Juli

Shebna hade ansvaret över Hiskias palats, så han hade alltså mycket att säga till om. (Jes. 22:15) Men tyvärr blev han stolt och ville framhäva sig själv. (Jes. 22:16–18) Eftersom Shebna var så självcentrerad och stolt avsatte Jehova honom och ersatte honom med Eljakim. (Jes. 22:19–21) Det här hände medan Assyriens kung, Sanherib, planerade att anfalla Jerusalem. Lite längre fram skickade Sanherib en delegation till Jerusalem tillsammans med en väldig armé för att skrämma judarna och få Hiskia att kapitulera. (2 Kung. 18:17–25) Eljakim fick i uppdrag att gå ut och möta ämbetsmännen, men inte ensam. Han fick två män med sig, och den ene var Shebna, som nu var sekreterare. Visar inte det att Shebna förmodligen ödmjukt hade accepterat sin nya, lägre ställning utan att bli arg och bitter? w18.03 25 § 7, 8, 10

Om du märker att dina tankar ofta drar åt det materialistiska hållet eller att du frestas av något köttsligt begär, så ge inte upp. Fortsätt be om helig ande. Då kommer Jehova att hjälpa dig att justera din inställning och koncentrera dig på rätt saker. (Luk. 11:13) Kom ihåg Petrus. Flera gånger reagerade han som en oandlig människa. (Matt. 16:22, 23; Luk. 22:34, 54–62; Gal. 2:11–14) Men han gav inte upp. Med Jehovas hjälp kunde han steg för steg utveckla ett mer Kristuslikt tänkesätt. Det kan vi också göra. Längre fram räknade Petrus upp specifika saker som vi kan arbeta på. (2 Petr. 1:5–8) När vi går in för att utveckla egenskaper som självbehärskning, uthållighet och broderlig tillgivenhet hjälper det oss att bli andligare människor. Varje dag skulle vi kunna fråga oss själva: Vad kan jag arbeta på i dag för att bli en mer andlig människa? w18.02 25, 26 § 12, 13

Job hade verkligen ett bra grepp om Jehovas principer. Han hade lärt känna honom, och det fick påverka hans liv. Job visste till exempel att han inte kunde påstå att han älskade Gud om han samtidigt behandlade andra illa. (Job 6:14) Han tänkte inte att han var bättre än andra, utan var omtänksam mot alla, rik som fattig. Som han uttryckte det: ”Han som danade mig i moderlivet, har han inte danat också dem?” (Job 31:13–22) Han lät inte sin makt och rikedom stiga honom åt huvudet eller förvränga hans syn på andra. Tänk vilken kontrast till många rika och mäktiga i vår tid! Job ville inte att någonting, vare sig materiella saker eller något annat, skulle få komma före Jehova, för han visste att det skulle vara detsamma som att förneka ”den sanne Guden där ovan”. (Job 31:24–28) Han såg äktenskapet som en helig förening mellan en man och en kvinna. Han ingick till och med ett avtal med sina ögon om att inte ge kvinnor opassande uppmärksamhet. (Job 31:1) w18.02 11 § 16; 12 § 18, 19

Noa nöjde sig inte med att bara försöka vara en god människa. Han berättade modigt om sin tro på Jehova, och därför kallas han ”en rättfärdighetens förkunnare” i Bibeln. (2 Petr. 2:5) Genom sin tro ”domfällde han världen”, skrev aposteln Paulus. (Hebr. 11:7) Man kan lätt tänka sig att Noa blev hånad och förlöjligad. En del kanske till och med var hotfulla och våldsamma. Men han var inte rädd för människor. (Ords. 29:25) Han hade det mod som Jehova ger sina trogna tjänare. Noa hade varit trogen och lojal mot Jehova i mer än 500 år när han fick uppdraget att bygga en ark för att kunna rädda människor och djur. (1 Mos. 5:32; 6:14) Det var ett enormt projekt, och då menar vi inte bara rent byggnadstekniskt. Noa förstod att det skulle innebära ännu mer hån och motstånd. Men han hade stark tro och gjorde precis som Jehova hade befallt honom. (1 Mos. 6:22) w18.02 4 § 4, 6, 7

