Juni

Jehova korrigerar, undervisar och övar oss därför att han älskar oss. Han vill att vi ska ha ett nära förhållande till honom och få leva för evigt. Ibland består tillrättavisningen inte enbart av rådgivning. Om någon har begått en allvarlig synd kanske han eller hon inte får behålla sina uppgifter i församlingen. Men även sådan tillrättavisning är ett bevis på Guds kärlek. Det kan hjälpa brodern eller systern att inse hur viktigt det är att prioritera studium, bön och begrundan. Och det i sin tur kan göra att förhållandet till Jehova blir starkare. (Ps. 19:7) Så småningom kanske han eller hon får tillbaka sina uppgifter i församlingen. Till och med uteslutningsanordningen är ett uttryck för Jehovas kärlek, eftersom den skyddar församlingen från dåligt inflytande. (1 Kor. 5:6, 7, 11) Jehovas tillrättavisning är alltid perfekt avvägd, och därför kan uteslutningen hjälpa den som har handlat fel att inse allvaret i sin synd och att ångra sig. (Apg. 3:19) w18.03 24 § 5, 6

Fångvaktaren var inte bekant med Skrifterna, så för att kunna bli kristen behövde han lära sig grundläggande bibliska sanningar. Han behövde lära sig vad Jehova förväntade av honom och bestämma sig för att följa Jesus läror. Det han lärde sig på den här korta tiden fick honom att vilja bli döpt. (Apg. 16:25–33) Och självklart fortsatte han att skaffa sig mer kunskap efter dopet. Så vad kan ni föräldrar göra när era barn säger att de älskar Jehova och sanningen och förstår hur viktigt överlämnandet och dopet är? Varför inte föreslå att de går och pratar med de äldste, så att de kan avgöra om barnen är redo för dopet? Precis som alla andra döpta kristna kommer de sedan att fortsätta lära sig mer om Jehova hela livet, ja evigheten igenom! (Rom. 11:33, 34) w18.03 10 § 8, 9

Vi kommer att få hjälp av den heliga anden när vi arbetar på att utveckla vår andlighet. Den heliga anden ger oss kraft att förändra vårt tänkesätt så att vi steg för steg börjar tänka mer som Kristus gjorde. Den kommer dessutom att hjälpa oss att utrota köttsliga begär och utveckla egenskaper som Gud tycker om. Vårt Kristuslika tänkesätt kommer att påverka vårt tal, vårt uppförande på arbetet och i skolan och våra beslut i vardagen. De besluten kommer att visa att vi anstränger oss för att efterlikna Kristus. Och eftersom vi är andliga människor vill vi inte låta någonting komma i vägen för vårt förhållande till vår himmelske Far. När vi råkar ut för frestelser kommer ett andligt tänkesätt att få oss att stöta bort dem. När vi fattar beslut kommer vi att stanna upp och fråga oss själva: Vilka bibliska principer kan hjälpa mig att fatta rätt beslut? Vad skulle Jesus ha gjort i den här situationen? Vilket beslut kommer Jehova att tycka om? w18.02 25 § 12; 26 § 14

Redan när Noas farfars far Enok levde var människorna väldigt onda. Det de sa om Jehova var chockerande. (Jud. 14, 15) Och våldet bara eskalerade, så på Noas tid var jorden full av våld. Onda änglar tog sig människokroppar, gifte sig och fick barn som var våldsamma och brutala. (1 Mos. 6:2–4, 11, 12) Men Noa var verkligen annorlunda. Han ”visade sig vara oklanderlig bland sina samtida. Noa vandrade med den sanne Guden.” (1 Mos. 6:9) Vad säger det här oss om Noa? Tänk på hur länge han höll ut. Det var inte bara i 70 eller 80 år, som är en rätt normal livslängd i dag. Nej, han fick stå ut med en ond värld i nästan 600 år! (1 Mos. 7:11) Och till skillnad från oss så hade han inte någon församling som kunde ge uppmuntran och stöd. Av allt att döma hade han inte ens sina syskon på sin sida. w18.02 4 § 4, 5

