Augusti

För att vara goda lärare måste vi först vara goda elever. (1 Tim. 4:15, 16) På liknande sätt måste de äldste, som Jehova använder för att tillrättavisa andra, själva ödmjukt ta emot Jehovas vägledning. Sådan ödmjukhet vinner andras respekt och gör det lättare för dem att ge råd och öva eller korrigera andra. Vi kan lära oss av Jesus exempel. Jesus lyssnade alltid på sin Far och följde hans vägledning, även när det var svårt att göra det. Och han påminde alltid sina åhörare om att hans läror och hans vishet kom från Jehova. (Joh. 5:19, 30) Jesus ödmjukhet och lydnad gjorde att ärliga människor drogs till honom och hjälpte honom att bli en medkännande undervisare. (Matt. 11:29) Hans vänliga ord uppmuntrade dem som var som ett knäckt vassrör eller som en oljelampa som var på väg att slockna. (Matt. 12:20) Han var alltid vänlig och kärleksfull, också när hans tålamod prövades. Det blev tydligt när han behövde korrigera apostlarna för att de grälade om vem av dem som var störst. (Mark. 9:33–37; Luk. 22:24–27) w18.03 26 § 15, 16

Aposteln Petrus gjorde en koppling mellan dopet och att Noa byggde arken. Arken var ett synligt bevis för att Noa verkligen ville göra Guds vilja. Han utförde troget det uppdrag som Jehova hade gett honom. Ja, tack vare Noas tro blev både han och hans familj räddade igenom den stora översvämningen. På samma sätt som arken stod där som ett monument över Noas tro blir dopet ett tydligt tecken för dem som bevittnar det. Det visar att den som blir döpt har satt tro till Kristus lösenoffer och uppståndelse och har överlämnat sig åt Jehova. I likhet med Noa utför de som blir döpta troget det uppdrag som Gud har gett dem. Och precis som Jehova bevarade Noa igenom den stora översvämningen kommer han att rädda sina lojala döpta tjänare när den här onda världen tillintetgörs. (Mark. 13:10; Upp. 7:9, 10) Det här visar hur viktigt överlämnandet och dopet är. Det är inget man bara kan skjuta framför sig, för då äventyrar man sina utsikter till evigt liv. w18.03 4 § 3, 4

En del föräldrar kanske tänker att så länge barnen inte är döpta kan de inte bli uteslutna. Men varför lurar man sig själv om man tänker så? (Jak. 1:22) Föräldrar vill ju naturligtvis inte att deras barn ska döpa sig innan de är mogna nog att överlämna sig åt Jehova. Men det skulle vara ett misstag att tro att barnen inte är ansvariga inför Jehova bara för att de inte är döpta. Ansvaret inför honom har inget med dopet att göra, utan det kommer när man vet vad som är rätt och fel i hans ögon. (Jak. 4:17) Förståndiga föräldrar avråder därför inte sina barn från att bli döpta, utan gör i stället allt de kan för att själva vara fina föredömen. De lär barnen att tycka om Jehova och hans höga normer redan när de är små. (Luk. 6:40) En sådan kärlek ger dem det bästa tänkbara skyddet mot allvarlig synd, för den motiverar dem att hålla sig på hans rena väg. (Jes. 35:8) w18.03 11 § 12, 13

Noa fortsatte att vandra med Jehova i ytterligare 350 år efter översvämningen. (1 Mos. 9:28) Vilket bra exempel på tro och lydnad! Vi kan efterlikna Noa genom att försvara Jehovas normer för vad som är rätt, sätta Jehova på första platsen i livet och inte vara någon del av Satans värld. (Matt. 6:33; Joh. 15:19) Det här gör oss naturligtvis inte populära i världen. Vi står till exempel upp för Guds normer som gäller sex och äktenskap, och därför får vi ibland negativa reaktioner i media. (Mal. 3:17, 18) Men precis som Noa är vi inte rädda för vad andra ska tycka. Det viktigaste för oss är vad Jehova tycker. Det är ju bara han som kan ge oss evigt liv. (Luk. 12:4, 5) Fråga dig själv: Kommer jag att fortsätta göra det som är rätt även om andra hånar eller kritiserar mig? Litar jag på Jehova även i ekonomiskt kärva tider? Om vi precis som Noa litar på Jehova och alltid följer hans vägledning, kan vi vara säkra på att han kommer att ta hand om oss. (Fil. 4:6, 7) w18.02 4 § 4, 8; 5 § 9, 10

