Mars

Finns det någon i församlingen som har en förmåga att gå dig på nerverna? Sådana känslor försvinner inte av sig själva, och därför är det bra att ta itu med dem. Vad kan vi göra för att förbättra relationerna till andra? Bibeln rekommenderar gästfrihet – till och med mot våra fiender. (Ords. 25:21, 22) Om vi bjuder hem någon som vi har lite svårt för kan det hjälpa oss att få en mer positiv syn på honom. Vi kanske upptäcker de fina sidor i hans personlighet som Jehova såg när han drog honom till sanningen. (Joh. 6:44) När vi motiveras av kärlek och bjuder hem någon som inte alls räknar med det, kanske det blir början på en fin vänskap. Hur kan vi försäkra oss om att motivet verkligen är kärlek? Vi kan följa rådet i dagens bibelvers. Vi kan leta efter sådant som våra bröder och systrar är bättre på än vi. Kan vi till exempel lära oss något av deras tro, uthållighet, mod eller någon annan egenskap? Om vi tänker på deras fina sidor får vi varmare känslor för dem, och då blir det också lättare för oss att vara gästfria. w18.03 17 § 18, 19

Föräldrar vars barn blir uteslutna ställs inför ett av de svåraste lojalitetsprov man kan tänka sig. En syster berättar hur hon tänkte när hennes uteslutna dotter flyttade hemifrån: ”Jag letade efter kryphål i våra publikationer för att få vara tillsammans med min dotter och dotterdotter.” Hon fortsätter: ”Men min man hjälpte mig på ett fint sätt att förstå att vår dotter inte längre var vårt ansvar och att vi inte fick lägga oss i.” Några år senare blev deras dotter återupptagen.”Hon känner djup respekt för oss eftersom hon vet att vi var lydiga mot Gud”, säger mamman. Om din son eller dotter har blivit utesluten, kommer du då att ”förtrösta på Jehova av hela ditt hjärta” och inte stödja dig på ditt eget förstånd? (Ords. 3:5, 6) Fortsätt lita på att Jehovas tillrättavisning blir till det bästa, och följ hans vägledning även när det smärtar dig som förälder att göra det. Arbeta med Jehova, inte mot honom. w18.03 31 § 12, 13

Bibeln säger inget om att man måste ha en viss ålder för att bli döpt. Det grekiska ord som återgetts med ”gör människor ... [till] lärjungar” i Matteus 28:19 förmedlar tanken på att undervisa med ett särskilt syfte, nämligen att hjälpa andra att bli lärjungar till Jesus. En lärjunge är någon som lär sig och förstår det Jesus lärde och som vill följa det i sitt liv. Så föräldrar bör undervisa sina barn från tidig ålder och ha som mål att hjälpa dem att bli döpta lärjungar till Kristus. Naturligtvis kan inte nyfödda uppfylla kraven för att bli döpta. Men Bibeln visar att man kan förstå och älska Bibelns sanningar redan när man är relativt ung. Timoteus gjorde det. Han var en lärjunge som tidigt gjorde sanningen till sin egen, och han fick en mycket stark tro. (2 Tim. 1:5; 3:14, 15) När han var i 20-årsåldern var han redan kvalificerad att få särskilda uppgifter i församlingen. (Apg. 16:1–3) w18.03 9 § 4, 5

När vi började tjäna Gud gjorde vi förändringar som omfattade alla sidor av livet. Och den processen är inte över bara för att vi har blivit döpta. Eftersom ingen av oss är fullkomlig måste vi alla fortsätta göra förändringar. (Fil. 3:12, 13) Oavsett om vi är unga eller gamla kan vi ställa oss följande frågor: Har jag gjort förändringar som visar att jag blivit andligare? Blir min personlighet mer och mer lik Kristus personlighet? Vad tycker jag om mötena, och hur engagerad är jag i dem? Vad avslöjar mina samtal när det gäller vad som är viktigast för mig? Vad säger mina studievanor, min klädsel och mitt yttre om mig? Hur reagerar jag på råd? Vad gör jag när jag blir frestad? Har jag mognat och blivit en fullvuxen kristen? (Ef. 4:13) De här frågorna kan hjälpa oss att bedöma våra andliga framsteg. w18.02 24 § 4, 5

