April

Hur kan vi ta vara på de här gåvorna? Vi kan försöka efterlikna de äldste och lära oss av deras tro. Vi kan också ta till oss av deras bibliska råd. (Hebr. 13:7, 17) Kom ihåg att de älskar oss och vill att vi ska gå framåt andligen. Om de till exempel märker att vi missar möten eller har börjat tappa glöden är de snabbt där och hjälper oss. De lyssnar verkligen på oss och ger oss uppmuntran och fina råd från Bibeln. Ser du deras arbete som ett bevis på att Jehova älskar dig? Kom ihåg att de äldste inte alltid tycker att det är så lätt att ge råd. Så hur kan vi underlätta för de äldste i församlingen? Genom att vara ödmjuka, tacksamma och smidiga. Se deras hjälp som ett uttryck för Jehovas kärlek. Det blir till det bästa för oss själva, och det gör de äldstes uppgift mycket trevligare. w18.03 31 § 15, 16

Alla barn är unika och mognar inte i samma takt eller i samma ålder. En del kan förstå sanningen tidigt, fatta förståndiga beslut och vilja bli döpta. Andra kanske inte är redo att ta det steget förrän de har blivit lite äldre. Så förståndiga föräldrar pressar inte sina barn att bli döpta, utan försöker i stället hjälpa dem att växa andligen och mogna i sin egen takt. Föräldrar känner verkligen glädje när de märker att barnen tagit till sig av tanken i Ordspråksboken 27:11. Men de får inte förlora målet ur sikte – att hjälpa barnen att bli lärjungar. Med det i tankarna bör de fråga sig: Har mitt barn tillräckligt mycket kunskap för att kunna överlämna sig åt Jehova och bli döpt? w18.03 9 § 6

Om vi har tackat ja till en bjudning lämnar vi inte återbud om det inte är absolut nödvändigt. Vår värd har säkert gjort förberedelser, så om vi avbokar har han ju kanske ansträngt sig förgäves. (Matt. 5:37) En del har ibland gett återbud för att kunna tacka ja till något som verkar bättre. Men är det att visa kärlek och respekt? Nej, vi vill visa att vi verkligen uppskattar den inbjudan vi har fått, oavsett vad vår värd har att erbjuda. (Luk. 10:7) Om vi måste lämna återbud är det kärleksfullt och omtänksamt att göra det så fort som möjligt. Det är också viktigt att vi tar hänsyn till lokala seder och bruk. I en del kulturer är oväntade besök välkomna; i andra är det bättre om man har bestämt en tid i förväg. I en del kulturer förväntas man artigt tacka nej första och andra gången man blir hembjuden till någon; i andra kulturer uppfattas det som oartigt att inte tacka ja på en gång. Vi vill göra vårt bästa för att de som bjöd hem oss ska känna sig glada över att de gjorde det. w18.03 18 § 20, 21

Det räcker inte bara med kunskap i Bibeln för att bli en andlig människa. (1 Kung. 4:29, 30; 11:4–6) Så vad behöver vi göra förutom att skaffa oss bibelkunskap? Vi måste fortsätta göra andliga framsteg. (Kol. 2:6, 7) Ett viktigt steg är att studera igenom hela boken ”Bevara er själva i Guds kärlek”. Det kommer att hjälpa dig att tillämpa Bibelns principer i ditt liv. Om du redan har gått igenom den boken kan du fortsätta med annat studiematerial som hjälper dig att få en stabil tro. (Kol. 1:23) Dessutom är det viktigt att du begrundar det du läser och ber om Jehovas hjälp att förstå hur du kan tillämpa det. När vi studerar och begrundar bör målet vara att utveckla en innerlig önskan att göra Jehovas vilja och följa hans lagar. (Ps. 40:8; 119:97) Samtidigt försöker vi slå bort allt som kan hindra vår andliga utveckling. (Tit. 2:11, 12) w18.02 24, 25 § 7–9