En viktig sak som bidrar till enheten är när vi efterliknar Jehova och visar kärlek. (1 Joh. 4:8) Vi skulle aldrig säga så här om våra bröder: ”Jag måste ju älska dem eftersom de är mina bröder, men jag måste inte gilla dem!” En sådan inställning skulle inte alls gå ihop med Paulus råd om att ha ”fördrag med varandra i kärlek”. (Ef. 4:2) Lägg märke till att han inte bara sa att vi skulle ha överseende med varandra, utan att vi skulle ha det ”i kärlek”. Det är en viss skillnad, eller hur? I våra församlingar finns alla slags människor, och Jehova har dragit dem till sig. (Joh. 6:44) Så han måste ha goda skäl att älska dem. Om alltså våra bröder och systrar är värda Guds kärlek, hur skulle vi då kunna mena att de inte förtjänar vår kärlek? Vi får inte hålla inne med den kärlek som Jehova har befallt oss att visa! (1 Joh. 4:20, 21) w18.01 16 § 14

En del föräldrar har tänkt att det är bäst att barnen börjar med att skaffa sig en hög utbildning och ett bra jobb innan de blir döpta. De kanske menar väl, men kommer det verkligen att hjälpa barnen att få ett lyckligt och bra liv? Och hur stämmer sådana tankegångar med Bibeln? Det är viktigt att komma ihåg att den här världen och allt som finns i den är på kollisionskurs med Jehova och hans tankar och avsikter. (Jak. 4:7, 8; 1 Joh. 2:15–17; 5:19) En nära vänskap med honom är det bästa skydd man kan ha mot Satan, den här världen och världens sätt att tänka. Det kan vara förvirrande för barnen om föräldrarna låter utbildning och jobb få högsta prioritet, som om det världen kan erbjuda skulle vara viktigare än förhållandet till Jehova. Skulle kärleksfulla föräldrar verkligen vilja låta den här världen få forma deras barns uppfattning om vad som är verklig framgång? Vi vet ju att det enda som kan ge verklig lycka och framgång är att vi låter Jehova få första platsen i livet. (Ps. 1:2, 3) w18.03 10 § 10, 11

Många Jehovas vittnen försöker förenkla livet, och det gör att de både känner sig gladare och får mer tid att tjäna Jehova. Jack är ett exempel. Han sålde sitt stora hus och sin firma för att kunna vara pionjär tillsammans med sin fru. Han säger: ”Under flera års tid brukade jag komma hem och vara frustrerad över alla problem på jobbet. Min fru, som är pionjär, var alltid så glad. Hon sa ofta: ’Jag har den bästa chefen man kan ha!’ Nu när jag också är pionjär har vi båda samma arbetsgivare, Jehova.” Hur är vår egen syn på pengar? Vi behöver vara ärliga mot oss själva och fråga oss: Tror jag verkligen på det Bibeln säger om pengar, och lever jag efter det? Går mitt liv ut på att tjäna pengar? Får pengar komma före min relation till Jehova och till andra människor? Är jag verkligen övertygad om att Jehova kommer att se till att jag får det jag behöver? Vi kan vara säkra på att han aldrig sviker dem som litar på honom! w18.01 25 § 12, 13