Vi lever verkligen i en speciell tidsperiod i mänsklighetens historia. Precis som det har förutsagts i Bibeln samlar Jehova ”en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och språk”. Tillsammans utgör den här skaran ”en mäktig nation” på över åtta miljoner människor som med glädje utför helig tjänst för Gud ”dag och natt”. (Upp. 7:9, 15; Jes. 60:22) Aldrig tidigare har det funnits så många som älskar både Gud och sina medmänniskor. Men Bibeln har också förutsagt att människor som inte tjänar Gud skulle visa en missriktad kärlek, en kärlek som är självisk. Aposteln Paulus skrev: ”I de sista dagarna skall ... människorna ... älska sig själva, vara penningkära, ... [vara] sådana som älskar njutningar mer än de älskar Gud.” (2 Tim. 3:1–4) Sådan självcentrerad kärlek är verkligen en kontrast till kristen kärlek. Själviska mål ger inte människor den lycka de hoppas på, utan skapar i stället en självisk värld som gör livet svårt för alla. w18.01 22 § 1, 2

Noas kunskap om Jehova hjälpte honom att bygga upp tro och sann vishet, vilket skyddade honom från skada, i synnerhet andlig skada. Eftersom han ville vara Jehovas vän undvek han att umgås med människor som hade vänt Gud ryggen. Han lät sig inte luras av de materialiserade andevarelserna, som säkert kunde imponera på lättrogna människor med sina superkrafter. En del kanske till och med började dyrka dem. (1 Mos. 6:1–4, 9) Noa visste också att Jehova hade sagt att det var människor som skulle skaffa barn och befolka jorden. (1 Mos. 1:27, 28) Så han måste ha förstått att det var både onaturligt och orätt att materialiserade andevarelser hade sex med kvinnor. Och det måste ha blivit ännu tydligare när de barn som föddes blev extremt stora och starka. Till slut sa Jehova till Noa att han skulle låta en stor översvämning komma över jorden. Noa visade då tro genom att bygga en ark och räddade på så sätt både sig själv och sin familj. (Hebr. 11:7) w18.02 9 § 8

Om du har begått en allvarlig synd vill Jehova inget hellre än att hjälpa dig att få ett bra förhållande till honom igen. Men du måste ta emot den hjälp han ger genom församlingen. (Ords. 24:16; Jak. 5:13–15) Vänta inte – din framtid står på spel! Men tänk om du fortfarande har skuldkänslor, trots att det har gått lång tid sedan saken reddes ut? Det fanns stunder då Paulus kände sig nedtyngd av sitt förflutna. Så här beskrev han sig själv: ”Jag är ju den ringaste av apostlarna, och jag är inte god nog att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.” (1 Kor. 15:9) Jehova godkände Paulus som sin tjänare och apostel, och han ville att Paulus skulle känna sig säker på detta. Om du ångrar vad du har gjort, har bett Jehova om förlåtelse och, om så är nödvändigt, har pratat med de äldste, kan du vara helt säker på att Jehova förlåter dig. Så tro på det Jehova säger, och ta in att han har förlåtit dig. (Jes. 55:6, 7) w18.01 11 § 17, 18