Många i samhället fokuserar på själviska önskningar. Paulus kallar denna världsliga inställning för ”den ande som nu är verksam i olydnadens söner”. (Ef. 2:2) Denna anda får de flesta människor att bara följa strömmen. Resultatet blir att många gör det som känns bäst för dem själva i stället för att bry sig om Guds normer. De som är oandliga tänker överdrivet mycket på status och pengar och går helt upp i att kämpa för sådant som de tycker att de har rätt till. De utövar ofta det som Bibeln kallar ”köttets gärningar”. (Gal. 5:19–21) Ett typiskt beteende för oandliga människor är att de ofta tar ställning i konflikter, skapar oenighet och missnöje och drar andra inför rätta. De visar ingen respekt för ledarskap, och deras liv kretsar ofta kring mat och dryck. Bibeln visar också att en människa som saknar andlighet ger efter när hon blir frestad att göra något orätt. (Ords. 7:21, 22) w18.02 19 § 3–5

Vi kan absolut njuta av livet om det är på ett balanserat sätt. Jehova vill inte att vi ska leva som asketer eller avstå från allt som ger oss glädje. Bibeln uppmanar trogna tjänare åt Gud: ”Gå, ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta.” (Pred. 9:7) Andra Timoteus 3:4 talar däremot om sådana som älskar njutningar och vänder Gud ryggen. Det är tänkvärt att den här versen på grundspråket inte säger att människor skulle älska njutningar mer än Gud, som om de hade en viss kärlek till honom, utan att de skulle älska njutningar i stället för Gud. En bibelkommentator skrev om den här versen: ”Den betyder definitivt inte att de också skulle älska Gud i viss utsträckning. Den betyder att de inte skulle älska honom över huvud taget.” Det här är verkligen varnande ord till dem som inte har en balanserad syn på njutningar. Bibeln visar att de rycks med så mycket av nöjen att de blir helt kvävda av dem. (Luk. 8:14) w18.01 25 § 14, 15

Jehova är en generös Gud. Allt vi har kommer från honom. Han äger allt guld och silver och alla andra naturtillgångar, och han använder dem för att uppehålla livet på jorden. (Ps. 104:13–15; Hagg. 2:8) Tänk på vad Jehova gjorde för israeliterna under deras 40 år i vildmarken. Han gav dem både manna och vatten. (2 Mos. 16:35; Neh. 9:20, 21) Längre fram gjorde han ett underverk genom profeten Elisa och såg till att den lilla mängd olja som en trogen änka hade förmerades. Hon kunde då betala sina skulder och ändå ha pengar över till sitt eget och sina söners uppehälle. (2 Kung. 4:1–7) Och med Jehovas hjälp ordnade Jesus mirakulöst med mat och rentav med pengar när det behövdes. (Matt. 15:35–38; 17:27) Jehova har obegränsade resurser till sitt förfogande för att kunna uppehålla sin skapelse. Men han inbjuder ändå sina tjänare att ge det de kan materiellt för att understödja hans organisation. (2 Mos. 36:3–7) w18.01 17, 18 § 1–3