Vi har det viktiga ansvaret att arbeta på vår egen räddning. Det innebär att vi måste läsa Bibeln och verkligen försöka förstå det vi läser. Vi måste också be till Jehova och tänka på allt han har gjort för oss personligen. När vi gör det kommer vi att känna ännu starkare och tydligare att Jehova är vår vän. Det i sin tur kommer att motivera oss att prata med andra om vår tro. (Ps. 73:28) Jesus sa: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” (Matt. 16:24) Om du vill följa Jesus måste du alltså uppfylla vissa krav. Du måste till exempel överlämna dig åt Jehova och bli döpt. Det kommer att öppna dörren till otroligt många välsignelser redan nu och sedan evigt liv i Guds nya värld. Så fortsätt framåt i sanningen. Ja, fortsätt arbeta på din egen räddning! w17.12 27 § 18, 19

När föräldrar undervisar med tålamod får barnen hjälp att gradvis förstå ”bredden och längden och höjden och djupet” i sanningen. (Ef. 3:18) Man kan anpassa undervisningen efter barnens ålder och förmågor. Och ju tryggare de blir i sin övertygelse, desto lättare blir det för dem att stå upp för sin tro inför andra, till exempel skolkompisar. (1 Petr. 3:15) Kan dina barn förklara med hjälp av Bibeln vad som händer när man dör? Tycker de att Bibelns förklaring är logisk? Det är sant att det krävs tålamod att hjälpa barnen att bygga upp sin tro på Bibeln, men det är verkligen värt ansträngningen. (5 Mos. 6:6, 7) Ditt eget exempel väger naturligtvis också tungt när du försöker hjälpa dina barn att få en stark tro. Stephanie, som har tre döttrar, säger: ”Jag har frågat mig själv: ’Berättar jag för barnen varför jag är övertygad om att Jehova finns, att han älskar oss och att det är rätt att följa hans vägledning?’ Jag kan inte förvänta att mina barn ska bli övertygade om inte jag är det.” w17.12 20 § 8–10

Hur kunde Marta vara så säker på att hennes bror skulle få liv igen? Hon var övertygad om det eftersom hon kände till att personer hade blivit uppväckta tidigare, långt innan Jesus började sin tjänst. Det här hade hon förmodligen hört talas om redan som barn, både hemma och i synagogan. Tänk till exempel på den första uppståndelsen som nämns i Bibeln. Den ägde rum när Jehova gav profeten Elia kraft att utföra underverk. Norr om Israel, i den feniciska kuststaden Sarefat, bodde en fattig änka som visade honom gästfrihet. Jehova såg mirakulöst till att hennes förråd av mjöl och olja inte tog slut, och det gjorde att både hon och hennes son kunde klara sig. (1 Kung. 17:8–16) Senare blev sonen sjuk och dog. Men Elia kom till hennes hjälp. Han rörde vid pojkens kropp och bad att Jehova skulle ge honom livet tillbaka. Och det blev precis så! Jehova hörde Elias bön, och pojken fick liv igen. (1 Kung. 17:17–24) Marta kände utan tvekan till den här fantastiska händelsen. w17.12 3 § 1; 4 § 3, 5, 6

En del kanske pressar oss att satsa på en karriär i världen, i synnerhet om det kan ge oss status, makt och en massa pengar. Eftersom karriären är det viktigaste för många, skulle även vi som tjänar Jehova kunna börja tänka i de banorna. Blir man verkligen lycklig av en prestigefylld och framgångsrik karriär? Nej. Tänk på vad det var som fick Satan att handla som han gjorde. Han ville bli beundrad, och han ville ha makt över andra. På sätt och vis fick han som han ville, men är han lycklig? Nej, han är rasande. (Matt. 4:8, 9; Upp. 12:12) I kontrast till det kan vi tänka på hur glada vi blir när vi får hjälpa andra att lära sig mer om Jehova och den fantastiska framtid han har utlovat. Ingen karriär i världen kan ge oss sådan glädje. De som går in för att göra karriär blir ofta tävlingsinriktade, aggressiva och avundsjuka, och i slutändan är det bara ”ett jagande efter vind”. (Pred. 4:4) w17.11 23 § 11–13

