Maj

Det kan göra ont att bli tillrättavisad, men att vägra ta emot tillrättavisning leder till ännu större smärta. (Hebr. 12:11) Vi kan belysa det med Kain som exempel. När Jehova såg att Kain hatade sin bror och ville döda honom sa han: ”Varför är du upptänd av vrede, och varför har din blick blivit dyster? Om du gör det som är gott, blir det inte då en upphöjelse? Men om du inte gör det som är gott, ligger synden på lur vid ingången, och till dig står dess åtrå; och kommer du att få herraväldet över den?” (1 Mos. 4:6, 7) Kain lyssnade inte, utan mördade sin bror och fick sedan leva med konsekvenserna av det. (1 Mos. 4:11, 12) Tänk så onödigt! Om Kain bara hade lyssnat på Jehova hade han sluppit mycket elände. Jehova vill verkligen bespara oss sådan onödig smärta! (Jes. 48:17, 18) Vi vill därför ”lyssna till tuktan och bli visa”. (Ords. 8:33) w18.03 32 § 18–20

Daniels föräldrar måste ha undervisat honom och lärt honom att älska Jehova och hans ord. Och den kärleken bar han med sig hela livet. Även när han hade kommit upp i åren tyckte han om att djupdyka i Skrifterna. Daniel hade lärt känna Jehova väl och visste vad han hade gjort för israeliterna. Det här märks tydligt i hans fina bön i Daniel 9:3–19. Varför inte ta några minuter och läsa igenom de verserna och fundera på tankarna i dem? Livet i det hedniska Babylon var inte lätt för de judar som ville vara trogna mot Jehova. Vi kan ta ett exempel. Jehova hade uppmanat judarna: ”Sök den stads frid dit jag har låtit er gå i landsflykt.” (Jer. 29:7) Men han hade också befallt dem att vara helhjärtade i sin tillbedjan av honom. (2 Mos. 34:14) Hur kunde Daniel hitta balansen mellan de här två befallningarna? Tack vare visheten från Jehova kunde han förstå principen om relativt underordnande, dvs. att så långt som möjligt underordna sig världsliga myndigheter men att i första hand lyda Gud. Flera hundra år senare lärde Jesus ut precis samma princip. (Luk. 20:25) w18.02 10 § 11, 12

Går du igenom en tuff period just nu? Har du kanske dålig hälsa eller ekonomiska problem? Blir du orättvist behandlad på grund av din tro? Tycker du att det är svårt ibland att behålla glädjen i tjänsten för Jehova? I så fall kan det vara uppmuntrande att bli påmind om berättelserna om Noa, Daniel och Job. De var ofullkomliga, och de ställdes inför utmaningar som liknar dem vi möter i dag. En del situationer var rentav livshotande. Men de fortsatte ändå att vara trogna mot Jehova, och han såg dem som fina exempel på tro och lydnad. (Hes. 14:12–14) Dagens bibelvers skrevs av Hesekiel i Babylon år 612 f.v.t. (Hes. 1:1; 8:1) Då var det bara fem år kvar till den förutsagda ödeläggelsen, år 607. Det var inte många invånare som visade samma egenskaper som Noa, Daniel och Job, men de få som gjorde det överlevde. (Hes. 9:1–5) Det är på samma sätt i vår tid. Det är bara de som är rättfärdiga i Jehovas ögon, som Noa, Daniel och Job var, som kommer att få överleva slutet för den här onda världsordningen. (Upp. 7:9, 14) w18.02 3, 4 § 1–3