De som älskar pengar kommer aldrig att bli nöjda, och längs vägen orsakar de sig själva mycket lidande. (1 Tim. 6:9, 10; Pred. 5:10) Alla behöver såklart pengar. De ger oss ett visst skydd. (Pred. 7:12) Men om pengarna bara räcker till det mest grundläggande, kan man vara lycklig då? Ja, absolut! (Pred. 5:12) Agur, Jakes son, skrev: ”Ge mig varken fattigdom eller rikedom. Låt mig få äta den mat som tillkommer mig.” Det är lätt att förstå varför han inte ville vara extremt fattig. Han ville inte frestas att stjäla, eftersom det skulle vanära Gud. Men varför ville han inte heller vara rik? Han skrev: ”Så att jag inte blir mätt och förnekar dig och säger: ’Vem är Jehova?’” (Ords. 30:8, 9) Jesus sa: ”Ingen kan vara slav åt två herrar; för antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte vara slavar åt Gud och åt Rikedomen.” (Matt. 6:24) w18.01 24 § 9–11

Vi bidrar till enheten när vi är snabba att förlåta andra. Vi visar då att vi är tacksamma för att vi kan få våra egna synder förlåtna genom Jesus lösenoffer. Tänk på Jesus liknelse i Matteus 18:23–34. Fråga dig: Känner jag mig motiverad att tillämpa det Jesus lärde? Har jag tålamod med mina bröder och systrar och försöker vara förstående? Förlåter jag dem som sårar mig? Vissa synder är såklart allvarligare än andra, och ibland kan det vara väldigt svårt för oss ofullkomliga människor att förlåta. Men den här liknelsen lär oss vad Jehova förväntar att vi ska göra. Jesus visade tydligt att Jehova inte kommer att förlåta oss om inte vi förlåter våra bröder och systrar när det finns goda skäl att göra det. Verkligen en allvarlig tanke, eller hur? Vi skyddar och bevarar vår dyrbara enhet när vi förlåter andra, precis som Jesus lärde oss att göra. w18.01 15 § 12

Daniel ville absolut inte att någon skulle tro att han hade slutat tillbe Jehova. Så sin vana trogen fortsatte han därför med det, trots att det var med risk för sitt liv. Jehova välsignade att han modigt höll fast vid sina principer och räddade honom genom ett underverk när han kastades i en lejongrop. Det slutade med att människor över hela det medo-persiska riket fick höra talas om Jehova. (Dan. 6:25–27) Hur kan vi få lika stark tro som Daniel? Det räcker inte med att vi bara läser Bibeln. Vi måste också se till att vi ”fattar innebörden”. (Matt. 13:23) Vi vill förstå hur Jehova tänker och se de bakomliggande principerna. Därför måste vi begrunda det vi har läst. Det är också viktigt att vi ber ofta och innerligt, särskilt när vi hamnar i svåra situationer. När vi gör det kan vi vara övertygade om att Jehova frikostigt ger oss all den vishet och styrka vi behöver. (Jak. 1:5) w18.02 10, 11 § 13–15

Du som är ung och döpt får uppleva att Jehova är god när han ger dig mod att berätta för andra om din tro, antingen i tjänsten eller i skolan. En del tycker att det är svårt att prata om sanningen med sina skolkompisar. Det är inte så konstigt, för det är ju omöjligt att veta hur de kommer att reagera. Och det kan kännas extra skrämmande att förklara vad man tror på inför en stor grupp. Så vad kan hjälpa dig? Till att börja med kan du fundera på varför du tror som du gör. Du har väl inte missat studiehjälpredorna på jw.org? De kan hjälpa dig att tänka igenom vad du tror på, varför du gör det och hur du kan förklara din tro för andra. När du känner dig trygg i din övertygelse och är väl förberedd kommer du att känna dig mer motiverad att berätta för andra om Jehova. (Jer. 20:8, 9) w17.12 26 § 12, 14, 15

Det är naturligtvis viktigt att ens barn får lära sig om olika personer och händelser i Bibeln, men det behövs något mer. Kom ihåg att Timoteus även hade ”övertygats att tro på” det han fick lära sig. Den fras på grundspråket som Paulus använde betyder ”att försäkra sig om” eller ”att vara säker på eller förvissad om att något är sant”. Timoteus hade lärt känna de hebreiska skrifterna ända från barnsben, men så småningom blev han övertygad om att Jesus var Messias. Hur kan du hjälpa dina barn att bygga upp en stark tro så att de blir övertygade, precis som Timoteus? Ha tålamod. En övertygelse kommer inte över en natt, och dina barn blir inte automatiskt övertygade bara för att du har stark tro. Varje barn behöver använda sitt eget förnuft för att kunna bygga upp tro på Bibeln. (Rom. 12:1) Och du som är förälder har en viktig roll i den här processen, inte minst när barnen ställer frågor. w17.12 19 § 3, 5, 6