Musik hade en framträdande plats i den sanna tillbedjan under den första kristna tiden. Tänk på vad som hände under det viktigaste dygnet i mänsklighetens historia. När Jesus hade instiftat Herrens kvällsmåltid sjöng han och hans lärjungar lovsånger tillsammans. De första kristna gav oss ett fint mönster när det gäller att sjunga till Jehovas ära. Till skillnad från israeliterna, som gick till ett stort och vackert tempel för att tillbe, hade de kristna ofta sina möten i enkla hem. Men det dämpade inte deras entusiasm. Paulus skrev till sina medtroende: ”Håll i med att undervisa och allvarligt förmana varandra med psalmer, lovsånger till Gud, andliga sånger med ljuvt behag, i det ni sjunger i era hjärtan för Jehova.” (Kol. 3:16) Sångerna i vår sångbok är verkligen andliga sånger som vi vill sjunga ”med ljuvt behag” och med tacksamhet. De ingår i den andliga mat vi får från ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matt. 24:45) w17.11 4 § 7, 8

Det fanns sex tillflyktsstäder i Israel, och Jehova hade befallt israeliterna att städerna skulle vara jämnt fördelade på båda sidor om Jordanfloden. Varför det? Därför att man lätt och snabbt skulle kunna fly till någon av dem. (4 Mos. 35:12–14) Vägarna till de här städerna hölls i gott skick. (5 Mos. 19:3) Enligt judisk tradition satte man upp vägskyltar som hjälpte den som flydde att hitta rätt. Och tack vare tillflyktsstäderna behövde dråparen inte fly till ett annat land, där han skulle kunna frestas att tillbe falska gudar. Tänk bara: Det var Jehova som hade befallt att mördare skulle straffas med döden. Men det var också han som såg till att den som ouppsåtligt hade dödat någon fick barmhärtighet och skydd. En bibelkommentator skrev: ”Allt gjordes så enkelt och tydligt som möjligt.” (Notes on the Book of Numbers, C. H. Mackintosh) Jehova är ingen känslokall domare som söker efter anledningar att straffa oss. Han är i stället ”rik på barmhärtighet”. (Ef. 2:4) w17.11 14 § 4, 5

En flygande skriftrulle, en kvinna inuti en stor korg och två kvinnor som kommer flygande med vinden och har vingar som storken. De här dramatiska bilderna målas upp i Sakarjas bibelbok. (Sak. 5:1, 7–9) Varför gav Jehova sin profet de här speciella synerna? Sakarjas sjätte och sjunde syn är verkligen en varningssignal för dem som handlar oärligt. Jehova tolererar inte ondska. Därför måste vi som tjänar honom hata det onda. Synerna försäkrar oss också om att vår himmelske Far beskyddar och välsignar oss när vi går in för att göra hans vilja. Ingen dödsbringande förbannelse kommer att drabba dem som anstränger sig för att bevara sig rena i den här onda världen. Det kan verkligen vara en kamp, men med Jehovas hjälp kan vi lyckas! w17.10 21 § 1; 25 § 19

I dag har många singelsystrar möjlighet att bli pionjärer, flytta dit behovet är större, hjälpa till på olika byggprojekt och söka till Skolan för kristna förkunnare. En del systrar kan till och med få gå Gileadskolan. Äldre systrar har kanske inte samma möjligheter, men vi är verkligen tacksamma över att ha dem i våra församlingar. Vi älskar våra äldre systrar! De kanske inte kan göra lika mycket i tjänsten som tidigare, men de visar fortfarande mod och tar sig an viktiga saker. De äldste kan till exempel be en äldre syster att prata med en yngre syster om vad som är lämplig klädsel. Den äldre systern kommer inte att säga åt den unga systern på skarpen, utan vänligt uppmuntra henne att tänka på att hennes kläder påverkar andra. (1 Tim. 2:9, 10) Ett sådant omtänksamt sätt att ta upp ett känsligt ämne kan få fina resultat. w17.09 31, 32 § 17, 18