Bibeln berättar att Jehovas trogna tjänare ofta kände att de var nära att ge upp. (Job 7:7) Men i stället för att ge upp vände de sig till Jehova för att få kraft. Och de fick hjälp, för Jehova ”ger den trötte kraft”. (Jes. 40:29) Dessvärre har en del av våra bröder och systrar dragit slutsatsen att det bästa sättet att hantera prövningar är att ”ta en paus från sanningen”, som om det är sanningen som är problemet. Så man slutar läsa Bibeln, slutar gå på möten och slutar gå i tjänsten, och det är ju precis vad Satan vill! Djävulen vet mycket väl att vi får kraft av att vara upptagna i sanningen, och det sista han vill är att vi ska vara fulla av kraft. Så dra dig inte bort från Jehova när du känner dig tömd på energi, fysiskt och känslomässigt. Nej, dra dig ännu närmare Jehova, för det är han som gör oss fasta och starka. (Jak. 4:8; 1 Petr. 5:10) w18.01 7, 8 § 2, 3

Den andra uppståndelsen som nämns i Bibeln utfördes av profeten Elisa. En framstående israelitisk kvinna i staden Sunem var oerhört gästfri mot honom. Därför blev hon och hennes till åren komne man välsignade av Jehova med en son. Men några år senare dog sonen. Föreställ dig hur förkrossad hans mamma var. Med sin mans tillåtelse gjorde hon en cirka tre mil lång resa till Elisa vid berget Karmel. Elisa sände i väg sin medhjälpare Gehasi till Sunem, men han kunde inte uppväcka den döde pojken. Sedan kom Elisa dit tillsammans med pojkens bedrövade mamma. (2 Kung. 4:8–31) Han gick in i huset till den döde pojken och bad. Jehova besvarade hans bön och gav mirakulöst pojken liv igen. När mamman fick se att han levde blev hon överlycklig. (2 Kung. 4:32–37) Jehova visade på ett mycket påtagligt sätt att han kan föra upp människor från graven när han uppväckte pojken i Sunem. w17.12 4, 5 § 7, 8

Logiskt sett borde vishet, dvs. motsatsen till oförstånd, vara ett tecken på mogenhet. Andlig mogenhet hänger inte i första hand samman med en persons ålder, utan med att han eller hon har en sund respekt för Jehova och vill leva efter hans normer. (Ps. 111:10) Barn och ungdomar som har kommit en bit i sin andliga mognad kastas inte ”av och an liksom av vågor” och förs inte ”hit och dit” av egna begär eller kamrattryck. (Ef. 4:14) De använder i stället sin tankeförmåga och övar den så att de kan ”skilja mellan rätt och orätt”. (Hebr. 5:14) Det gör att de fattar förståndiga beslut. Sådan vishet är helt avgörande för att man ska kunna bli räddad. (Ords. 24:14) Så du som är förälder behöver se till att dina barn vet vilka värderingar du har. Låt det märkas, både i ord och handling, att Bibelns värderingar också är dina värderingar. (Rom. 2:21–23) w17.12 20, 21 § 12, 13

Uppfattningen att vi människor kan lösa våra egna problem tilltalar många. Varför det? Om det här påståendet var sant skulle det betyda att vi inte behöver Guds vägledning och att vi kan göra som vi själva vill. Den här uppfattningen kan låta övertygande med tanke på att vissa undersökningar som gjorts tyder på att krig, brottslighet, sjukdomar och fattigdom minskar. I en rapport sägs det: ”Orsaken till att det blir bättre är att människor har bestämt sig för att göra världen till en bättre plats.” Vad kan du göra om du får höra en uppfattning som verkar motbevisa det du tror på? Undersök vad Bibeln säger, och prata om det med en mogen broder eller syster. Fundera på varför uppfattningen verkar gå hem hos många, varför resonemanget inte håller och vilka motargument du kan använda. Vi kan skydda oss mot världens tankar och idéer genom att följa Paulus uppmaning i dagens bibelvers. w17.11 24 § 14, 17