Hur kan vi få lika stark tro som Noa? Vi behöver studera Bibeln riktigt noga, låta kunskapen sjunka in och låta den forma och vägleda oss. (1 Petr. 1:13–15) Vår tro och visheten från Jehova kan sedan skydda oss från Satans lömska trick och världens ande. (2 Kor. 2:11) Det här onda inflytandet gör att många älskar våld och omoral och är helt inriktade på att leva ut sina begär. (1 Joh. 2:15, 16) Det kan också få sådana som är andligt svaga att blunda för det faktum att vi lever nära slutet för den här världsordningen. Skulle deras inställning kunna smitta av sig på oss? Lägg märke till att när Jesus jämförde våra dagar med Noas, så var det inte på våldet och omoralen han fokuserade, utan på farorna med andlig likgiltighet. (Matt. 24:36–39) Vi kan fråga oss: Syns det i mitt liv att jag verkligen känner Jehova? Är min tro en drivkraft som får mig att följa Guds normer och att berätta om dem för andra? Förhoppningsvis visar svaren på de här frågorna att vi vandrar med den sanne Guden, precis som Noa gjorde. (1 Mos. 6:9) w18.02 9, 10 § 8–10

Vi kan naturligtvis inte helt och hållet undvika människor som har nedbrytande personlighetsdrag. Det kanske är våra arbetskompisar, klasskompisar eller familjemedlemmar som har sådana drag. Däremot kan vi se till att vi inte börjar tänka och handla som de. För att klara det behöver vi stärka vår andlighet genom att studera Bibeln och välja sådana som älskar Jehova som våra nära vänner. Vi vill också hjälpa andra att lära känna Jehova. Leta efter möjligheter att få vittna, och be Jehova om hjälp att säga rätt sak vid rätt tillfälle. Vi vill låta andra få veta att vi är Jehovas vittnen. Då får Jehova äran för vårt fina uppförande, inte vi själva. Det är han som har lärt oss att ”säga nej till ogudaktigheten och de världsliga begären och att mitt i den nuvarande tingens ordning leva i enlighet med ett sunt sinne och rättfärdighet och gudhängivenhet”. (Tit. 2:11–14) Om vi efterliknar Jehova och lever som han vill att vi ska leva kommer andra att se det. Och en del av dem kommer kanske att säga: ”Vi vill gå med er, för vi har hört att Gud är med er.” (Sak. 8:23) w18.01 31 § 17, 18

Är det fel att älska sig själv? Nej, det är normalt och till och med nödvändigt att ha en sund kärlek till sig själv. Jehova har ju skapat oss så. Jesus sa: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Mark. 12:31) Om vi inte älskar oss själva kan vi inte älska vår nästa. Bibeln säger också: ”Männen [bör] älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han ger det näring och vårdar det ömt.” (Ef. 5:28, 29) Det är alltså tydligt att vi ska älska oss själva på ett balanserat sätt. Den kärlek som vi läser om i 2 Timoteus 3:2 är en förvrängd, självisk kärlek. Människor som älskar sig själva på ett överdrivet sätt har för höga tankar om sig själva. (Rom. 12:3) För dem är jaget och inget annat i fokus, och de bryr sig väldigt lite om andra. Och när något går fel har de en tendens att skylla ifrån sig i stället för att ta sitt eget ansvar. Sådana självcentrerade människor är i själva verket inte lyckliga. w18.01 23 § 4, 5

När vi studerar Bibeln lyssnar vi till Jehova, och med hjälp av bönen kan vi prata med honom. Men vi får aldrig se bönen som en meningslös ritual eller någon slags lyckoformel som ökar chansen att det ska gå bra för oss. Nej, när vi ber kommunicerar vi faktiskt med vår skapare. Tänk bara, Jehova vill lyssna på det vi har att säga. (Fil. 4:6) Så när du känner dig orolig av någon anledning, säger Bibeln att du ska ”kasta din börda på Jehova”. (Ps. 55:22) Tror du verkligen att det här rådet fungerar? Miljoner bröder och systrar kan intyga att det gör det. Och det kan hjälpa dig också! Men bönen är inte bara en möjlighet att be Jehova om hjälp. Ibland kan vi bli så uppslukade av våra problem att vi glömmer bort allt vi kan vara glada och tacksamma för. Varför inte bestämma dig för att tänka ut åtminstone tre saker varje dag som du är glad för och sedan tacka Jehova för dem? w17.12 25, 26 § 10, 11