Många mäktiga ledare har försökt hindra vanliga människor från att läsa Bibeln. Men det har inte avskräckt uppriktiga personer från att göra Bibeln tillgänglig för allmänheten. En av dem var John Wycliffe. Han var teolog i England på 1300-talet och tyckte att alla skulle ha möjlighet att läsa Bibeln. Men på hans tid var det i princip omöjligt för vanligt folk att få tillgång till Bibeln. År 1382 framställdes den engelska bibelöversättning som senare blev känd som Wycliffes bibel. Kringvandrande predikanter, kända som lollarderna, gjorde allt för att gemene man skulle kunna läsa och förstå Bibeln. De gick från by till by genom hela England och läste stycken ur Wycliffes bibel för folk och lämnade efter sig handskrivna utdrag ur Bibeln. Under de århundraden som följde började många i Europa och andra delar av världen översätta och trycka biblar på språk som många kunde förstå. w17.09 20, 21 § 10–12

En ouppfylld önskan om att få barn kan vara en sådan svårighet. (Ords. 13:12) På Bibelns tid sågs barnafödande som något mycket viktigt. Rakel, Jakobs hustru, blev helt förtvivlad när hennes syster fick barn men inte hon. (1 Mos. 30:1, 2) Det finns en annan slags svårighet som hör ihop med äktenskapet som man kanske inte tänker på i första taget, och det är om ens äktenskapspartner dör. Ja, det här är verkligen en prövning. Och många kan ha tänkt att de aldrig skulle behöva uppleva en sådan tragedi i den här världsordningen. Vi som kristna tror fullt och fast på Jesus löfte om en uppståndelse. (Joh. 5:28, 29) Vad kan det här löftet betyda för den som är kvar i livet? Det kan verkligen ge tröst. Genom sitt ord kan vår kärleksfulle Far uppehålla och trösta dem som drabbats av sorger och problem. w17.06 4 § 1; 5 § 6; 6 § 9

Vid ett tillfälle beskrev Jehova sig själv för Mose genom att tillkännage sitt namn och berätta om sina egenskaper. Bland det första han nämnde var att han är medkännande och visar kärleksfull omtanke. (2 Mos. 34:5–7) Han hade naturligtvis kunnat framhålla hur mäktig och vis han är. Men Mose behövde få en bekräftelse på att Jehova var med honom, så Jehova lade tyngdpunkten på de egenskaper som visar att han verkligen vill hjälpa sina tjänare. (2 Mos. 33:13) Trots att vi är skapade med förmågan att känna med andra är vi ofullkomliga och har en tendens att vara själviska. Ibland kanske vi slits mellan att hjälpa andra och att fokusera på oss själva. För en del är det här en ständig kamp. Så hur kan man hitta rätt balans? Och vad kan hjälpa oss att bli mer medkännande? För det första kan vi fundera på hur Jehova och andra har visat medkänsla. För det andra kan vi tänka på hur vi kan efterlikna honom och varför det är bra för oss att göra det. w17.09 8 § 1; 9 § 3

Motivet till att klä sig i den nya personligheten måste vara att man vill ge ära åt Jehova, inte imponera på andra. Kom ihåg att till och med en fullkomlig ängel blev stolt och syndade. (Jämför Hesekiel 28:17.) Vi är ju ofullkomliga, så tänk då hur lätt det är för oss att bli stolta. Men vi kan faktiskt vara ödmjuka. Vad kan hjälpa oss? Vi behöver ta oss tid att läsa Guds ord varje dag och sedan tänka över det vi har läst. (5 Mos. 17:18–20) Det är särskilt viktigt att vi mediterar över det Jesus lärde och funderar på hur vi kan efterlikna hans fantastiska ödmjukhet. (Matt. 20:28) Han tvättade till och med apostlarnas fötter. (Joh. 13:12–17) Det är också viktigt att vi ber om Guds ande. Då kan vi få hjälp att slå bort eventuella känslor av överlägsenhet. (Gal. 6:3, 4) w17.08 25 § 11, 12