Varför var fariséerna så obarmhärtiga? Bibeln visar att de föraktade andra och såg ner på dem. (Luk. 18:9–14) Efterlikna Jehova, inte fariséerna. Visa medkänsla. (Kol. 3:13) Gör det lätt för andra att komma och be om förlåtelse. (Luk. 17:3, 4) Fråga dig själv: ”Har jag lätt att förlåta andra, även om de sårar mig gång på gång? Är jag angelägen om att återställa friden när någon har sårat mig eller gjort mig upprörd?” Vår villighet att förlåta sätter faktiskt vår ödmjukhet på prov. Fariséerna klarade inte det provet, eftersom de ansåg sig vara överlägsna andra. Vi, däremot, måste ”med ödmjukt sinne ... [sätta] andra högre” än oss själva och förlåta dem villigt. (Fil. 2:3) Kommer du att efterlikna Jehova och klara det här ”ödmjukhetsprovet”? Håll vägen till förlåtelse öppen. Var snabb att visa barmhärtighet, och var inte lättstött. (Pred. 7:8, 9) w17.11 14, 15 § 6–8

Det är lätt hänt att man jämför sin sångröst med andras så att man känner sig underlägsen. Men vi får inte låta sådana känslor hindra oss. Vi har alla fått ansvaret att sjunga lovsånger till Jehovas ära. Så håll upp sångboken, lyft upp huvudet och sjung av hela ditt hjärta! (Esr. 3:11) I många Rikets salar visas sångtexterna på skärmar, och det hjälper oss att sjunga ut. Och intressant nog finns numera sång med på programmet för Skolan i rikets tjänst för äldstebröder. Det stryker under hur viktigt det är att de äldste tar ledningen i att sjunga tillsammans med församlingen. Många vill inte ta i när de sjunger därför att de är rädda att de ska sjunga falskt. Men det är värt att tänka på att ”vi [alla] felar ... många gånger” när vi pratar. (Jak. 3:2) Men det hindrar oss ju inte från att prata. Så varför skulle vi låta våra ofullkomliga sångröster hindra oss från att lovsjunga Jehova? w17.11 5 § 9, 10

Sakarja måste ha haft mycket att tänka på efter att ha fått sin sjunde syn. Jehova hade lovat att han inte skulle låta oärliga människor komma undan med sin ondska. Det löftet fick säkert Sakarja att känna sig trygg och lugn. Men inget hade egentligen förändrats. Det fanns fortfarande oärlighet och ondska omkring honom, och templet i Jerusalem var långt ifrån återuppbyggt. Varför hade judarna så snabbt slutat med byggnadsarbetet som Jehova hade gett dem? Hade de återvänt till sitt hemland bara för sin egen skull? Jehova visste vad hans folk behövde, så han gav Sakarja en sista syn för att visa judarna att han älskade dem och uppskattade allt de hade gjort fram till dess. Jehova lovade att beskydda dem om de återvände till det arbete han hade gett dem. Orden i dagens bibelvers var ett löfte som Jehova gav med tanke på återuppbyggandet av templet. w17.10 26 § 1; 27 § 5

Bröder som gärna tar på sig uppgifter i församlingen är verkligen gåvor från Jehova. (1 Tim. 3:1) Men en del känner inte att de har någon lust att ta ansvar. Det kan bero på att de har gjort misstag i det förflutna som gör att de känner sig ovärdiga att bli församlingstjänare eller äldste. Andra kanske helt enkelt känner sig otillräckliga för en viss uppgift. Men Jehova kan hjälpa dig om du känner så här. (Fil. 4:13) Mose kände också att han inte var rätt man för jobbet. (2 Mos. 3:11) Jehova hjälpte honom, och med tiden kunde Mose utveckla mod och fullgöra sitt uppdrag. Du kan utveckla ett liknande mod om du ber till Jehova om hjälp och läser Bibeln varje dag. Något som kan ingjuta mod är att man begrundar hur personer i Bibeln har visat mod. Man kan också ödmjukt be äldstebröderna om övning och berätta att man gärna vill hjälpa till. w17.09 32 § 19