Tusentals som studerar Bibeln överlämnar sig åt Jehova och blir döpta. Många av dem är barn och ungdomar som vuxit upp i sanningen, och de har verkligen valt den bästa inriktningen i livet. (Ps. 1:1–3) Om du har barn ser du säkert fram emot den dag då din son eller dotter blir döpt. (Jämför 3 Johannes 4.) Som förälder vill du ju att dina barn ska lära känna Bibeln, som omfattar både de hebreiska och de kristna grekiska skrifterna. Barn har såklart olika förutsättningar, men även mycket små barn kan ta till sig grundläggande kunskap om olika personer och händelser i Bibeln. Och Jehovas organisation har gett föräldrar många olika verktyg som de kan använda för att hjälpa barnen. Du kanske tänker på några som finns på ditt språk. Tänk på att barnen måste lära känna det som står i Bibeln för att kunna bygga upp ett starkt förhållande till Jehova. w17.12 18 § 1; 19 § 4

Vad kan du som syster göra om din man inte är ett vittne och du känner att han inte behandlar dig på det sätt som han borde göra? Skulle det göra saken bättre om du blev upprörd och hela tiden klagade på honom? Och även om du skulle få honom att göra som du vill, skulle det vinna över honom på Jehovas och sanningens sida? Troligen inte. Om du däremot visar att du respekterar din mans ställning som familjens huvud bidrar det till friden i familjen. Det blir till ära för Jehova, och det kanske till och med får din man att vilja tjäna honom. Då kan ni båda vinna det eviga livet! (1 Petr. 3:1, 2) Vad kan du som broder göra om din fru inte är ett vittne och du känner att hon inte respekterar dig? Skulle hon respektera dig mer om du skrek åt henne för att visa vem som bestämmer? Nej, absolut inte! Jehova förväntar att du ska ta ledningen i familjen på ett kärleksfullt sätt och efterlikna Jesus. (Ef. 5:23) Han är alltid tålmodig och kärleksfull när han leder sin församling. (Luk. 9:46–48) Om du efterliknar honom kanske din fru själv får en önskan att tjäna Jehova. w17.11 28, 29 § 13, 14

Många uppfattningar i den här världen går helt emot Guds principer, och om vi inte är på vår vakt skulle de sakta men säkert kunna försvaga vår tro. Ingen av oss kommer undan världens tankar och idéer. Vi exponeras för dem via tv och internet och på jobbet och i skolan. I många länder är uppfattningen att man kan vara en bra människa utan att tro på Gud vanlig. Många kanske inte har funderat så mycket på om Gud existerar eller inte, men de gillar tanken på att vara fria att göra som de själva vill. (Ps. 10:4) Andra tycker att det låter bildat och intellektuellt att säga att man kan ha bra principer utan att tro på Gud. Grundar sig uppfattningen att det inte finns någon skapare på ett logiskt resonemang? När man vänder sig till vetenskapen för att få svar på hur livet uppstod kan man lätt bli förvirrad av all information. Men egentligen är svaret väldigt enkelt. Ett hus kan inte komma till av sig självt. Någon måste bygga det. Detsamma gäller allt levande. w17.11 20, 21 § 2–4

Varför är det så viktigt att vi är med vid minneshögtiden? Våra församlingsmöten är ju en del av vår tillbedjan. Så vi förstår att Jehova och Jesus lägger märke till alla som anstränger sig för att kunna vara med vid det viktigaste mötet på hela året. Vi vill att de ska se att vi gör allt vi rimligtvis kan för att vara med då. När vi visar att mötena är viktiga för oss ger vi Jehova ännu ett skäl till att bevara våra namn i hans ”minnesbok”. Den boken kallas också ”livets bok” och innehåller namnen på alla som Jehova vill belöna med evigt liv. (Upp. 20:15) Under veckorna före minneshögtiden kan vi ta oss extra tid att be och tänka över hur starkt vårt förhållande till Jehova är. (2 Kor. 13:5) w18.01 13 § 4, 5