Om du är ung kan du fråga dig själv: Går jag på mötena och i tjänsten bara för att mina föräldrar förväntar att jag ska göra det? Anstränger jag mig för att få ett personligt förhållande till Jehova? Det är inte bara ungdomar som behöver sätta upp andliga mål. Det hjälper alla som tjänar Jehova att fördjupa sin andlighet. (Pred. 12:13) När vi har hittat områden där vi kan göra förbättringar gäller det att ta itu med saken och göra förändringar. Det är oerhört viktigt att vi blir andliga människor. Det är en fråga om liv eller död. (Rom. 8:6–8) Men att vara andligt mogen är inte detsamma som att vara fullkomlig. Jehovas ande kan hjälpa oss att göra de framsteg som behövs, men vi måste ändå anstränga oss. Det kan vara trevligt att studera Bibeln, men man kan inte jämföra den med en bok som är skriven uteslutande för att underhålla. Vi måste anstränga oss för att hitta andliga ädelstenar som vi har nytta av. w18.02 25 § 10, 11

Man behöver inte känna till varenda detalj i varenda biblisk lära för att kunna överlämna sig åt Jehova och bli döpt. Efter dopet måste alla fortsätta fylla på med mer kunskap. (Kol. 1:9, 10) Så hur mycket kunskap behövs för att man ska kunna bli döpt? Vi får bra vägledning genom att tänka på vad som hände en familj i det första århundradet. (Apg. 16:25–33) Omkring år 50 v.t. besökte Paulus Filippi på sin andra missionsresa. Där blev han och Silas på falska grunder anklagade och kastade i fängelse. Under natten inträffade en jordbävning. Hela fängelset skakades, och alla dörrar öppnades. Fångvaktaren, som trodde att fångarna hade flytt, tänkte ta livet av sig. Men Paulus stoppade honom, och han och Silas kunde vittna för honom och hans familj. De satte tro till det de fick lära sig om Jesus. Vad hände sedan? De blev genast döpta. w18.03 10 § 7, 8

Jehova är en lycklig Gud, och hans folk är ett lyckligt folk. Och till skillnad från egoistiska människor som bara tänker på vad de själva kan få är Jehovas tjänare glada över att kunna ge ut av sig själva för andra. (Apg. 20:35; 2 Tim. 3:2) Hur kan vi veta om vi har börjat älska oss själva mer än Jehova? Tänk på det kloka rådet i Filipperna 2:3, 4: ”[Gör] inte ... något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan [sätt] med ödmjukt sinne ... andra högre än er själva, och [håll] med personligt intresse ... ett öga, inte bara på era egna angelägenheter, utan också på de andras.” Vi kan fråga oss själva: Tar jag till mig av det här rådet? Är jag vaken för möjligheter att hjälpa andra, både i församlingen och på distriktet? Det är inte alltid så lätt att ge av sin tid och energi. Det kräver ansträngning och osjälviskhet. Men tänk så bra det känns när vi vet att universums Suverän tycker om det vi gör! w18.01 23 § 6, 7

Hur kan vi göra det? Vi kan fråga oss: Tror jag verkligen att det enbart är den här organisationen som Jehova har valt ut för att genomföra sin vilja? Gör jag mitt bästa för att predika och undervisa om de goda nyheterna? Syns det i mitt liv att jag verkligen tror att vi lever i de sista dagarna och att slutet för Satans styre är nära? Litar jag lika mycket på Jehova och Jesus i dag som när jag överlämnade mig åt Jehova? (Matt. 24:14; 2 Tim. 3:1; Hebr. 3:14) Svaren på de här frågorna kan hjälpa oss att göra en ärlig bedömning av oss själva. Och inför minneshögtiden kan vi komma i stämning genom att läsa och begrunda artiklar i vår litteratur som tar upp varför den är så viktig. (Joh. 3:16; 17:3) Det är bara genom att vi lär känna Jehova och tror på Jesus, hans son, som vi kan få evigt liv. Som förberedelse för minneshögtiden skulle vi kunna välja studieprojekt som drar oss närmare dem. w18.01 13 § 5, 6