Bibeln är inspirerad av Gud, men det betyder inte att han inspirerade översättarna som utarbetade Septuaginta, Wycliffes bibel, King James Version eller någon annan översättning. Men när vi får veta mer om hur olika bibelöversättningar har framställts, så får det oss att dra den här slutsatsen: Jehovas ord har bestått precis som han har lovat. Visst stärker det vår tro på att allt annat som Jehova har lovat också kommer att bli verklighet? (Jos. 23:14) Det är inte bara vår tro som stärks när vi lär oss mer om hur Jehova har bevarat sitt ord, utan också vår kärlek till honom. Tänk efter: Varför gav han oss egentligen sitt ord, och varför lovade han att det skulle bestå? Därför att han älskar oss och vill att vi ska få ett så bra liv som möjligt. (Jes. 48:17, 18) Hur reagerar vi på det här? Vi vill visa att vi älskar Jehova och hålla hans bud. (1 Joh. 4:19; 5:3) w17.09 21, 22 § 13, 14

Om du lever i ett religiöst delat hem kan det vara extra svårt att lära dina barn att följa den här uppmaningen. Men du kan föregå med gott exempel genom att själv visa respekt för din partner. Fokusera på hans eller hennes goda sidor, och visa att du uppskattar allt det fina din partner gör. Tala inte illa om honom eller henne inför barnen. Förklara i stället för dem att det är upp till var och en om man vill tjäna Jehova eller inte. Det kan till och med bli så att barnens fina uppförande får din partner att vilja lära känna Jehova. En man kanske förbjuder sin hustru att undervisa barnen i Bibeln eller att ta med dem till mötena. I en sådan situation gör hon ändå vad hon kan för att lära dem Bibelns sanning. (Apg. 16:1; 2 Tim. 3:14, 15) Hon måste respektera sin mans beslut, men när hon får chansen kan hon ändå berätta för barnen om Jehova och hans normer. (Apg. 4:19, 20) w17.10 14 § 9, 10

Jehova är medkännande, och han skapade människorna till sin avbild. Därför ligger det i människans natur att också bry sig om andra, oavsett om man känner Jehova eller inte. (1 Mos. 1:27) Det finns många skildringar i Bibeln som andas omtanke och medkänsla. Tänk på när två prostituerade kvinnor kom till Salomo med ett barn för att han skulle avgöra vem av dem som var mamman. För att ta reda på det befallde han att barnet skulle huggas itu. Då protesterade barnets riktiga mamma. Hennes starka moderskänslor gjorde att hon till och med var villig att låta den andra kvinnan få barnet. (1 Kung. 3:23–27) Eller tänk på faraos dotter som räddade livet på Mose när han var liten. Hon förstod att han var en hebreisk pojke som egentligen skulle ha blivit dödad. Men hon kände starkt för Mose, så hon tog hand om honom och uppfostrade honom som sin egen son. (2 Mos. 2:5, 6) w17.09 8, 9 § 2, 3

Alla som tillber Jehova måste vara ödmjuka, och det leder till många belöningar. (Ords. 22:4) Det hjälper oss att värna om friden och enheten i församlingen. Och när vi arbetar på att vara ödmjuka får vi del av Guds oförtjänta omtanke. Aposteln Petrus skrev: ”Bind alla om er med ödmjukhet mot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” (1 Petr. 5:5) Många i världen menar att det är en svaghet att vara mild och tålmodig. Men det stämmer inte alls! De här fina egenskaperna har sitt ursprung hos den mäktigaste personen i universum. Jehova är det främsta exemplet på att visa mildhet och tålamod. Hans tålamod lyser verkligen igenom när vi ser hur han lät sina änglar besvara Abrahams och Lots frågor och funderingar. (1 Mos. 18:22–33; 19:18–21) Och han hade oerhört tålamod med den upproriska nationen Israel i mer än 1 500 år. (Hes. 33:11) w17.08 25 § 13, 14

Gud ger oss frid när vi ber till honom. Bibeln säger att ”Guds frid ... övergår allt förstånd”. Vad betyder det? I vissa översättningar återges den här frasen med ”överträffar alla våra drömmar” eller ”överträffar allt en människa kan tänka ut”. Paulus sa med andra ord att Guds frid är mer fantastisk än vi kan föreställa oss. Så även om vi inte ser någon lösning på våra problem så gör Jehova det, och han kan göra det oväntade. (2 Petr. 2:9) Men hur kan vi känna Guds frid även när vi har problem? Det är bara möjligt om vi har ett bra förhållande till Jehova. Och det hade vi aldrig kunnat få om inte Jesus hade gett sitt liv som ett lösenoffer. Lösenanordningen är helt fantastisk. Jehova använder den för att täcka över våra synder, och det är därför vi kan ha ett rent samvete och komma nära honom. (Joh. 14:6; Jak. 4:8; 1 Petr. 3:21) w17.08 10 § 7; 12 § 15