Marta, en nära vän och lärjunge till Jesus, var förtvivlad. Hennes bror, Lasarus, hade dött. Fanns det något som kunde trösta henne? Ja. Jesus försäkrade henne: ”Din bror skall uppstå.” (Joh. 11:20–23) Hon var säker på att det skulle bli en uppståndelse i framtiden. Men så utförde Jesus ett underverk. Han uppväckte Lasarus redan samma dag. Vi kan inte förvänta att Jesus eller hans Far ska utföra ett sådant underverk för oss nu i vår tid. Men är du lika säker som Marta på att det ska bli en framtida uppståndelse för dina nära och kära? Du kanske har förlorat din äktenskapspartner, en förälder eller en mor- eller farförälder. Eller så kanske du har mist ett älskat barn. Du längtar säkert efter att få krama om och prata och skratta med honom eller henne. Lyckligtvis har du precis som Marta goda skäl att säga: ”Jag vet att han eller hon ska uppstå i uppståndelsen.” Men det är ändå bra att vi alla funderar på varför vi kan vara så säkra på det. w17.12 3 § 1, 2

Jesus älskade Moses lag. Och det förvånar oss inte, för lagen kom från den viktigaste personen i hans liv – hans Far, Jehova. De profetiska orden i dagens bibelvers visar att Jesus skulle ha djup kärlek till Guds lag. Jesus visade i både ord och handling att Guds lag var fullkomlig och nyttig och att allt som stod skrivet i den helt säkert skulle gå i uppfyllelse. (Matt. 5:17–19) Tänk så ledsen och besviken Jesus måste ha blivit när han såg att de skriftlärda och fariséerna tillämpade hans Fars lag på ett oresonligt sätt. De var väldigt noga med att lyda vissa detaljer i lagen. Jesus sa: ”Ni ger tionde av mynta och dill och spiskummin.” Men vad var problemet? Han fortsatte: ”[Ni] har försummat det som är viktigare i lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten.” (Matt. 23:23) Till skillnad från de här självgoda fariséerna förstod Jesus andan bakom lagen och vad varje bud sa om Jehovas personlighet. w17.11 13 § 1, 2

Du kanske har hört någon säga: ”Man måste ju njuta av livet. Vad är det för fel med att ha sex utanför äktenskapet?” Men uppfattningen att vi som kristna borde tolerera sexuell omoral är felaktig. Varför det? Därför att Guds ord förbjuder sexuell omoral. (1 Thess. 4:4–8) Jehova har rätten att ställa upp lagar för oss eftersom han har skapat oss. Och enligt hans lag är sex förbehållet en man och en kvinna som är gifta med varandra. Jehova ger oss lagar för att han älskar oss. Han vet att vårt liv blir bättre när vi följer dem, och familjer som gör det känner sig tryggare och blir mer kärleksfulla och respektfulla. Jehova tolererar inte att man medvetet går emot hans lag. (Hebr. 13:4) Bibeln lär oss hur vi kan hålla oss långt borta från sexuell omoral. Vi måste bland annat vara försiktiga med vad vi tittar på. (Matt. 5:28, 29) Så vi tittar inte på pornografi, och vi undviker att lyssna på musik med omoraliska texter. (Ef. 5:3–5) w17.11 22 § 9, 10

Historien igenom har de som tillbett Jehova lovprisat honom med sång. När de forntida israeliterna tjänade honom troget hade sång och musik, intressant nog, en mycket framträdande plats i deras tillbedjan. I samband med att kung David gjorde förberedelser för templet gav han 4 000 leviter i uppgift att lovprisa Jehova med musik. Av dem var 288 ”övade i sång till Jehovas ära, alla kunniga i det”. (1 Krön. 23:5; 25:7) När templet sedan invigdes var musik en viktig del av programmet. Bibeln säger: ”När trumpetarna och sångarna som en man och såsom med en röst stämde upp lovprisning och tacksägelse till Jehova, och när de lät ljudet stiga upp, med trumpeterna och med cymbalerna och med instrumenten till att ackompanjera sången och med lovprisning till Jehova, ... uppfyllde [hans härlighet] den sanne Gudens hus.” Tänk så trosstärkande det måste ha varit! (2 Krön. 5:13, 14; 7:6) w17.11 4 § 4, 5