När du läser Bibeln och vår litteratur och är med på mötena får du veta hur Jehova har hjälpt andra att vara trogna. Men allteftersom du växer andligen behöver du också få uppleva att Jehova hjälper dig. Har du personligen fått ”smaka och se att Jehova är god”? Alla kristna har upplevt att Jehova är god på ett särskilt sätt. Han har gett var och en av oss möjligheten att få ett nära förhållande till honom och hans son. Eller tänker du att det var dina föräldrar som Jehova drog och att du liksom bara följde med på köpet? Då behöver du komma ihåg att du fick ett helt eget förhållande till Jehova när du överlämnade dig åt honom och blev döpt. Bibeln säger: ”Om någon älskar Gud, då är denne känd av honom.” (1 Kor. 8:3) Sätt alltid värde på den plats Jehova har gett dig i sin organisation. w17.12 26 § 12, 13

Ordet tillrättavisning får många att direkt tänka på något slags straff, men mycket mer är inbegripet. I Bibeln omtalas tillrättavisning ofta på ett positivt sätt och nämns ibland tillsammans med kunskap, vishet, kärlek och liv. (Ords. 1:2–7; 4:11–13) Det beror på att Guds tillrättavisning är ett bevis på att han älskar oss och vill att vi ska få leva för evigt. (Hebr. 12:6) Det är sant att bestraffning ibland kan ingå i hans tillrättavisning, men den är aldrig elak eller grym. Innebörden i ordet är i första hand undervisning, ungefär som den undervisning föräldrar ger sina barn. Som kristna tillhör vi Jehovas familj. (1 Tim. 3:15) Därför respekterar vi hans rätt att ställa upp normer och tillrättavisa oss när vi bryter mot dem. Och om våra orätta handlingar får negativa följder kommer hans tillrättavisning att påminna oss om hur viktigt det är att vi lyssnar på honom. (Gal. 6:7) w18.03 23 § 1; 24 § 3

Vad kan du göra om du är i tonåren och känner att dina kristna föräldrar inte förstår dig eller att de är för stränga? Det kanske känns så jobbigt att du undrar om livet i sanningen verkligen är det allra bästa. Men om du lämnar Jehova kommer du snart att upptäcka att det inte finns någon i hela världen som älskar dig lika mycket som dina föräldrar och dina vänner i församlingen. Och tänk om dina föräldrar aldrig tillrättavisade dig. Skulle du då inte undra om de verkligen brydde sig om dig? (Hebr. 12:8) De är ju såklart ofullkomliga, så det kanske snarare är deras sätt att tillrättavisa som du stör dig på. Men i stället för att haka upp dig för mycket på det, försök förstå varför de gör som de gör. Håll dig lugn, och försök att inte överreagera. Ha som mål att bli en mogen person som kan ta emot ett råd på ett lugnt och sansat sätt och dra nytta av det utan att fokusera på hur det gavs. (Ords. 1:8) w17.11 29 § 16, 17

Du kanske har sett att en del ungdomar döpt sig men längre fram börjat tvivla på om Guds normer verkligen är värda att följa. Några har till och med lämnat sanningen. Så även om ditt barn börjar tjäna Jehova kanske du oroar dig för att han eller hon sedan ska förlora sin första kärlek till sanningen. Hur kan du hjälpa ditt barn att inte tappa den kärleken, utan att ”växa upp till räddning”? (1 Petr. 2:2) Svaret ligger i det Paulus skrev till Timoteus: ”Förbli ... i det som du har lärt dig och har övertygats att tro på; du vet ju av vilka du har lärt det och att du från din tidiga barndom har känt de heliga skrifterna [de hebreiska skrifterna], som kan göra dig vis till räddning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus.” (2 Tim. 3:14, 15) Lägg märke till att Paulus sa att Timoteus hade 1) lärt känna de heliga skrifterna, 2) övertygats att tro på det han hade lärt sig och 3) blivit vis till räddning genom tron på Jesus. w17.12 18, 19 § 2, 3