Saker och ting har kanske inte blivit som vi tänkt oss, trots att vi försökt följa Jehovas vägledning. Det kanske har uppstått problem, eller så har vi fått göra stora förändringar på grund av nya omständigheter. (Pred. 9:11) Vad kan hjälpa oss att sluta vara bekymrade och i stället få ”Guds frid”? Paulus ord till filipperna visar att bön är det mest effektiva sättet att skingra oro. Därför är det viktigt att vi berättar för Jehova om våra tankar och känslor. (1 Petr. 5:6, 7) Be till Jehova, och var helt övertygad om att han bryr sig om dig. Tacka honom också för allt det goda han ger dig. Glöm aldrig att han ”kan göra oändligt mycket mer än allt vad vi ber om eller föreställer oss”. Då blir din tillit till honom ännu starkare. (Ef. 3:20) w17.08 9 § 4, 6; 10 § 10

Många vittnen började som pionjärer när de var unga och ångrar inte det för en sekund. Du kanske kan prata om dina framtidsplaner med någon av dem? De här bröderna och systrarna kommer säkert att berätta att det man lär sig i pionjärtjänsten har man nytta av hela livet. Tänk på hur det var för Jesus. Han blev undervisad av sin Far i himlen, men sedan fortsatte han att lära sig saker under sin tjänst här på jorden. Han fick uppleva hur underbart det är att nå människor med de goda nyheterna och hur bra det känns att vara trogen under prövningar. (Jes. 50:4; Hebr. 5:8; 12:2) Jesus sa: ”Gå ... och gör lärjungar av människor ... och lär dem.” (Matt. 28:19, 20) Om du tänker satsa på det så får du världens bästa liv, som dessutom ärar Jehova. Och precis som med allt annat tar det tid att bli duktig. w17.07 23, 24 § 6, 7

Jehova, vår omtänksamme Far, är den som främst kan ge oss tröst. (2 Kor. 1:3, 4) Men de som sörjer kan också få tröst från församlingen. (1 Thess. 5:11) Hur kan du trösta och uppmuntra någon som har ”en nedslagen ande”? (Ords. 17:22) Tänk på att det finns ”en tid att tiga och en tid att tala”. (Pred. 3:7) En änka som heter Dalene säger: ”De som sörjer måste få berätta hur de tänker och känner. Så det bästa du kan göra är att lyssna – utan att avbryta.” Och Junia, vars bror begick självmord, säger: ”Du kanske inte kan förstå vidden av andras sorg, men det som betyder något är att du vill förstå.” Det är även bra att komma ihåg att alla inte sörjer på samma sätt. w17.07 13 § 3; 14 § 11–13

För många människor i dag är pengar det allra viktigaste i livet. De är helt inriktade på att tjäna så mycket som möjligt eller att behålla det de redan har. För andra kretsar allt kring familjen, hälsan eller personliga prestationer. Men det finns något som är större och viktigare: Jehovas rätt att styra måste försvaras. Vi får aldrig tappa fokus på stridsfrågan. Hur skulle det kunna hända? Vi skulle kunna gå upp så mycket i vardagslivet att vi glömmer bort hur viktig den här frågan är. Eller så skulle den kunna hamna i skuggan av våra egna problem. Men ju mer vi inser hur viktig frågan om Jehovas rätt att styra är, desto bättre kan vi hantera utmaningar i vardagen. Dessutom dras vi närmare Jehova. w17.06 22 § 1, 2