Jesus var medveten om att det han lärde ut skulle skapa en klyfta mellan människor. Han visste att en del skulle motarbeta lärjungarna och att de därför behövde mod. Jesus mål var naturligtvis inte att orsaka splittring, utan att lära ut sanningen om Gud. (Joh. 18:37) Men han var tydlig med att det inte skulle vara helt smärtfritt att stå upp för sanningen om släkt och vänner tyckte annorlunda. Många vittnen har fått uppleva att familjemedlemmar har hånat dem eller fryst ut dem. Men det de har fått är ändå mycket mer än det de har förlorat. (Mark. 10:29, 30) Även om släktingar försöker få oss att inte tjäna Jehova fortsätter vi att älska dem. Men vi får inte glömma att kärleken till Jehova och Jesus måste komma på första plats. (Matt. 10:37) Vi vet också att Satan kan försöka spela på våra känslor för familjen för att få oss att vara illojala mot Jehova. w17.10 13 § 3–6

Den här delen av synen visar tydligt att Jehova inte tolererar någon form av ondska bland sitt folk. När han ser något som är ont ser han snabbt till att det avlägsnas. (1 Kor. 5:13) Det förstår vi av att ängeln genast lade på locket på efan. Den här synen var säkert väldigt uppmuntrande för israeliterna på Sakarjas tid. Den garanterade att Jehova skulle se till att den sanna tillbedjan bevarades ren. Men synen påminde dem också om deras eget ansvar att hålla sin tillbedjan ren. Samma sak gäller i dag. Jehovas folk varken får eller kommer att tillåta att ondskan smyger sig in och dröjer sig kvar bland dem. Jehova har fört oss in i sin rena organisation, och vi vet att han kärleksfullt tar hand om oss och beskyddar oss. Men vi måste också göra vår del för att hålla hans organisation ren. Hur känner vi för det ansvaret? Ingen som helst ondska hör hemma i vårt andliga paradis. w17.10 24 § 14, 15; 25 § 17, 18

De första 39 böckerna i Bibeln skrevs av israeliter, eller judar. Det var de som ”först och främst ... [anförtroddes] Guds heliga uttalanden”. (Rom. 3:1, 2) Men på 200-talet f.v.t. var det många judar som inte längre förstod hebreiska. Varför inte det? Alexander den store hade utvidgat det grekiska väldet under sina fälttåg. (Dan. 8:5–7, 20, 21) Och ju mer det grekiska väldet bredde ut sig, desto fler började tala grekiska. Det gällde även de judar som var utspridda i det grekiska riket, och de fick allt svårare att förstå de hebreiska skrifterna. Därför började man översätta dem från hebreiska till grekiska, och översättningen blev klar under 100-talet f.v.t. Böckerna sammanställdes och blev kända som den grekiska Septuaginta-översättningen. Det är den första nedskrivna översättningen man känner till av de hebreiska skrifterna som helhet. w17.09 20 § 7–9

Du kanske har en chef som ofta vill att du ska jobba över när du egentligen tänkt studera med familjen, gå i tjänsten eller gå på möten. Det krävs mod att vara en bra förebild för sina barn och våga säga nej när chefen propsar på övertid. Föräldrar behöver också vara modiga när de hjälper barnen att satsa på andliga mål. En del föräldrar kan till exempel dra sig för att uppmuntra sina barn att satsa på pionjärtjänsten, flytta dit behovet är större, söka till Betel eller engagera sig i organisationens byggprojekt. De kanske oroar sig över vem som i så fall ska ta hand om dem när de blir gamla. Men man får inte glömma att Jehova finns med i bilden. (Ps. 37:25) Föräldrar som är modiga och visar att de litar på Jehova hjälper sina barn att också göra det. (1 Sam. 1:27, 28; 2 Tim. 3:14, 15) w17.09 30 § 14, 15

Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att bli bättre på att visa självbehärskning? Det är ju inte en egenskap man föds med, så det är viktigt att föräldrar föregår med gott exempel. (Ef. 6:4) Om man märker att barnen har svårt att kontrollera sina impulser kan man fråga sig om man själv är ett bra föredöme. Underskatta inte vikten av att regelbundet gå i tjänsten, gå på mötena och ha ett familjestudium. Var inte rädd för att säga nej till barnen när det krävs. Jehova satte gränser för Adam och Eva för att de skulle lära sig att respektera hans myndighet. På liknande sätt kan en god uppfostran och ett gott exempel lära barn att visa självbehärskning. Bland det viktigaste man kan lära sina barn är att älska Jehovas myndighet och att respektera hans normer. (Ords. 1:5, 7, 8) w17.09 7 § 17

Vi kommer inte undan prövningar så länge Satans värld finns kvar. Vi kanske drabbas av arbetslöshet, allvarliga sjukdomar, förföljelse, naturkatastrofer, brottslighet eller andra svårigheter. Vi behöver ha medkänsla för att kunna stötta varandra när vi kämpar med problem. Och medkänsla motiverar oss att visa omtanke. (Ef. 4:32) De här egenskaperna ingår i den nya personligheten, och de hjälper oss att efterlikna Gud och trösta andra. (2 Kor. 1:3, 4) Hur kan vi bli ännu bättre på att vara omtänksamma mot dem i församlingen som är invandrare eller som inte har det så gott ställt? Vi vill ta hand om dem och hjälpa dem att förstå att de är en värdefull del av församlingen. (1 Kor. 12:22) Många vittnen har sådan medkänsla med invandrare att de lär sig deras språk. (1 Kor. 9:23) Det har lett till att de har fått många välsignelser. w17.08 24 § 7–9

Vi måste alla vänta och ha rätt inställning till att vänta. Vad kan hjälpa oss? Helig ande. Be om den, och glöm inte att tålamod är en del av andens frukt. (Ef. 3:16; 6:18; 1 Thess. 5:17–19) Vädja till Jehova om hjälp att vara uthållig och att ha rätt inställning. Tänk också på vad som hjälpte Abraham, Josef och David att vänta på Jehova. De hade tro och litade på att Jehova alltid gör det han har lovat. De fokuserade inte bara på sig själva och sin egen bekvämlighet. När vi tänker på hur bra det gick för dem blir vi motiverade att ha samma fina inställning till att vänta. Vi kanske kämpar med prövningar och svårigheter, och ibland kanske vi inte kan låta bli att fråga: ”Hur länge, Jehova?” (Jes. 6:11) Men vi är helt inställda på att vänta tålmodigt. Och vi får kraft av den heliga anden och kan därför instämma i Jeremias ord i dagens vers. w17.08 7 § 18–20

Jesus brukade säkert leka och ha kul när han var liten. I Bibeln står det att det finns ”en tid att skratta ... och en tid att dansa”. (Pred. 3:4) Jesus brukade också studera Skrifterna, och det gjorde att han kom nära Jehova. När han var 12 blev lärarna i templet imponerade över hur mycket han förstod och över de svar han gav i andliga frågor. (Luk. 2:42, 46, 47) Jesus var en lycklig människa även som vuxen. Vad fick honom att känna sig nöjd med livet? Han visste att Gud ville att han skulle ”förkunna goda nyheter för de fattiga ... och återställelse av synen för de blinda”. (Luk. 4:18) Och han blev lycklig när han gjorde det som Gud ville att han skulle göra. Jesus tyckte verkligen om att berätta för andra om sin himmelske Far. (Luk. 10:21) Vid ett tillfälle, när han hade pratat med en kvinna om sann tillbedjan, sa han till sina lärjungar: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” (Joh. 4:31–34) Jesus mådde bra av att visa att han älskade Jehova och andra, och det kommer du också att göra. w17.07 23 § 4, 5