När den som flydde väl var inne i tillflyktsstaden kunde han känna sig trygg. Jehova sa att de här städerna skulle ”tjäna som en tillflykt”. (Jos. 20:2, 3) Fallet hade behandlats en gång för alla, så Jehova krävde inte att det skulle tas upp på nytt. Blodshämnaren fick inte komma in i staden för att döda dråparen, så dråparen behövde inte gå och se sig över axeln. Så länge han var kvar i staden kunde han känna sig trygg under Jehovas beskydd. Och han var inte i ett fängelse. Han kunde arbeta, hjälpa andra och tjäna Jehova i lugn och ro. Ja, han kunde få ett lyckligt och bra liv där. En del bröder och systrar som har begått allvarliga synder men ångrat sig kan ha känt att skuldkänslorna så att säga hållit dem fångna. De kanske har känt sig smutsiga och tänkt att Jehova aldrig kommer att glömma det de har gjort. Men vi kan vara helt övertygade om att när Jehova förlåter oss, så gör han det helt och hållet! w17.11 9 § 6; 11 § 13, 14

Vi kan bidra till enheten om vi före minneshögtiden, och särskilt under den kvällen, tänker på vad brödet och vinet egentligen står för. (1 Kor. 11:23–25) Det osyrade brödet representerar den fullkomliga kropp som Jesus frambar som ett offer, och det röda vinet representerar hans utgjutna blod. Men vi vill inte nöja oss med att bara förstå det på ett intellektuellt plan. I Jesus lösenoffer ser vi de två största kärlekshandlingarna i historien, dels den kärlek Jehova visade genom att ge sin son för vår skull och dels den kärlek Jesus visade genom att villigt ge sitt liv för oss. När vi tänker på den enorma kärlek de har visat motiveras vi att älska dem tillbaka. Och det är vår kärlek till Jehova som förenar oss med våra bröder och systrar och stärker vår unika samhörighet. w18.01 15 § 11

Jehova älskar oss människor väldigt mycket. Vi är så dyrbara för honom att han gav sin son för att vi ska kunna få evigt liv. (Joh. 3:16) Vad skulle hända om Jehova inte höll sina löften? Då skulle Satan kunna anklaga honom för att vara en orättvis härskare, en lögnare och en som undanhåller människor det som är gott. Och andra motståndare skulle kunna få vatten på sin kvarn och säga: ”Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.” (2 Petr. 3:3, 4) Men Jehova kommer att hålla sina löften. Han har sett till att människors räddning ingår i att han försvarar sin rätt att styra. (Jes. 55:10, 11) Dessutom bygger hans styre på kärlek, så vi kan lita på att han alltid kommer att älska och uppskatta sina trogna tjänare. (2 Mos. 34:6) w17.06 23 § 7

Från den stund då Jehova gav löftet i Första Moseboken 3:15 var lösen så gott som betald i hans ögon, och 4 000 år senare gav han sin älskade son för oss. (Joh. 3:16) Vi är så tacksamma för den osjälviska kärlek Jehova har visat oss! Dessutom har han skapat oss till sin avbild, och det gör att vi också kan visa osjälvisk kärlek. Vår ofullkomlighet gör det visserligen svårare, men det är ingen omöjlighet. Abels kärlek till Jehova blev tydlig när han offrade det bästa han hade. (1 Mos. 4:3, 4) Och Noa visade osjälvisk kärlek när han under en lång tid predikade för sina medmänniskor, trots att han inte fick någon respons. (2 Petr. 2:5) Abraham var villig att offra sin son Isak och visade på så sätt att han älskade Jehova mest av allt. (Jak. 2:21) Vi vill efterlikna dem och visa kärlek även när det är svårt. w17.10 8 § 3, 4

Jesus är vår överstepräst, och det gör att vi kan vara övertygade om att vi kan ”få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid”. (Hebr. 4:16) Så ha tro på Jesus lösenoffer, och tänk inte bara att lösenanordningen hjälper människor i allmänhet. Ha tro på att den hjälper dig. (Gal. 2:20, 21) Tro på att lösenoffret är grundvalen för att du ska få dina synder förlåtna. Och ha tro på att det ger dig hoppet om evigt liv. Jesus lösenoffer är Jehovas gåva till dig. Vi behöver inte vara oroliga att Jehova ska dra upp vår synd igen eller döma oss när han väl har förlåtit oss. (Ps. 103:8–12) Vi kan vara helt övertygade om att vi kan få Jehovas förlåtelse. w17.11 11, 12 § 14–17