För att vi ska kunna vara Jehovas vänner måste det finnas en tvåvägskommunikation – vi behöver både lyssna och prata. Vi lyssnar till Jehova genom vårt personliga bibelstudium. Det inbegriper att vi läser Bibeln och bibliska publikationer och verkligen stannar upp och funderar på det vi läser. Men det får inte vara som när man pluggar inför ett prov i skolan. Att studera Bibeln handlar inte bara om att memorera en massa fakta. Nej, det liknar mer en spännande upptäcktsresa där du utforskar och upptäcker nya sidor av Jehovas personlighet. Det kommer att hjälpa dig att närma dig honom, och han kommer då att närma sig dig. Jehovas organisation har gett oss en massa olika hjälpmedel för att vi ska kunna ha ett bra bibelstudieprogram. På jw.org hittar du bland annat studiehjälpredor till boken Vad lär Bibeln?. De kan hjälpa dig att bygga upp din tro. (Ps. 119:105) w17.12 24, 25 § 8, 9

Bibeln förklarar: ”Jorden skall vara full av kunskapen om Jehova.” Eftersom djur inte kan skaffa sig kunskap om Jehova förstår vi att den andliga uppfyllelsen av profetian handlar om människor som gör förändringar i sin personlighet. (Jes. 11:6, 7) Många som tidigare betett sig som vildsinta vargar lever nu i fred med andra. Man kan läsa en del sådana erfarenheter i artikelserien ”Bibeln förändrar liv” på jw.org. Många som tidigare varit våldsamma har tagit på sig ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Ef. 4:23, 24) När människor lär känna Gud förstår de att de behöver följa hans normer. Det motiverar dem att göra förändringar i sina trosuppfattningar och attityder och i sitt uppförande. Det är inte alltid lätt, men det går, för Guds ande hjälper dem som verkligen vill göra hans vilja. w18.01 31 § 15, 16

Bibeln säger att de som får en himmelsk uppståndelse ska uppstå ”i tur och ordning”. Så vi kan räkna med att även den jordiska uppståndelsen kommer att ske på ett ordnat sätt. Det här väcker många spännande frågor. Kommer de som nyligen har dött att få uppstå i början av tusenårsriket och välkomnas av nära och kära som känner dem? Kommer forntida trogna män som var skickliga ledare att få uppstå i ett tidigt skede och hjälpa till med att organisera Guds folk i den nya världen? Och hur blir det med alla som aldrig har tjänat Jehova? När och var får de uppstå? Det finns så mycket vi kan undra över. Men behöver vi egentligen göra det just nu? Är det inte bättre att bara vänta och se hur Jehova ska räta ut alla våra frågetecken? Fram till dess behöver vi stärka vår tro på Jehova. Genom sin son har han lovat oss att alla som finns i hans minne ska få uppstå. (Joh. 5:28, 29; 11:23) w17.12 12 § 20, 21

Du håller säkert med om att de här inspirerade orden fortfarande kan vara till stor nytta för män, hustrur och barn. Jehova uppmanar gifta män: ”Fortsätt att älska era hustrur, och var inte bittra och hårda mot dem.” (Kol. 3:19) En kärleksfull man ärar sin fru genom att lyssna på henne och visa att han uppskattar att få höra vad hon tycker och tänker. (1 Petr. 3:7) Även om han inte alltid kan göra som hon vill, kan han ofta fatta ett mer balanserat beslut genom att väga in hennes synpunkter. (Ords. 15:22) En kärleksfull man kräver inte sin frus respekt. I stället försöker han förtjäna den. När en gift man älskar sin fru och sina barn är det mer troligt att familjen känner glädje i sin tjänst för Jehova och vinner segerpriset. w17.11 28 § 12; 29 § 15

Paulus skrev förmodligen sitt brev till de kristna i Kolossai mot slutet av sin första fängelsetid i Rom, omkring år 60–61 v.t. Han förklarade för dem hur viktigt det var att de hade ”andlig fattningsförmåga”. (Kol. 1:9) Han sa: ”Detta säger jag för att ingen skall vilseleda er med övertalande argument.” Sedan fortsatte han: ”Se upp: kanske skall det finnas någon som vill föra bort er som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition, i överensstämmelse med världens elementära ting och inte i överensstämmelse med Kristus.” (Kol. 2:4, 8) Paulus förklarade varför vissa populära uppfattningar i den här världen är felaktiga, men varför många ändå tilltalas av dem. Sådana uppfattningar kan till exempel få en del att tycka att de är smartare och bättre än andra. Så Paulus skrev sitt brev för att hjälpa vännerna att avvisa världsliga värderingar och felaktiga handlingssätt. (Kol. 2:16, 17, 23) w17.11 20 § 1