När Jesus var här på jorden visade han alltid medkänsla i det han sa och gjorde, precis som Jehova. (Joh. 5:19) Jesus sändes till jorden för att trösta ”alla sörjande” och alla ”som har ett förkrossat hjärta”. (Jes. 61:1, 2; Luk. 4:17–21) Han var känd som en medlidsam person som gjorde allt han kunde för att lindra andras lidande. (Hebr. 2:17) Bibeln försäkrar oss om att ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och för evigt”. (Hebr. 13:8) Han är ”den främste förmedlaren av liv” och vet själv hur det känns att sörja, och därför ”kan han komma dem till hjälp som nu sätts på prov”. (Apg. 3:15; Hebr. 2:10, 18) Jesus berörs fortfarande när andra har det svårt. Han förstår deras sorg och kan ge dem tröst ”i rätt tid”. (Hebr. 4:15, 16) w17.07 13 § 6, 7; 14 § 10

Satan och hans värld försöker hela tiden försvaga vår uppskattning av de andliga skatter som vi har fått. Och vi är inte immuna. Vi skulle lätt kunna börja drömma om en lovande karriär, en lyxig livsstil eller att kunna visa upp de senaste prylarna. Aposteln Johannes sa att världen och dess begär ska försvinna. (1 Joh. 2:15–17) Därför måste vi hålla hårt i våra andliga skatter och fortsätta älska dem. Var beredd att offra allt som skulle kunna tävla om din kärlek till Guds rike. Fortsätt att vara engagerad i predikoarbetet, och förlora aldrig uppskattningen av tjänsten. Och fortsätt att leta efter andliga skatter. Då kommer du att samla en ”skatt i himlarna, där en tjuv inte kommer i närheten och där mal inte förtär”. (Luk. 12:33) w17.06 13 § 19, 20

Jehova styr inte på ett hårt eller stelbent sätt. De som underordnar sig hans styre får frihet och lycka. (2 Kor. 3:17) David beskrev det så här: ”Värdighet och prakt är inför honom, styrka och glädje är på hans plats.” (1 Krön. 16:7, 27) Och psalmisten Etan skrev: ”Lyckligt är det folk som känner jubelropet. Jehova, i ditt ansiktes ljus vandrar de. I ditt namn fröjdar de sig hela dagen, i din rättfärdighet upphöjs de.” (Ps. 89:15, 16) Ju mer vi begrundar Jehovas godhet, desto mer övertygade blir vi om att hans styre är det bästa. Och hur skulle det kunna vara på något annat sätt? Jehova har ju skapat oss. Han vet precis vad vi behöver för att bli lyckliga, och han ger oss det och mer därtill. Och vad han än begär av oss, så är det alltid till vårt eget bästa. Vi kanske måste offra en del, men vi kommer att vara lyckliga så länge vi lyder Jehova. (Jes. 48:17) w17.06 29 § 10, 11

En syster i England ville otroligt gärna få barn. Men så kom hon upp i övergångsåldern och insåg att hennes önskan inte skulle bli uppfylld i den här världsordningen, och det gjorde henne helt förtvivlad. Så hon och hennes man bestämde sig för att adoptera. Men hon sa: ”Jag gick ändå igenom en slags sorgeprocess. Jag visste att det inte skulle vara exakt samma sak att adoptera som att föda mitt eget barn.” I Bibeln står det om kvinnan att hon ska ”bevaras genom barnafödande”. (1 Tim. 2:15) Men det här betyder såklart inte att en kristen kvinna är garanterad evigt liv bara för att hon får barn. Så vad betyder det? En mamma som har hem och barn att ta hand om har ofta fullt upp, och det kan vara ett skydd för henne på så sätt att hon inte får för vana att ”springa med skvaller och befatta sig med andras angelägenheter”. (1 Tim. 5:13) w17.06 5 § 6–8

Menade Elihu att våra ansträngningar i tjänsten för Jehova är meningslösa? Nej. Han menade att Jehova inte är beroende av vår tillbedjan. Jehova behöver ingenting, så vi kan inte göra honom starkare eller rikare. Däremot är det så att alla våra förmågor och styrkor är gåvor från honom, och han lägger märke till hur vi använder dem. När vi visar lojal kärlek mot andra som tillber Jehova, så ser han det som att vi visar lojal kärlek mot honom personligen. ”Den som visar den ringe ynnest lånar åt Jehova, och hans sätt att behandla andra skall Han återgälda honom”, står det i Ordspråksboken 19:17. Betyder den här versen att Jehova lägger märke till varenda liten god gärning vi gör mot andra? Kan vi dra slutsatsen att universums skapare tycker att han står i skuld till obetydliga människor som gör snälla saker? Ser han sådana gärningar som lån som han betalar tillbaka med många fantastiska gåvor? Ja, det gör han. Och det bekräftades av hans egen son. (Luk. 14:13, 14) w17.04 29 § 3, 4