Den kväll Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid bad han till Jehova att alla hans efterföljare skulle vara eniga och känna samma nära gemenskap som han och hans Far känner. Jehova har definitivt besvarat sin älskade sons bön. Vid minneshögtiden blir det tydligare än någonsin att Jehovas vittnen är ett enat folk. Den dagen samlas miljontals människor världen över, med olika nationell och etnisk bakgrund, för att visa att de tror att Jehova sände sin son. På vissa håll är det både ovanligt och impopulärt i samhället att människor med olika etnisk bakgrund har religiösa möten tillsammans. Men i Jehovas och Jesus ögon är vår enhet verkligen något vackert! Vi som tillhör Jehovas folk är inte det minsta förvånade över den här enheten. Jehova har faktiskt förutsagt den. (Hes. 37:15–17; Sak. 8:23) w18.01 14 § 7–9

”Byggnadsarbetarna”, dvs. de judiska ledarna, förkastade Messias. Och det var inte bara så att de vände honom ryggen och vägrade acceptera att han var den utlovade Messias, eller Kristus. Nej, många judar gick så långt att de krävde att han skulle avrättas. (Luk. 23:18–23) Därigenom blev de medskyldiga till hans död. Jesus blev alltså förkastad och dödad. Så hur kunde han bli ”huvudhörnstenen”? Jo, enbart genom att bli uppväckt till liv igen. Aposteln Petrus sa att de hade avrättat Jesus Kristus men att ”Gud uppväckte [honom] från de döda”. Sedan sa han: ”Han är ’den sten som av er, ni byggnadsarbetare, betraktades som ingenting värd, den som har blivit huvudhörnstenen’.” (Apg. 3:15; 4:5–11; 1 Petr. 2:5–7) Efter sin uppståndelse blev Jesus den ende som kan ge mänskligheten räddning. Det är därför det sägs i Bibeln att det ”inte under himlen [finns] något annat namn, som har blivit givet bland människor, genom vilket vi skall bli räddade”. (Apg. 4:12; Ef. 1:20) w17.12 9, 10 § 6–9

I sin profetia om ändens tid nämnde Jesus den stora vedermödan som snart är här och sa: ”Då skall Människosonens tecken visa sig i himlen, ... och de skall se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet. Och han [Jesus] skall sända ut sina änglar med starkt trumpetljud, och de skall samla ihop hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ytterkant till deras andra ytterkant.” (Matt. 24:29–31) Jesus ska samla ihop sina utvalda, och alla smorda som finns kvar på jorden får då sin himmelska belöning. Det här kommer att hända när den stora vedermödan har börjat men innan kriget vid Harmageddon har brutit ut. I det kriget kommer Jesus och alla de 144 000 att strida mot jordens kungar och besegra dem. (Upp. 17:12–14) När Jesus har ”kommit” och samlat ihop de smorda kommer vi att ha firat minneshögtiden för sista gången. w18.01 16 § 15

Nu är Jesus i himlen och ”lever i evigheters evighet”. (Rom. 6:9; Upp. 1:5, 18; Kol. 1:18; 1 Petr. 3:18) Han lovade sina trogna apostlar att de skulle få regera tillsammans med honom i himlen. (Luk. 22:28–30) Paulus skrev: ”Nu har Kristus uppväckts från de döda, förstlingen av dem som har somnat in i döden.” Men Paulus visade att även andra skulle få uppstå till liv i himlen. Han fortsatte: ”Var och en i sin egen ordning: förstlingen Kristus, efteråt de som hör Kristus till under hans närvaro.” (1 Kor. 15:20, 23) Paulus ord ger oss en indikation på när den himmelska uppståndelsen skulle börja, nämligen under Kristus närvaro. Med Bibelns stöd har Jehovas vittnen länge framhållit att hans närvaro började 1914. Den pågår fortfarande, och slutet för den här onda världsordningen är nu mycket nära. w17.12 10 § 11; 11 § 14–16