Jehova använder alltid sin makt på ett kärleksfullt sätt. Äldstebröder och familjeöverhuvuden som älskar Jehovas styre kommer därför inte att vara krävande, som om de styrde över sitt eget lilla herradöme. De kommer att efterlikna Jehova och hans son, precis som Paulus gjorde. Paulus försökte aldrig få andra att känna sig dumma eller pressa dem att göra på ett visst sätt, utan han vädjade till dem. (Rom. 12:1; Ef. 4:1; Filem. 8–10) Det är precis så Jehova gör. Och alla som älskar honom och stöder hans styre försöker göra likadant. Hur ser vi på ledarskap inom familjen och organisationen? Vi visar vårt stöd för Jehovas styre när vi samarbetar med dem som han har gett ansvar. Även om vi inte helt förstår eller håller med om ett visst beslut vill vi stödja Jehovas anordning. Det är inte så det fungerar i världen, men så fungerar det under Jehovas styre. (Ef. 5:22, 23; 6:1–3; Hebr. 13:17) w17.06 30 § 14, 15

Både äldre och yngre bröder och systrar kan vara nedstämda eller deprimerade eller kämpa med andra saker. Kan vi ta oss tid till att trösta och uppmuntra dem? (Ords. 12:25; Kol. 4:11) Vi visar att vi verkligen älskar och bryr oss om ”dem som är besläktade med oss i tron” genom det vi säger och gör. (Gal. 6:10) Bibeln förutsade att många människor skulle vara själviska och giriga i ”de sista dagarna”. (2 Tim. 3:1, 2) Vi måste därför anstränga oss för att fördjupa vår kärlek till Jehova, till sanningen i Bibeln och till varandra. Visst, ibland kan det bli en fnurra på tråden mellan oss och någon i församlingen. Men vi älskar varandra, och därför försöker vi reda ut sådant så snabbt och smidigt som möjligt! (Ef. 4:32; Kol. 3:14) Gör allt du kan för att visa att du älskar Jehova, hans ord och dina bröder och systrar. w17.05 21 § 17, 18

Vi blir inte förvånade om någon utanför församlingen skulle behandla oss orättvist. Men det kan bli ett trosprov för oss om vi ser eller upplever något som verkar orättvist inom församlingen. Hur skulle du reagera om du tyckte att du blivit orättvist behandlad av någon broder eller syster? Skulle du låta det påverka din andlighet negativt? Ingen är perfekt, utan alla gör misstag. Så risken finns att vi skulle kunna bli orättvist behandlade eller att vi själva behandlar någon i församlingen orättvist. Sådant händer inte så ofta, men när det händer blir vi inte överrumplade eller tar anstöt. I sådana situationer kan vi fortsätta vara trogna om vi tillämpar de praktiska råd Jehova har gett oss i Bibeln. (Ps. 55:12–14) w17.04 19 § 4, 5

Om den man är gift med inte delar ens tro kan man få uppleva extra mycket stress och oro. Men att ens partner inte vill följa Jesus är i sig inget giltigt skäl för att separera eller ta ut skilsmässa. (1 Kor. 7:12–16) Även om mannen inte tar ledningen andligt sett är han värd respekt eftersom han är familjens huvud. Och en hustru är värd att få kärlek och omtanke från sin man även om hon inte delar hans tro. (Ef. 5:22, 23, 28, 29) Men vad gör man om ens partner försöker begränsa ens tillbedjan? En syster berättar att hennes man sa åt henne att hon bara fick gå i tjänsten vissa dagar i veckan. Om du är i en liknande situation kan det vara bra att du frågar dig: ”Kräver min partner att jag slutar tjäna Jehova helt och hållet? Om inte, kan jag då gå med på hans eller hennes förslag?” Resonlighet kan hjälpa dig att undvika onödiga konflikter i ert äktenskap. (Fil. 4:5) w17.10 13 § 7, 8