Vad kan man behöva sluta upp med för att få Jehovas barmhärtighet även i fortsättningen? Man måste vara beredd att släppa även sådant som man gillar, om det skulle kunna få en på fall. (Matt. 18:9) Om en del av dina vänner får dig att göra sådant som Jehova inte godkänner, kommer du då att sluta umgås med dem? Om du har svårt att vara måttlig när det gäller alkohol, undviker du då situationer där du frestas att dricka för mycket? Om du kämpar med att kontrollera felaktiga sexuella begär, undviker du då filmer, sidor på nätet eller annat som triggar orena tankar? Kom ihåg att inget offer är för stort om det hjälper dig att vara trogen mot Jehova. Det finns inget som stinger mer än att känna sig övergiven av honom. Samtidigt finns det inget bättre än att få känna hans kärleksfulla ”omtanke som består till oöverskådlig tid”. (Jes. 54:7, 8) w17.11 11 § 12

I Sakarja 5:4 står det att förbannelsen skulle ”komma in i tjuvens hus” och ”övernatta mitt i hans hus och utplåna det”. Inga lås och bommar kan stänga ute Jehovas dom. Den kan nå vartenda gömställe och avslöja orätta handlingar bland Jehovas folk. En tjuv kanske kan undgå att bli upptäckt av myndigheter, arbetsgivare, äldstebröder eller föräldrar, men han kan inte dölja något för Jehova, som ser till att varje stöld kommer upp till ytan. (Hebr. 4:13) Det är verkligen underbart att få vara tillsammans med sådana som vill vara ärliga i allt de gör! (Hebr. 13:18) Jehova hatar alla former av stöld. Vi ser det som ett privilegium att följa hans höga moralnormer och skulle aldrig vilja göra något som drar vanära över hans namn. Därigenom undgår vi Jehovas dom över dem som avsiktligt bryter mot hans lag. w17.10 22 § 6, 7

Vi gör allt vi kan för att bevara friden, även när vi känner oss missförstådda eller orättvist behandlade. (Rom. 12:17, 18) Om vi har sårat någon behöver vi be om ursäkt, och det vi säger måste komma från hjärtat. Det här är särskilt viktigt inom äktenskapet. Ett gift par kan inte låtsas älska varandra när de är bland folk och sedan tiga ihjäl varandra eller säga eller göra elaka saker mot varandra i enrum. Vi behöver också vara villiga att förlåta. Om vi blivit sårade av någon förlåter vi genom att dra ett streck över det som hänt. Men för att förlåta varandra på riktigt måste vi också sluta älta det. (1 Kor. 13:4, 5) Långvarig bitterhet kan skada både vårt förhållande till våra bröder och systrar och till Jehova. (Matt. 6:14, 15) w17.10 10 § 14, 15

Hur påverkades judarna på Sakarjas tid av hans budskap? Jehova hade lovat att hjälpa och beskydda dem under tempelbygget, så att det verkligen skulle bli färdigt. Det här måste ha hjälpt dem att hålla hoppet levande. Men de var ju så få. Hur skulle de få det här enorma arbetet gjort? Sakarjas budskap från Jehova skingrade alla orosmoln. Jehova lovade att många fler trogna tjänare i likhet med Heldaj, Tobija och Jedaja skulle komma och bygga på templet. Det här var precis vad judarna behövde höra! De förstod att Jehova var med dem och återupptog genast arbetet trots den persiske kungens förbud. Förbudet hade känts som ett berglikt hinder, men snart såg Jehova till att det upphävdes, och templet kunde färdigställas år 515 f.v.t. (Esr. 6:22; Sak. 4:6, 7) Men Jehovas ord pekade också fram mot något mycket större, något som händer i vår tid. w17.10 29 § 17