Ibland kan ingen annan förstå den känslomässiga smärta som en sörjande person känner, och det kan vara svårt för honom eller henne att sätta ord på sina innersta känslor. Och även när någon öppnar sig och pratar om sina känslor så är det inte alltid lätt för andra att förstå vad han eller hon försöker berätta. Det kan vara svårt att veta vad man ska säga till någon som sörjer. Men ofta är det allra bästa att följa Bibelns råd: ”Gråt med dem som gråter.” (Rom. 12:15) Om du tycker att det är svårt att säga något ansikte mot ansikte kanske det känns lättare att skicka ett kort, mejl, sms eller brev. Du skulle kunna citera något tröstande bibelställe, nämna någon fin egenskap hos den som gått bort eller återge något trevligt minne du har av honom eller henne. Och underskatta inte hur mycket dina böner kan betyda för de bröder och systrar som sörjer. w17.07 14–16 § 13–16

Hur ska man göra om äktenskapet inte blev som man hade förväntat? Eller tänk om det uppstår stora problem. Begrunda då hur Jehova behandlade nationen Israel. Han beskrev sig själv som äkta man till sitt folk. (Jes. 54:5; 62:4) Det var verkligen ett problemfyllt ”äktenskap”, men Jehova gav inte upp i första taget. Han förlät folket gång på gång och höll lojalt fast vid de löften han hade gett dem. (Ps. 106:43–45) Vilken enorm kärlek! Gifta par som älskar Jehova försöker efterlikna honom. De förstår att han har sammanfogat dem och vill att de ska ”hålla sig till” varandra. De försöker inte hitta någon ursäkt för att lämna ett olyckligt äktenskap. Om ingen av parterna har begått sexuell omoral så finns det ingen biblisk grund för att skilja sig eller gifta om sig. (Matt. 19:5, 9) Gifta par som är beredda att satsa på sitt äktenskap visar att de stöder Jehovas rättvisa styre. w17.06 31 § 17, 18

Satan Djävulen har ifrågasatt Jehovas sätt att styra. Han hävdar att Jehova är en dålig härskare som undanhåller oss det som är gott. Enligt Satan skulle vi bli lyckligare och ha det mycket bättre om vi fick sköta oss själva. (1 Mos. 3:1–4) Och han menar att vem som helst som utsätts för tillräckligt stor press kommer att välja bort Jehovas styre. (Job 2:4, 5) Så Jehova har låtit tiden gå för att alla ska inse att människan aldrig kan bli lycklig utan hans styre. Jehova vet naturligtvis att Satans anklagelser är rena lögner. Så varför har inte Jehova satt stopp för Satan för länge sedan? Varför har han gett honom tid att försöka bevisa sin tes? Svaret på de frågorna berör alla, både i himlen och på jorden. (Ps. 83:18) De första människorna avvisade Jehovas styre, och sedan dess har många andra gjort likadant. Det skulle kunna få en del att undra om Satan ändå har en poäng i det han säger. w17.06 22, 23 § 3, 4

Man lär sig otroligt mycket när man går i tjänsten. Man får bättre arbetsmoral, blir mer trygg i sig själv och blir bättre på att bemöta människor. (Ords. 21:5; 2 Tim. 2:24) Men framför allt ger tjänsten glädje eftersom man blir bättre på att använda Bibeln för att förklara sin tro. Dessutom lär man sig att samarbeta med Jehova. (1 Kor. 3:9) Det kan kännas meningsfullt och roligt att gå i tjänsten även om det inte är så många som vill lyssna. Att göra lärjungar är ett teamarbete. Det kanske bara är en i församlingen som hittar någon som vill bli en lärjunge, men alla kan känna sig glada eftersom de har hjälpt till att leta. En broder som heter Brandon var pionjär i nio år i ett område där få ville studera Bibeln, och han säger: ”En del andra har träffat personer på distriktet som sedan har blivit döpta, men jag har aldrig gjort det. Jag är ändå glad att jag har valt att inrikta mitt liv på tjänsten.” (Pred. 11:6) w17.07 24 § 7, 9, 10