En del tycker illa om religioner som lär ut att det finns ett helvete, tvingar folk att skänka pengar eller blandar sig i politik. Det är inte konstigt att fler och fler känner att de lika gärna kan vara utan religion. Naturligtvis klarar vi oss utan falsk religion. Men ingen kan vara verkligt lycklig utan att ha ett nära förhållande till Jehova, som beskrivs som ”den lycklige Guden”. (1 Tim. 1:11) Allt han gör blir till nytta för andra. Och vi som tillber honom är lyckliga eftersom även vi är inriktade på att hjälpa andra. (Apg. 20:35) Tänk till exempel på hur sann religion kan hjälpa familjer att vara lyckliga. Sann tillbedjan lär oss att älska och respektera vår äktenskapspartner, att betrakta äktenskapslöftet som heligt, att inte begå äktenskapsbrott, att uppfostra barn som har respekt för andra och att verkligen älska våra familjemedlemmar. Allt det här leder till att Jehovas folk förenas i lyckliga församlingar och får tillhöra en världsvid familj av bröder och systrar. w17.11 21 § 6, 7

Många av Guds trogna tjänare känner igen sig i de orden. Vi har alla ärvt ofullkomlighet, så trots att vi vill göra det som är rätt i Jehovas ögon misslyckas vi ofta, och då kan vi känna oss rätt eländiga. En del som har begått en allvarlig synd har till och med tänkt att Jehova aldrig kan förlåta dem. Om vi tar vår tillflykt till Jehova försäkrar Bibeln att vi inte behöver gå omkring och känna oss nedtyngda av skuldkänslor. (Ps. 34:22) Paulus sa att han kände sig eländig för att han inte alltid klarade av att lyda Jehova, men sedan utropade han: ”Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre!” (Rom. 7:25) Paulus kämpade med orätta begär och minnen av tidigare felsteg. Men han hade ångrat sig. Så han var säker på att Jehova hade förlåtit honom på grundval av Jesus lösenoffer. Som vår återlösare kan Jesus ge oss ett rent samvete och inre frid. (Hebr. 9:13, 14) Och som vår överstepräst ”kan han ... fullständigt rädda dem som närmar sig Gud genom honom, eftersom han alltid är vid liv för att lägga sig ut för dem”. (Hebr. 7:24, 25) w17.11 8 § 1, 2; 12 § 15

Hur kan vi infria det löfte vi gav när vi döpte oss? Vi ställs inför både stora och små prövningar ”dag efter dag”, och vårt sätt att hantera dem säger mycket om hur starkt vårt förhållande till Jehova är. (Ps. 61:8) Tänk dig till exempel att någon på jobbet eller i skolan börjar flörta med dig. Kommer du då att visa att du inte är intresserad, utan vill följa Jehovas vägar? (Ords. 23:26) Eller tänk om det bara är du i din familj som tjänar Jehova. Ber du då honom om hjälp att visa kristna egenskaper även om ingen annan där hemma gör det? Vänder du dig till Jehova varje dag och tackar honom för att han älskar dig och ger dig vägledning? Tar du dig tid att läsa Bibeln varje dag? Egentligen kan man ju säga att det var det vi lovade att vi skulle göra när vi överlämnade oss åt Jehova, eller hur? När vi gör vårt bästa i tjänsten för honom visar vi att vi älskar honom och tillhör honom. Vår tillbedjan är ett levnadssätt, inte bara en formsak. w17.10 23, 24 § 11, 12

En berömd sångtextförfattare sa en gång: ”Ord får dig att tänka tankar. Musik får dig att känna en känsla. Men en sång får dig att känna en tanke.” Våra sånger hjälper oss verkligen att uttrycka våra innersta känslor för vår himmelske Far, Jehova. Så vi förstår varför sång och musik har en så viktig plats i sann tillbedjan, oavsett om vi sjunger för oss själva eller tillsammans med vännerna i församlingen. Tycker du om att sjunga på mötena? Eller känns det pinsamt? I en del kulturer kan en del män tycka att det känns jobbigt att sjunga när andra hör på. En sådan inställning kan smitta av sig på en hel församling, i synnerhet om de äldste drar sig för att sjunga eller om de passar på att göra annat medan de andra i församlingen sjunger. (Ps. 30:12) Sång ingår i vår tillbedjan av Jehova, och därför vill vi absolut inte missa den delen av mötesprogrammet. w17.11 3 § 1–3