Vår kärleksfulle Far har mist sådana som han älskar, till exempel Abraham, Isak, Jakob, Mose och David. (4 Mos. 12:6–8; Matt. 22:31, 32; Apg. 13:22) Bibeln visar att Jehova verkligen längtar efter att få uppväcka dem. (Job 14:14, 15) Då kommer de att vara lyckliga och ha perfekt hälsa. Jehova miste också sin älskade son, som han ”höll särskilt kär”. (Ords. 8:22, 30) Vi kan nog inte ens föreställa oss den smärta Jehova kände när han såg Jesus plågas och dö. (Joh. 5:20; 10:17) Vi kan vara helt övertygade om att Jehova kommer att hjälpa oss. Och därför kan vi alltid känna oss fria att be till honom och berätta om vår sorg och smärta. Det är så tröstande att veta att Jehova förstår hur vi känner och ger oss den tröst vi behöver. (2 Kor. 1:3, 4) w17.07 13 § 3–5

Flera miljoner i dag ger helhjärtat sina ”värdefulla ting”, däribland sin tid, sina krafter och sina tillgångar, för att understödja Jehovas stora andliga tempel. (Ords. 3:9) Jehova kommer aldrig att glömma våra ansträngningar och den kärlek vi har visat honom. Allt arbete som görs för den sanna tillbedjan nu i de sista dagarna är ett påtagligt bevis för att Jehova välsignar oss och att Kristus leder oss. Det hade inte gått annars. Vi är så glada över att få tillhöra en stabil och trygg organisation som kommer att bestå för evigt. Därför vill vi följa uppmaningen att ”[lyssna] till Jehovas ... röst” och aldrig ta vår plats bland hans folk för given. (Sak. 6:15) Då kan vi bli beskyddade av vår kung och överstepräst. Vi vill göra så mycket vi kan för att stödja den sanna tillbedjan. Då kan vi vara säkra på att Jehova kommer att skydda oss den tid som är kvar fram till slutet på den här ordningen – och evigheten igenom! w17.10 30 § 18, 19

Inom kort kommer Satans politiska, religiösa och kommersiella system att krascha totalt. Profeterna Hesekiel och Sefanja förutsade att guld och silver, som varit grundbultar i det kommersiella systemet i århundraden, helt kommer att förlora sitt värde. (Hes. 7:19; Sef. 1:18) Hur skulle det kännas att bli gammal i den här världsordningen och inse att man satsat på ”de orättfärdiga rikedomarna” på bekostnad av sanningen? Det skulle vara som att man hade arbetat hela sitt liv för att tjäna en massa pengar bara för att inse att de var falska. (Ords. 18:11) Den här världens rikedomar kommer att bli värdelösa. Så gå inte miste om möjligheten att använda dina ekonomiska resurser för att skaffa dig vänner i himlen. Allt vi gör för Jehova och hans rike kommer att göra oss andligt rika. w17.07 11 § 16

Vissa som har begått allvarliga synder försöker dölja det för att inte tappa ansiktet och göra andra besvikna. (Ords. 28:13) Men det är verkligen kärlekslöst att dölja sina synder, eftersom det skadar både en själv och andra. Det kan få Jehova att hålla tillbaka sin ande, och då hotas friden i hela församlingen. (Ef. 4:30) Kärlek kan motivera den som har begått en allvarlig synd att prata med de äldste, så att de kan ge den hjälp som behövs. (Jak. 5:14, 15) Av alla egenskaper som finns är kärleken den största. (1 Kor. 13:13) När vi visar kärlek kan andra se att vi är Jesus efterföljare och att vi efterliknar Jehova, källan till kärlek. Paulus skrev: ”Om jag ... inte har kärlek, då är jag ingenting.” (1 Kor. 13:2) Vi vill fortsätta att visa kärlek, inte bara i ord utan också ”i gärning och sanning”. (1 Joh. 3:18) w17.10 11 § 17, 18

Josef vägrade modigt att ge efter när Potifars hustru ville ha sex med honom. Han var givetvis medveten om att hans beslut kunde få hemska konsekvenser. Men trots det avvisade han henne bestämt och flydde. (1 Mos. 39:10, 12) Rahab är ett annat exempel på mod. Hon gömde de två utsända israeliterna som kom till hennes hem i Jeriko och hjälpte dem att ta sig i säkerhet utanför staden. (Jos. 2:4, 5, 9, 12–16) Jesus trogna apostlar hade tagit intryck av hur modig Jesus var. Och när sadducéerna försökte förbjuda dem att predika, vägrade de att låta sig tystas. (Apg. 5:17, 18, 27–29) Josef, Rahab, Jesus och apostlarna hade alla en inre styrka som fick dem att göra det rätta. Det var inte så att de var överdrivet självsäkra, utan de var modiga för att de litade på Jehova. Även vi kan hamna i situationer då vi behöver vara modiga och lita på Jehova i stället för på oss själva. (2 Tim. 1:7) w17.09 29 § 6–9