Salomo fick ansvaret för ett av de viktigaste byggprojekten i historien – han skulle bygga templet i Jerusalem. Det skulle bli storslaget och ”till berömmelse och ära inför alla länderna”. Det skulle bli Jehovas, den sanne Gudens, hus. Och Jehova bestämde att Salomo skulle ta hand om byggandet. (1 Krön. 22:1, 5, 9–11) Kung David visste att Jehova skulle stötta projektet, men han kan ändå ha känt en viss oro över att Salomo var så ung och oerfaren. Hade Salomo det mod som behövdes för att ta sig an uppgiften? Skulle hans unga ålder och bristande erfarenhet hindra arbetet? Han behövde vara modig och sätta i gång med arbetet. Utan mod skulle Salomo kunna bli rädd och handlingsförlamad, och att inte göra något alls skulle ha varit värre än att misslyckas. Precis som Salomo behöver vi Jehovas hjälp för att kunna vara modiga och utföra våra uppgifter. w17.09 28 § 1, 2; 29 § 4, 5

Kan du föreställa dig hur ditt liv skulle se ut om du inte hade Bibeln? Du skulle ha svårt att hitta bra vägledning i vardagen. Du skulle inte känna till sanningen om Gud och ha svar på frågor om livet och framtiden. Och du skulle inte veta vad Jehova har gjort för människor tidigare i historien. Men tack och lov är vi inte i en sådan situation. Jehova har gett oss sitt ord, Bibeln. Och han har lovat att budskapet i hans ord ska bestå för evigt. Aposteln Petrus tog upp den här tanken och citerade då Jesaja 40:8. Den versen syftar framför allt på Guds budskap i allmänhet, men den kan också tillämpas på Bibeln. (1 Petr. 1:24, 25) Historien igenom har människor offrat mycket för att kunna översätta och sprida Bibeln. De har haft samma inställning som Jehova, som vill att ”alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Tim. 2:3, 4) w17.09 18 § 1, 2

Många ungdomar i sanningen ställs inför liknande utmaningar som Josef. (1 Mos. 39:7) Kim är en av dem. De flesta av hennes klasskompisar var sexuellt aktiva, och de brukade skryta om vilka de hade haft sex med under helgen. Men Kim hade inga sådana historier att berätta. Hon tyckte att hela den här situationen var jobbig. Ibland kände hon sig ensam och övergiven för att hon var annorlunda, och de andra tyckte att hon var konstig som inte hade någon pojkvän. Men hon visste att sex kan vara extra lockande när man är ung, så hon valde att inte ens vara ihop med någon. (2 Tim. 2:22) Klasskompisarna frågade ofta om hon fortfarande var oskuld, och då fick hon möjlighet att förklara varför hon hade bestämt sig för att vänta med sex. Vi är stolta över alla våra ungdomar som anstränger sig för att stå emot pressen att ha sex, och det är Jehova också. w17.09 4 § 8; 5 § 10

En del som har ett hetsigt temperament brukar ge utlopp åt sin ilska och skälla på andra. Och det bidrar naturligtvis inte till ett lyckligt familjeliv. Vi förstår varför Bibeln säger att vi ska undvika ilska, kränkande ord och skrikande. (Ef. 4:31) Sådant urartar många gånger i våldsamheter och är respektlöst mot vår skapare. Men i den här världen anses ofta ett aggressivt beteende som något helt normalt. Många av våra bröder och systrar har därför varit tvungna att göra stora förändringar för att kunna ta på sig den nya personligheten. (Kol. 3:8–10) Det finns något annat som också hör till den gamla personligheten: lögn. Många fuskar med deklarationen, och andra ljuger för att slippa ta ansvar för sina misstag. Men Jehova är ”sanningens Gud”. (Ps. 31:5) Så han förväntar att alla som tjänar honom ska ”tala sanning ... med sin nästa”. Han säger: ”Ljug inte för varandra.” (Ef. 4:25; Kol. 3:9) Det är alltså viktigt att vi alltid säger som det är, även om det kan kännas pinsamt eller svårt. (Ords. 6:16–19) w17.08 17 § 3; 18 § 5; 20 § 12, 13, 15

