verkligen ett utmärkt offer. Men pionjärtjänsten inbegriper ett annat slag av offer. Den tid som en kristen en gång använde för mera personliga ting måste, när han blir pionjär, kanaliseras in på arbetet med att predika och undervisa. Han kan nu behöva minska den tid som han tidigare använde för att skaffa sig och betala materiella ägodelar. Ja, självuppoffring hör samman med pionjärtjänst. Tusentals pionjärer har känt sig nöjda och glada, när de begränsat sin ekonomiska och materiella situation — genom att förvärvsarbeta en, två eller kanske tre dagar i veckan — så pass mycket att de kan klara sig och samtidigt hinna med pionjärtjänsten. — 2 Timoteus 2:4.
Att göra mera — som nasirerna gjorde
12. Varför utför en del pionjärtjänst, och hur kunde några bland de forntida israeliterna vara i stånd att utföra mera i sin tillbedjan av Gud?
12 Många av dem som gått ut i pionjärtjänsten har drivits till det av en önskan att göra mera. Det är inte fråga om en önskan att göra mera än sina kristna bröder och systrar på grund av att man har en tävlingslysten eller stolt inställning, utan det är fråga om en önskan att göra mera som ett uttryck för den kärlek man känner till Jehova och sina medmänniskor. (Matteus 22:37—39) Nasirerna är ett intressant bibliskt exempel på detta. Forntida israelitiska män och kvinnor kunde frivilligt bli nasirer, en benämning som kommer av det hebreiska ordet nasirʹ, vilket betyder överlämnad, avskild, utvald. För att man skulle få vara nasir krävdes det att man avgav ett löfte — men vi bör inte försöka dra en parallell mellan detta och en kristens beslut att bli pionjär, för beslutet att bli pionjär inbegriper inte ett löfte som medför allvarliga förpliktelser. Men vi kan ändå se på vissa lärorika likheter som finns mellan nasirerna och pionjärerna.
13, 14. a) Nämn en av de inskränkningar som ålades nasirerna. b) Vilka likheter finns det mellan pionjärer och nasirer?
13 En israelit som frivilligt tjänade som nasir underställde sig vissa inskränkningar som bidrog till att framhäva hans ”avskilda” eller ”utvalda” uppgift i samband med Jehovas tillbedjan. En inskränkning hade med mat och dryck att göra, som det förklaras i 4 Moseboken 6:3, 4. En nasir fick inte dricka alkoholhaltiga drycker eller förtära någon av vinrankans produkter. (Psalm 104:15) Även om han fick försaka en hel del, var det inte några nödvändiga födoämnen som var förbjudna för honom. Således medförde inte denna inskränkning att han led någon brist.
14 Framgångsrika pionjärer låter inte sitt liv kretsa kring materiella ting, sådant som mat och lyxartiklar, utan kring sin tjänst för Gud — till hans ära och lovprisning. Det är en grundförutsättning för att man skall få röna en djupt rotad och varaktig glädje, någonting som väcker avund hos många människor som från materiell ståndpunkt sett tycks leva ett ”bättre” liv. (Jämför Lukas 12:16—21.) Att man lever ett enklare eller materiellt mera begränsat liv kan också medföra fördelar som man lätt förbiser. Hälsoexperter framhåller att det finns många hälsorisker med att äta och dricka alltför gott. Men en pionjär, som i allmänhet äter ganska enkla måltider, även om dessa är balanserade och näringsrika, och kombinerar detta med att gå mycket, vilket han gör när han går från hus till hus och predikar, kommer sannolikt att ha bättre hälsa. Människor som har stora, flotta hem, de allra modernaste mekaniska och elektriska apparaterna och en mängd andra ägodelar vet att alla dessa saker ger dem ständigt återkommande ”huvudvärk” eller problem. De paralleller som finns mellan 4 Moseboken 6:3, 4 och pionjärtjänsten är värda att tas i beaktande.