Vi vill alla känna frid och harmoni i livet och slippa oroa oss. Så vi är verkligen tacksamma för att vi får ”Guds frid”, en inre frid som hjälper oss att inte bekymra oss alltför mycket. (Fil. 4:6, 7) I och med att vi har överlämnat oss åt Jehova får vi dessutom ”frid med Gud”, dvs. ett nära förhållande till honom. (Rom. 5:1) Men än så länge har Jehova inte skapat fullständig frid på jorden. Vi lever i de sista dagarna. Världen är full av konflikter, och många människor är hatiska och våldsamma. (2 Tim. 3:1–4) Vi måste också kämpa mot Satan och hans falska läror. (2 Kor. 10:4, 5) Men det största hotet mot vår frid kan faktiskt komma från familjemedlemmar eller släktingar som inte delar vår tro. De kan håna oss för det vi står för, tycka att vi förstör familjesammanhållningen eller vilja bryta med oss helt och hållet om vi inte ger upp vår tro. w17.10 12 § 1, 2

Det faktum att många språk förändras med tiden gäller naturligtvis också de språk Bibeln har översatts till. Bibelöversättningar som var lätta att förstå när de gavs ut kanske inte känns lika naturliga efter en tid. Ett exempel är den engelska King James Version. Den gavs ut första gången år 1611. Den blev en av de mest populära biblarna på engelska och har påverkat det engelska språket mycket. Med tiden började dock många ord och uttryck i King James Version kännas ålderdomliga. Det är likadant med tidiga bibelöversättningar på andra språk. Därför är vi glada över att ha Nya världens översättning, som använder ett modernt språk. Den har helt eller delvis översatts till mer än 150 språk och kan därför läsas av en stor del av jordens befolkning. Språket är klart och tydligt, vilket gör att Bibelns budskap lättare når hjärtat. w17.09 19 § 5, 6

Som ung måste man ta vissa viktiga beslut. Det krävs mod att välja bra vänner och sund underhållning. Det kan också krävas mod att hålla distans till världen och att bestämma när man ska döpa sig. Satan, som hela tiden hånar Jehova, vill att ungdomar ska välja allt annat än rätt, så därför behöver de mod. Ett viktigt beslut man måste fatta gäller vilka mål man vill nå i livet. I en del länder förväntas de unga satsa på fina utbildningar och välbetalda jobb. I fattigare länder kanske man som ung känner sig pressad att fokusera på att hjälpa sin familj ekonomiskt. Jehova kommer att belöna dig om du som ung sätter upp andliga mål och låter riket komma på första plats i livet. Han kan också hjälpa dig om du måste stötta familjen ekonomiskt. I det första århundradet valde den unge mannen Timoteus att satsa på andliga mål, och det kan du också göra. (Fil. 2:19–22) w17.09 29, 30 § 10–12

Vi kan bli bättre på att visa självbehärskning om vi regelbundet studerar Bibeln på djupet. Bibeln innehåller flera exempel på vad olika handlingssätt leder till. Det är inte en slump att Jehova har bevarat de här skildringarna. (Rom. 15:4) Det är verkligen viktigt att vi läser och fördjupar oss i dem. Försök se hur du och din familj kan ha nytta av dem. Be Jehova om hjälp att tillämpa råden i Bibeln. Vad ska du göra om du upptäcker att du behöver arbeta på din självbehärskning på något område? Blunda inte för det. Berätta om det för Jehova och försök verkligen göra framsteg. (Jak. 1:5) Du kan också få hjälp och vägledning genom att göra efterforskningar i litteraturen. w17.09 6 § 15, 16