I våra dagar hjälper Jehova oss genom sitt ord, Bibeln. Och hans ord är ”snabbt” på det sättet att han ger oss andlig vägledning så fort vi behöver det. Tänk bara vilken nytta du har av Bibeln, publikationerna från den trogne tjänaren, JW Broadcasting, jw.org, de äldste och vännerna i församlingen. (Matt. 24:45) Har du upplevt att Jehova alltid är snabb att hjälpa dig? Psalmisten visste att Jehova kände starkt för sitt folk. Ingen annan nation hade fått Jehovas ord och lagar, och folket hade en särskild plats i hans hjärta. (Ps. 147:19, 20) I vår tid har vi förmånen att vara de enda som får bära Jehovas namn. Vi har ett speciellt förhållande till honom eftersom vi har lärt känna honom och låter hans ord leda oss. Vi känner precis som skribenten till Psalm 147. Vi har verkligen många anledningar att utbrista ”Lovprisa Jah!” och att uppmuntra andra att göra samma sak. w17.07 20 § 15, 16; 21 § 18

Alla Jesus efterföljare i dag, däribland mer än en miljon pionjärer, gör sitt bästa för att följa ovanstående råd från Paulus. De försöker stå emot reklamen som finns överallt i den här giriga världen, och de tänker på principen: ”Låntagaren blir långivarens slav.” (Ords. 22:7) Det är Satan som ligger bakom den kommersiella världen, och han vill att vi lägger all vår tid och energi på den. En del beslut får enorma ekonomiska konsekvenser. Stora bolån, studieskulder och dyra avbetalningar på bilar eller bröllop kan bidra till en pressad ekonomi i många år. Men vi visar praktisk vishet när vi försöker leva enkelt och betala av skulder och minska utgifter. Då kan vi få större frihet att tjäna Jehova i stället för att vara slavar under dagens kommersiella system. (1 Tim. 6:10) w17.07 10 § 13

Jehova har rätt att styra, och han styr med absolut rättvisa. Han säger: ”Jag är Jehova, den som verkar i kärleksfull omtanke, i rättvisa och rättfärdighet på jorden; ty däri finner jag verkligen behag.” (Jer. 9:24) Han behöver inte luta sig mot några människogjorda lagar för att avgöra vad som är rätt. Det är han som är normen för rättvisa, så de lagar han har gett oss människor bygger på hans egen fullkomliga rättvisa. Hans styre vilar på ”rättfärdighet och rätt”, så vi kan vara helt säkra på att alla hans lagar, principer och beslut är rättvisa. (Ps. 89:14) Satan hävdar att Jehovas styre är bristfälligt, men själv har han inte lyckats åstadkomma en rättvis värld. w17.06 28 § 5

Jehova är ”sanningens Gud”. (Ps. 31:5) Han är som en generös far och vill dela med sig av den sanna kunskapen till oss. Ända sedan vi började lära känna honom så har vi samlat på oss många andliga skatter från Bibeln, våra publikationer, sammankomster och möten. Ju fler sanningar vi samlar på oss, desto mer välfylld blir vår ”skattkammare ... [av] nya och gamla ting”. (Matt. 13:52) Jehova hjälper oss att fylla på vår andliga skattkammare om vi letar efter sanningar som efter gömda skatter. (Ords. 2:4–7) Hur gör vi det rent konkret? Vi behöver ha en bra studierutin och gräva på djupet i Bibeln och våra publikationer. Då kan vi upptäcka ”nya” sanningar, dvs. sådana som vi inte kände till tidigare. (Jos. 1:8, 9; Ps. 1:2, 3) Det är verkligen viktigt att vi samlar på oss fler andliga sanningar! w17.06 12 § 13, 14