Vad kan vi göra för att stärka vår kärlek till sanningen i Bibeln? Vi behöver vara med på församlingens möten. Vakttornsstudiet varje vecka fördjupar vår kunskap i Bibeln och är en mycket viktig del av vår undervisning. Om vi vill få ut mesta möjliga av vakttornsstudiet och förstå det som kommer fram behöver vi vara väl förberedda. Vi kan till exempel slå upp alla bibelhänvisningar. Nu kan vi ladda ner Vakttornet elektroniskt, och tidskriften finns tillgänglig på många språk på jw.org och i appen JW Library. I vissa elektroniska format kan vi snabbt och lätt klicka fram bibelverserna. Men oavsett hur vi studerar artiklarna är det först när vi läser och begrundar bibelställena som vår kärlek till sanningen i Guds ord växer. w17.05 20 § 14

Efter att vi har blivit döpta vill vi fortsätta leva upp till vårt överlämnande och tjäna Jehova troget. När vi väl har överlämnat oss åt Jehova kan vi inte ta tillbaka det löftet. Om någon inte längre vill tjäna Jehova eller leva som kristen, kan han inte hävda att han egentligen aldrig överlämnade sig och att hans dop är ogiltigt. Faktum är att han framställde sig som en person som var helt överlämnad åt Gud. Så om han skulle begå en allvarlig synd är han ansvarig inför Jehova och församlingen. Vi hoppas att ingen någonsin ska behöva säga om oss att vi ”har övergett den kärlek ... [vi] först hade”. Tvärtom vill vi att Jesus ska kunna säga om oss: ”Jag känner dina gärningar och din kärlek och tro och tjänst och uthållighet, och jag vet att dina senaste gärningar är fler än de första.” (Upp. 2:4, 19) Ja, vi vill verkligen leva upp till vårt överlämnandelöfte och glädja Jehovas hjärta. w17.04 6, 7 § 12, 13

”Skall inte den som är hela jordens domare göra det som är rätt?” (1 Mos. 18:25) Abraham ställde den här frågan i samband med Jehovas dom över Sodom och Gomorra. Men han sa inte så för att han tvivlade på Jehova; han var övertygad om att domen skulle vara fullständigt rättvis. Det var helt otänkbart för honom att Jehova skulle ”döda den rättfärdige tillsammans med den ondskefulle”. Jehova är det främsta exemplet på att vara rättvis och rättfärdig, och därför kunde Abraham lita på honom. Orden rättvisa och rättfärdighet förekommer ofta tillsammans i de hebreiska skrifterna, och det är egentligen ingen större skillnad på det som är rätt och det som är rättvist. Eftersom Jehova har satt normen för rättfärdighet, så säger det sig självt att han i alla situationer gör en rättvis bedömning. Dessutom står det i Bibeln att ”han älskar rättfärdighet och rättvisa”. (Ps. 33:5) w17.04 18 § 1, 2

Ni föräldrar behöver verkligen vara goda föredömen för era barn. Det kan hjälpa dem att få ett eget förhållande till Jehova och i slutändan evigt liv. När de ser att ni sätter Guds rike främst i livet lär de sig att lita på att Jehova tar hand om dem dag för dag. (Matt. 6:33, 34) Så lev enkelt. Prioritera tjänsten för Jehova framför materiella saker – inte tvärtom. Försök undvika skulder. Fokusera på att samla ”en skatt i himlen”, dvs. ett gott förhållande till Jehova, i stället för att försöka bli rika eller ärade av människor. (Mark. 10:21, 22; Joh. 12:43) Bli aldrig så upptagna att ni inte har tid för era barn. Berätta att ni blir stolta över dem när de sätter Jehova främst och inte går in för att förbättra sin egen, eller er, status eller ekonomi. Undvik den okristna inställningen att det är barnens skyldighet att se till att föräldrarna får ett bekvämt liv. Tänk i stället på Bibelns ord: ”Barnen bör ju inte spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.” (2 Kor. 12:14) w17.05 8, 9 § 3, 4