Den nya personligheten är ”skapad enligt Guds vilja”. (Ef. 4:24) Och det är fullt möjligt för oss att ta på oss den. Hur vet vi det? Därför att Jehova skapade oss till sin avbild, och vi kan efterlikna hans underbara egenskaper. (1 Mos. 1:26, 27; Ef. 5:1) Paulus uppmanade oss att ta på oss den nya personligheten och visade sedan att opartiskhet är en viktig del av den. Han sa att det inte hade någon betydelse om man var ”grek eller jude, omskuren eller oomskuren, utlänning, skyt, slav ... [eller] fri”. Etnisk bakgrund, nationalitet eller social status får inte göra att någon känner sig överlägsen sina bröder och systrar i församlingen. Varför inte det? Därför att vi som Kristus efterföljare alla är ”en enda person i gemenskap med” honom. (Kol. 3:11; Gal. 3:28) När vi har tagit på oss den nya personligheten behandlar vi våra medtroende och andra med värdighet och respekt, oavsett deras sociala eller etniska bakgrund. (Rom. 2:11) w17.08 22 § 1; 23 § 3, 4

Jehova förväntar inte att vi ska göra något som han inte själv är villig att göra. Han är det absolut bästa exemplet på någon som väntar med rätt inställning. (2 Petr. 3:9) För flera tusen år sedan blev han till exempel anklagad för att styra på ett orättvist sätt. Ända sedan dess har han väntat tålmodigt på att hans namn ska rentvås och att stridsfrågan ska besvaras. Det kommer att leda till fantastiska välsignelser för ”alla som tåligt väntar på honom”. (Jes. 30:18) Jesus har också varit villig att vänta. Han var trogen mot Jehova ända fram till sin död år 33 v.t. Han frambar då värdet av sitt offer, men det var inte förrän 1914 han fick börja regera som kung. (Apg. 2:33–35; Hebr. 10:12, 13) Och han kommer att få vänta till efter tusenårsriket innan alla hans fiender krossas. (1 Kor. 15:25) Men det är något värt att vänta på. w17.08 7 § 16, 17

”Smärtan var outhärdlig och höll i sig nästan ett år efter att vår son hade dött”, sa Susi. En broder som plötsligt miste sin fru sa att han kände en ”obeskrivlig fysisk smärta”. Tyvärr är det många som har gått igenom sådana smärtsamma upplevelser. Många i våra församlingar kanske inte trodde att de skulle behöva förlora sina nära och kära före Harmageddon. Oavsett om vi själva upplevt att någon kär vän gått bort eller känner någon som varit med om det, så kan vi undra: Hur kan de som sörjer få hjälp att klara av sin smärta? En del säger att tiden läker alla sår. Men är det verkligen så? En änka sa: ”Jag tycker nog att det är mer rätt att säga: ’Det är vad man gör med tiden som läker alla sår.’” Ett bokstavligt sår behöver både tid och omsorg för att läka, och det är på samma sätt med känslomässiga sår. w17.07 12, 13 § 1–3

Vad rekommenderar Jehova att du gör med ditt liv? Han har skapat oss människor och vet att vi blir lyckliga av att lära känna honom och tjäna honom. (Ps. 128:1; Matt. 5:3) Vilken kontrast till hur han skapade djuren! De är nöjda om de kan äta, dricka och få ungar, men Jehova vill att ditt liv ska innehålla mycket mer än så. Han vill att du gör val i livet som får dig att bli lycklig och må bra. Han är kärlekens Gud och den lycklige Guden, och han har skapat oss människor så att vi liknar honom. (1 Mos. 1:27; 2 Kor. 13:11; 1 Tim. 1:11) Om du försöker efterlikna honom kommer du också att bli lycklig. Bibeln säger att ”det är lyckligare att ge än att få”. (Apg. 20:35) Du har säkert märkt att det stämmer. Det är helt enkelt så vi fungerar. Därför vill Jehova att du ska göra upp framtidsplaner som gör att du kan visa att du älskar honom och andra. (Matt. 22:36–39) w17.07 23 § 3