En ung broder, som vi kan kalla Eduardo, hade en fråga till Stephen, en äldre gift äldstebroder. Eduardo hade funderat på det som står i Första Korinthierna 7:28: ”De som ... [gifter sig] kommer att ha vedermöda i köttet.” Han frågade: ”Vad är det här för vedermöda, och hur klarar man av sådana problem om man gifter sig?” Innan Stephen svarade bad han Eduardo att tänka på något annat som aposteln Paulus skrev, nämligen att Jehova är ”all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda”. (2 Kor. 1:3, 4) Jehova är verkligen en kärleksfull Far, och han tröstar oss när vi drabbas av svårigheter. Du kanske själv har fått uppleva att han har gett dig hjälp och vägledning genom sitt ord. Jehova ville sina tjänares bästa på Bibelns tid, och vi kan vara säkra på att han känner likadant för oss i dag. (Jer. 29:11) w17.06 4 § 1, 2

Bröder och systrar som har tvingats att fly från sina länder behöver materiell hjälp, men något de behöver ännu mer är andligt och känslomässigt stöd. (Matt. 4:4) De äldste kan hjälpa till genom att skaffa litteratur på deras språk och hjälpa dem att få kontakt med vänner som talar samma språk. Många har ryckts upp från allt de är vana vid och saknar sina släktingar, sin hemmiljö och sin församling. De behöver få känna Jehovas kärlek och omsorg bland sina medtroende. Annars kanske de dras till släktingar och andra som har samma kulturella bakgrund men som inte är med i sanningen. (1 Kor. 15:33) När vi hjälper dem att känna sig hemma i församlingen samarbetar vi med Jehova, som ”bevarar de bofasta främlingarna”. Flyktingar har kanske inte möjlighet att återvända till sitt hemland så länge förtryckande ledare sitter vid makten. Dessutom har många av dem varit med om traumatiska händelser. Fråga dig själv: Hur skulle jag vilja bli behandlad om jag var i deras situation? (Matt. 7:12) w17.05 6 § 15, 16

Vår tro på Jehova och kärlek till honom kan försvagas om vi blir missmodiga. Och vi lever i Satans onda värld, så alla möter vi situationer som kan göra oss nedstämda. (1 Joh. 5:19) Vi kanske kämpar med ålderskrämpor, hälsoproblem eller ekonomiska problem. Eller så kanske vi brottas med dålig självkänsla eller är besvikna över våra egna misstag eller att livet inte blivit som vi tänkt oss. Men sådana omständigheter eller känslor är inte bevis på att Jehova har övergett oss. Tänk på de tröstande orden i Psalm 136:23, där det står: ”Han ... kom ihåg oss i vår förnedring: ty hans kärleksfulla omtanke varar till oöverskådlig tid.” Jehova bryr sig om oss när vi känner oss nere, och han kommer alltid att älska oss. Därför kan vi vara säkra på att han hör våra böner om hjälp och kommer att besvara dem. (Ps. 116:1; 136:24–26) w17.05 18 § 8