15. Vad utgör inskränkningen som gällde nasirernas hår ett mönster för?
15 Den andra inskränkningen som var ålagd nasirerna var att de inte fick klippa av sig håret. (4 Moseboken 6:5) Deras långa hår var ett framträdande tecken som gjorde att andra kunde känna igen dem. Längre fram förklarade Paulus att en kristen kvinnas långa hår var en påminnelse om att hon skall inta en underordnad ställning. (1 Korintierna 11:3—15) Kan vi inte, när vi tänker på nasirernas långa hår, hålla med om att en kristen broder eller syster som frivilligt ger sig ut i pionjärtjänsten i hög grad visar att han eller hon vill underordna sig Jehova? Han eller hon får sätta många av sina personliga intressen åt sidan eller låta dem komma i andra hand och i stället låta pionjärtjänsten inta den främsta platsen i livet. Pionjären får lära sig att förlita sig på Gud och underordna sig honom.
16. Vad kan vi lära, när vi tänker på hur nasirerna skulle förhålla sig till döda kroppar?
16 Det sista kravet på en nasir var att han inte fick vidröra någon död kropp, inte ens om det var fråga om en så nära anförvant som någon av hans föräldrar. (4 Moseboken 6:6, 7) På så sätt skulle en nasir förbli helig och ren, obefläckad. (Jämför de krav som ställdes på översteprästen i 3 Moseboken 21:10, 11.) I våra dagar finns det ingen kristen, och alltså inte heller någon pionjär, som är förbjuden att göra anordningar för eller närvara vid en nära anförvants begravning. Men pionjärerna vill i likhet med nasirerna inte ta del i tvivelaktiga seder och bruk som skulle kunna göra dem diskvalificerade för pionjärtjänsten. De vill vara goda föredömen. Och om en pionjär som älskar sin familj blivit tilldelad ett distrikt som ligger långt ifrån hans föräldrahem och därför inte kan besöka sina nära anhöriga så ofta som han annars kanske skulle kunna göra, känner han ändå tillfredsställelse över att veta att Jehova erkänner detta hans offer.
17. Varför var det inte bara fråga om en rent rituell handling att vara nasir? Hur förhåller det sig med pionjärtjänsten?
17 Bibeln visar att en israelit som blev nasir inte blott och bart gick igenom en religiös ritual. I stället skulle han börja leva ett mera betydelsefullt och tillfredsställande liv. Gud sade nämligen att en sådan man skulle ”leva som nasir för Jehova”. (4 Moseboken 6:2, NW) På liknande sätt är våra dagars pionjärtjänst ett levnadssätt och ett lyckligt sådant!
”Kan jag vara pionjär?”
18. Vilken fråga bör vi alla ställa oss? Varför det?
18 Alla kristna är förenade i tillbedjan av Gud. Vi är en enda här av soldater som kämpar för sanningen. Det bör vara vår önskan att göra allt vi kan i denna kamp. Det är vår önskan att göra allt vi kan. Var och en av oss kan därför ställa sig den nu högaktuella frågan: ”Kan jag tjäna som pionjär?” Medan du funderar på saken, kommer följande artikel att hjälpa dig att inse att Jehova kan uppehålla dig, om du har möjlighet att gå ut i pionjärtjänsten.
[Fotnoter]
a En av definitionerna under ordet ”pionjär” i Webster’s Third New International Dictionary lyder: ”en heltidsförkunnare bland Jehovas vittnen”.
HAR DU FÅTT KLART FÖR DIG ...
□ Varför heltidsförkunnare så lämpligt kallas pionjärer?
□ Varför bibeln liknar de kristna vid soldater?
□ Vilka faktorer du bör tänka på när det gäller frågan om att bli pionjär?
□ I vilka avseenden nasirerna utgör ett exempel för pionjärerna?
[Bild på sidan 15]
Varför är det så lämpligt att likna de kristna vid tappra soldater?
[Bild på sidan 17]
Hur kan pionjärtjänsten bidra till lycka och god hälsa?