Jehova behandlar oss med värdighet och respekt, och han tar bättre hand om oss än vad vi själva kan göra. Han är engagerad i sitt folk som helhet, men han är också mycket intresserad av oss som individer. Vi kan ta ett exempel från Bibelns tid. I ungefär 300 år använde Jehova domare för att leda sitt folk och befria dem från fiender. Under den här turbulenta tiden lade han ändå märke till enskilda individer. En av dem var Rut. Hon var ingen israelit, och hon offrade en hel del för att kunna tillbe Jehova. Han såg det och belönade henne med en man och en son. Men det är inte allt. När Rut uppväcks i paradiset kommer hon att få reda på att Messias var en av hennes avkomlingar. Och föreställ dig hur hon kommer att känna när hon får veta att hennes berättelse skrevs ner i en bibelbok som bär hennes namn! (Rut 4:13; Matt. 1:5, 16) w17.06 28, 29 § 8, 9

År 1970 hade 19-årige Peter precis börjat på Betel i Storbritannien. En dag när han var ute i tjänsten från dörr till dörr träffade han en skäggprydd man i 50-årsåldern. Han frågade mannen om han skulle vilja förstå Bibeln bättre. Mannen blev förnärmad och sa att han faktiskt var en judisk rabbin. Han ville sätta Peter på plats och frågade: ”Unge man, vet du vilket språk Daniels bok skrevs på?” Peter svarade: ”Delar av den skrevs på arameiska.” Han berättar vidare: ”Rabbinen blev förvånad, men inte lika förvånad som jag! Hur visste jag svaret? När jag kom hem kollade jag igenom de senaste numren av Vakttornet och Vakna! och hittade en artikel där det stod att Daniels bok delvis skrevs på arameiska.” (Dan. 2:4, noten) Den heliga anden kan alltså hjälpa oss att komma ihåg sådant som vi tidigare har läst. (Luk. 12:11, 12; 21:13–15) w17.06 13 § 17

Tänk på alla känslor som kan uppstå när ett par upptäcker att de ska ha barn. Hur glada de än blir dyker det säkert upp en del orosmoln. Kommer graviditeten att gå bra? Kommer barnet att vara friskt? Och hur kommer ekonomin att påverkas på kort och lång sikt? När barnet sedan har fötts kommer det att ske många förändringar. Barnet får kanske det mesta av mammans tid och uppmärksamhet, och många män kan känna sig bortglömda och utanför. Dessutom får den nyblivna pappan större ansvar eftersom han nu har ytterligare en familjemedlem att försörja och ta hand om. En del gifta par upplever en annan slags vedermöda. De har en desperat önskan att få barn, men de kan inte. För kvinnan kan det vara oerhört påfrestande rent känslomässigt att inte bli gravid. w17.06 4 § 1; 5 § 5, 6

Vi älskar verkligen det som är sant, och Guds ord är källan till absolut sanning. Jesus sa i bön till sin Far: ”Ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17) För att kunna älska Guds ord måste vi ha ingående kunskap om det som står där. (Kol. 1:10) Men det krävs något mer. Lägg märke till hur den som skrev Psalm 119 hjälper oss att förstå vad det innebär att älska sanningen i Guds ord. (Ps. 119:97–100) Tar vi oss tid att stanna upp under dagen och fundera på olika bibeltexter? Vi kommer att älska Bibelns sanning ännu mer när vi mediterar över vilken nytta vi har av den i vårt liv. Vi kan även hitta små godbitar när vi tar till oss av den andliga mat vi får från Jehovas organisation. Och vi kan så att säga gå och suga på karamellen. Vi kan tänka på sådana ”välbehagliga ord” av sanning och använda dem för att hjälpa andra. (Pred. 12:10) w17.05 19, 20 § 11, 12