Galaterna 2:11–14 visar att Petrus gav efter för människofruktan. (Ords. 29:25) Han visste innerst inne hur Jehova såg på saken. Men så kom några omskurna kristna judar från Jerusalem på besök, och han blev rädd för vad de skulle tycka om att han umgicks med icke-judar. Aposteln Paulus konfronterade Petrus och avslöjade hans hyckleri. (Apg. 15:12) Petrus var ödmjuk och tog emot Paulus tillrättavisning. Och det finns ingenting i Skrifterna som tyder på att han förlorade sina uppgifter i församlingen. Faktum är att Petrus senare fick skriva två inspirerade brev, som blev en del av Bibeln. Jesus, församlingens huvud, fortsatte alltså ändå att använda honom. (Ef. 1:22) Det här blev ett tillfälle för bröderna och systrarna i församlingen att efterlikna Jesus och hans Far och vara förlåtande. Förhoppningsvis var det ingen av dem som tappade fotfästet på grund av en ofullkomlig människas misstag. w17.04 27 § 16–18

När Jehova ingrep och förstörde hela den regionen satte han inte bara stopp för de orätta handlingarna där. Han ställde också upp ”ett mönster för ogudaktiga med tanke på vad som skall komma”. Precis som Jehova satte stopp för alla omoraliska handlingar på den tiden, så kommer han att göra slut på alla sådana handlingar i vår tid när han verkställer domen över den nuvarande världsordningen. Vad kommer att ersätta alla orätta handlingar? Alla i den nya ordningen kommer att vara fullt upptagna med sådant som är meningsfullt och positivt. Tänk bara hur det kommer att kännas att få vara med och göra jorden till ett paradis eller att få bygga hus till oss själva och dem vi älskar. Tänk att få välkomna de miljontals människor som får uppstå och undervisa dem om Jehova och om allt han har gjort för mänskligheten. (Jes. 65:21, 22; Apg. 24:15) Då kommer allt vi engagerar oss i att göra oss lyckliga och bli till ära för Jehova. w17.04 12 § 11, 12

När Jefta gav det här löftet så kan han mycket väl ha vetat att hans dotter skulle kunna bli den första som kom ut ur huset och mötte honom. Men hur det än var hamnade både Jefta och hans dotter i en svår situation rent känslomässigt. När Jefta såg henne ”rev han sönder sina kläder” och sa att hon krossade hans hjärta. Och hon i sin tur grät över att hon aldrig skulle få gifta sig. Jefta hade inga andra barn, så han skulle aldrig få några barnbarn. Ingen skulle kunna föra vidare hans namn och hans arvedel. Så det här var verkligen ett offer för dem båda två. Men samtidigt insåg de att det fanns något som var viktigare än deras egna känslor. Jefta sa: ”Jag har öppnat min mun inför Jehova, och jag kan inte ta det tillbaka.” Och hans dotter sa att han skulle göra med henne som han hade lovat. (Dom. 11:35–39) De var båda lojala och hade inte en tanke på att bryta det här löftet till Gud, hur mycket det än kostade dem personligen. (5 Mos. 23:21, 23; Ps. 15:4) w17.04 4 § 5, 6

Josef fick utstå fruktansvärda orättvisor. När han var 17 år sålde hans bröder honom som slav. Sedan blev han oskyldigt anklagad för att ha våldtagit sin arbetsgivares fru och kastades i fängelse. (1 Mos. 39:11–20; Ps. 105:17, 18) Han var trogen mot Jehova, men ändå verkade det som att han blev straffad för någonting. Det skulle dröja 13 år innan vändpunkten kom. Från en dag till en annan släpptes han ut ur fängelset och blev näst mäktigast i Egypten. (1 Mos. 41:14, 37–43; Apg. 7:9, 10) Blev Josef bitter på grund av de orättvisor han fick uppleva? Kände han sig övergiven av Jehova? Nej, han väntade tålmodigt. Hur orkade han göra det? Hans tro hjälpte honom. Han förstod att Jehova hade kontroll på situationen. Det kan vi utläsa av det han sa till sina bröder: ”Ni tänkte ut ont mot mig. Gud tänkte ut det till något gott, för att handla som på denna dag, för att bevara många människor vid liv.” (1 Mos. 50:19, 20) Josef insåg att det var värt att vänta på Jehovas välsignelse. w17.08 4 § 6; 6 § 12, 13