Precis som Bibeln förutsagt strömmar nu människor av ”alla språk bland nationerna” till Jehovas organisation. (Sak. 8:23) Men om föräldrar och barn inte har språket gemensamt kan det bli svårt för föräldrarna att undervisa barnen om sanningen. Den viktigaste uppgift ni som föräldrar har är att hjälpa era barn att lära känna Jehova. Det handlar ju om deras eviga liv. (Joh. 17:3) Hur kan ni hjälpa barnen att förstå sanningarna från Jehova? Ni behöver ”tala om dem” så snart ett passande tillfälle dyker upp. (5 Mos. 6:6, 7) Barnen kommer förmodligen att lära sig landets språk i skolan och när de umgås med kompisar. Men om de ska lära sig det språk ni föräldrar talar behöver ni använda det frekvent där hemma. Det finns många fördelar med att de lär sig ert språk. Då blir det lättare för dem att öppna sig för er och berätta hur de känner. Att de är flerspråkiga skärper också deras tankeförmåga och hjälper dem att förstå andra. w17.05 9 § 5, 6

Israeliterna hade ingenting att sätta emot sin fiende. De hade varken vapen att gå till anfall med eller utrustning att försvara sig med. Jabins armé däremot hade 900 stridsvagnar med järnliar. (Dom. 4:1–3, 13; 5:6–8) Trots att israeliterna var så underlägsna, gav Jehova Barak de tydliga instruktioner som är citerade i dagens bibeltext. Och Barak spillde ingen tid, utan gjorde genast som Jehova hade befallt. (Dom. 4:14–16) Under striden i Taanak kom det ett plötsligt skyfall som förvandlade slagfältet till lervälling. Barak satte efter Siseras soldater och jagade dem ända till Haroset, som låg 24 kilometer bort. Någonstans längs vägen körde Sisera fast i leran, så han lämnade stridsvagnen bakom sig och sprang vidare mot Saanannim. Där sökte han skydd hos Jael, keniten Hebers fru. Hon släppte in honom i sitt tält, och han somnade där helt utmattad. Jael tvekade inte. Hon tog modigt tillfället i akt och dödade honom. (Dom. 4:17–21) Israels fiende var besegrad! w17.04 29, 30 § 6–8

Kommer det att finnas någon organisation kvar på jorden efter Harmageddon? Bibeln säger: ”Enligt hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet skall bo.” (2 Petr. 3:13) De gamla himlarna och jorden, dvs. de korrupta regeringarna och människorna de har makt över, kommer att vara borta. Vad kommer att finnas i stället? Uttrycket ”nya himlar och en ny jord” syftar på en ny regering och ett nytt samhälle av människor som den kommer att styra över. Och som kung i Guds rike kommer Jesus på ett fullkomligt sätt att efterlikna ordningens Gud, Jehova. (1 Kor. 14:33) Det nya jordiska samhället kommer därför att vara välorganiserat. Kvalificerade män kommer att se till att allt sköts på rätt sätt. (Ps. 45:16) De kommer att få vägledning av Kristus och hans 144 000 medregenter. Tänk dig en tid när alla korrupta organisationer ska ersättas av en enad organisation som aldrig blir korrupt. w17.04 11 § 8, 9

Äktenskapet är heligt. Bruden och brudgummen avger sina äktenskapslöften inför Gud och ögonvittnen. De lovar att älska, troget hålla fast vid och respektera varandra ”så länge ... [de] båda lever tillsammans på jorden enligt Guds föranstaltning för äktenskap”. Ordalydelsen är inte alltid identisk, men de som gifter sig avger ändå ett löfte inför Gud. Vigselförrättaren förklarar dem sedan för äkta makar, och meningen är att äktenskapet ska vara en livslång förening. (1 Kor. 7:39) Som Jesus sa: ”Vad Gud har fogat samman får ingen människa skilja åt” – varken mannen eller hustrun eller någon annan. De som gifter sig måste alltså ha inställningen att skilsmässa inte är ett alternativ. (Mark. 10:9) Naturligtvis finns det inget felfritt äktenskap, lika lite som det finns två felfria personer. Det är därför Bibeln säger att de som gifter sig ”kommer att ha vedermöda” ibland. (1 Kor. 7:28) w17.04 7 § 14, 15