Vi vill hjälpa människor som lider och har det svårt, även dem som inte är vittnen. (Luk. 10:33–37) Det bästa vi kan göra för dem är att låta dem få höra de goda nyheterna. ”Det är viktigt att vi redan från början är tydliga med att vi är Jehovas vittnen och att vi först och främst är där för att ge dem andlig hjälp, inte materiell”, säger en äldste som har hjälpt många flyktingar. ”Annars kanske en del av dem bara söker sig till oss för att få personliga fördelar.” När vi visar ”de bofasta främlingarna” kristen kärlek får det goda resultat. (Ps. 146:9) En syster som heter Alganesh flydde undan förföljelsen i Eritrea tillsammans med sina sex barn efter att hennes man hade dött. De reste åtta dagar genom öknen och kom till slut helt utmattade till Sudan. ”Vännerna där behandlade oss som familjemedlemmar och gav oss mat, kläder och tak över huvudet. De ordnade också med transport”, berättar hon. ”Vilka skulle välkomna helt främmande människor i sitt hem bara för att de tillber samme Gud? Inga andra än Jehovas vittnen!” (Joh. 13:35) w17.05 7 § 17, 19, 20

”Kan en kraftfull man vara till nytta för Gud, ja, kan en som har insikt vara till nytta för honom? Har den Allsmäktige behag till att du är rättfärdig eller vinning av att du gör din väg klanderfri?” (Job 22:1–3) Har du funderat över svaret på de här frågorna? Temanén Elifas, som ställde frågorna till Job, var säkert övertygad om att svaret var nej. Och hans vän, shuhiten Bildad, hävdade till och med att det är omöjligt för en människa att få Guds godkännande. (Job 25:4) De här dåliga vännerna menade att alla våra ansträngningar att vara lojala mot Jehova är helt bortkastade. De ville få Job att tro att vi människor inte är mer värda i Guds ögon än en mal, en larv eller en mask. (Job 4:19; 25:6) Jehova tillrättavisade Elifas, Bildad och Sofar för att de hade ljugit om honom, men han visade att han uppskattade Job och kallade honom ”min tjänare”. (Job 42:7) En människa kan alltså ”vara till nytta för Gud”. w17.04 28 § 1, 2

Vi har levt så länge i den här gamla världen att vi kanske har slutat reflektera över hur negativt vi påverkas av världsförhållandena. Det påminner om hur det kan vara för människor som bor nära en tågstation. Efter ett tag kanske de inte längre störs av oljudet. Och de som bor nära en soptipp kanske inte längre känner stanken. Men föreställ dig att de skulle slippa de här negativa faktorerna. Vilken befrielse! Vad kommer vi att få uppleva i stället för alla påfrestningar vi utsätts för nu? Bland annat det som vi läser i dagens vers. Visst värmer de orden vårt hjärta? Det är en sådan framtid Jehova vill ge oss. Därför vill vi göra allt vi kan för att hålla oss nära Jehova och hans organisation i de här sista dagarna. Vi vill meditera över vårt hopp och hålla det levande i vårt sinne och hjärta. Och vi vill gärna berätta om det för andra. (1 Tim. 4:15, 16; 1 Petr. 3:15) Då kan vi vara övertygade om att vi inte kommer att försvinna tillsammans med den här onda världen. Tvärtom kan vi se fram emot ett lyckligt liv som kommer att fortsätta i all evighet! w17.04 13 § 16, 17

Vi kanske har lätt att ta till oss den här tanken i teorin, men utmaningen kommer när någon broders ofullkomlighet påverkar oss personligen. Kommer vi i en sådan situation att ha samma syn på rättvisa som Jehova har? Hur skulle du reagera om en äldste fällde en kommentar som lät fördomsfull? Skulle du ta anstöt om en äldste sa något tanklöst som gjorde dig upprörd eller sårad? Skulle du direkt tänka att den brodern inte borde få vara äldste längre? Eller kommer du att ha tålamod och vänta på församlingens huvud, Jesus? Skulle du försöka se saken i ett större perspektiv och kanske tänka på att brodern tjänat Jehova troget i många år? Och hur skulle det vara ifall en broder som har gjort fel mot dig fortsatte att tjäna som äldste eller kanske till och med fick fler uppgifter i församlingen? Skulle du bli glad för hans skull? Om du är villig att vara förlåtande visar du att du har samma syn på rättvisa som Jehova har. (Matt. 6:14, 15) w17.04 27 § 18