De som lyckats göra sig av med den gamla personligheten och göra förändringar i sina liv har fått kämpa hårt för det. Men de klarade det inte i egen kraft. De klarade av det eftersom de lät budskapet i Bibeln och Jehovas heliga ande påverka deras sinnen och hjärtan. (Luk. 11:13; Hebr. 4:12) Men vad kan hjälpa oss att klä av oss den gamla personligheten? Vi behöver läsa Bibeln varje dag, meditera över det vi läser och ständigt be om vishet och styrka att tillämpa det vi lär oss. (Jos. 1:8; Ps. 119:97; 1 Thess. 5:17) Att vi förbereder oss för mötena och är med på dem gör också att vi kan ta till oss av Guds ord och hans ande. (Hebr. 10:24, 25) Dessutom vill vi göra vårt bästa för att ta till oss av den andliga maten, som organisationen ger oss i så många olika format. (Luk. 12:42) Efter att vi har tagit av oss den gamla personligheten finns det ytterligare något vi behöver göra för att få Jehovas godkännande – vi måste ta på oss den nya personligheten. (Kol. 3:10) w17.08 21 § 16, 17

Kung David drabbades av många orättvisor. Han var väldigt ung när Jehova utsåg honom till Israels näste kung, men det dröjde hela 15 år innan han blev kung ens över sin egen stam. (2 Sam. 2:3, 4) Och under delar av den tiden var kung Saul på jakt efter honom. David flydde för livet och fick ibland gömma sig i grottor i vildmarken och till och med i andra länder. När Saul till slut dödades i strid dröjde det ändå sju år innan David blev kung över hela Israel. (2 Sam. 5:4, 5) Varför var David beredd att vänta? Han visste att Jehova älskade honom och alltid skulle vara lojal. Han tänkte tillbaka på de tillfällen då Jehova hade hjälpt honom, och han längtade efter att Jehova skulle befria honom ur hans svåra situation. (Ps. 13:6) David visste att det var värt att vänta på Jehova. w17.08 6, 7 § 14, 15

Många språk förändras med tiden. Ord och uttryck ändrar innebörd och får en helt annan betydelse än tidigare. Det är likadant med hebreiska och grekiska som stora delar av Bibeln skrevs på. Dagens hebreiska och grekiska skiljer sig en hel del från den som användes på Bibelns tid. Så egentligen måste alla som vill förstå Bibeln läsa en översättning av den, även de som talar modern hebreiska och grekiska. En del har tänkt att de skulle förstå Guds ord bättre om de lärde sig bibelhebreiska eller antik grekiska. Men det kanske inte är till så stor nytta som man skulle kunna tro. Vi kan vara tacksamma för att Bibeln eller delar av den har översatts till mer än 3 200 språk. Jehova vill verkligen att människor från ”varje nation och stam och språk och folk” ska kunna förstå hans ord. (Upp. 14:6) Det gör att vi känner oss ännu närmare vår kärleksfulle och opartiske Gud. w17.09 19 § 4

Om vi har uteslutna släktingar kan självbehärskning hjälpa oss att inte ha mer kontakt med dem än nödvändigt. Det kan kännas lite lättare om vi tänker på att vi efterliknar Jehova och följer hans vägledning. Kung David är ett bra exempel för oss. Han var en mäktig man, men han behärskade sig och missbrukade inte sin makt när Saul och Simei provocerade honom. (1 Sam. 26:9–11; 2 Sam. 16:5–10) Men David lyckades inte alltid behärska sig. Det förstår vi när vi läser om hans synd med Batseba och hans spontana reaktion på Nabals girighet. (1 Sam. 25:10–13; 2 Sam. 11:2–4) Men vi kan ändå lära oss mycket av David. För det första behöver de som har fått ansvar bland Guds folk vara noga med att visa självbehärskning och inte missbruka sin myndighet. Och för det andra finns det ingen som sitter säkert och är immun mot frestelser. (1 Kor. 10:12) w17.09 5, 6 § 12, 13