Hanna ville ha barn men fick inga. Elkanas andra hustru Peninna, däremot, fick flera barn. (1 Sam. 1:4–7) Och något som gjorde det hela ännu värre var att Peninna hånade Hanna. Det här pågick ”år efter år” och gjorde Hanna väldigt upprörd och ledsen. Men hon vände sig till Jehova och bad en innerlig bön. (1 Sam. 1:12) Hanna litade på att Jehova skulle hjälpa henne, antingen genom att ge henne en son eller genom att fylla det här tomrummet på något annat sätt. Så länge vi är ofullkomliga och lever i Satans värld kommer vi att drabbas av olika svårigheter. (1 Joh. 5:19) Men vi är inte ensamma. Vi kan vända oss till Jehova, ”all trösts Gud”, och få hjälp att hantera våra problem. (2 Kor. 1:3) Hanna öppnade sitt hjärta för Jehova och berättade exakt hur hon kände. Vi kan göra likadant och inte bara nämna det som tynger oss, utan be innerligt och verkligen sätta ord på våra känslor. (Fil. 4:6, 7) w17.06 6 § 10, 11

Jesus lärjungar hade varit ute och fiskat hela natten, men inte fått en enda fisk. Då sa den uppståndne Jesus till dem: ”’Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni finna.’ Då kastade de ut det, och nu orkade de inte längre dra upp det på grund av fiskarnas mängd.” (Joh. 21:1–6) Jesus gjorde i ordning frukost till dem, och sedan vände han sig till Simon Petrus och sa orden som citeras i dagens vers. Vad menade Jesus? Petrus älskade att fiska, så Jesus kanske ville ta reda på vad Petrus kände starkast för. Brann han mer för sin fiskeriverksamhet än för Jesus och det han lärde? Petrus svarade: ”Ja, Herre, du vet att jag är fäst vid dig.” (Joh. 21:15) Och Petrus menade verkligen vad han sa. Från och med då visade han att han älskade Jesus genom att ha fullt upp i predikoarbetet, och han blev en pelare i församlingen. w17.05 22 § 1, 2

Paulus litade på Jehova, och det hjälpte honom att tackla livets utmaningar. Även om han hade det svårt fick inte problemen slå ner modet på honom. Hur fick han kraft till det? Han fortsatte att lita på ”all trösts Gud, som tröstar oss i all vår vedermöda”. (2 Kor. 1:3, 4) Man måste be till Jehova för att kunna ha en nära relation till honom. (Ps. 86:3; 1 Thess. 5:17; Rom. 12:12) När vi tar oss tid att berätta för vår himmelske Far om våra innersta tankar och känslor kommer vi helt naturligt att dras närmare honom. (Ps. 65:2) Och vi kommer att älska honom ännu mer när vi märker att han besvarar våra böner. Det övertygar oss om att ”Jehova är nära alla som ropar till honom”. (Ps. 145:18) Att vi litar på hans kärleksfulla stöd kommer att hjälpa oss att hantera de problem vi får möta både nu och i framtiden. w17.05 19 § 9, 10

Hur skulle du reagera om de äldste fattade ett beslut som du inte förstod eller höll med om? En sådan situation skulle kunna pröva vår tro på Jehova och undergräva vårt förtroende för hans organisation. Vi ska se hur ödmjukhet kan skydda oss i sådana lägen. För det första: Ödmjukhet hjälper oss att inse att vi inte har hela bilden. Och det spelar ingen roll hur mycket vi känner till om en viss sak – det är bara Jehova som vet vad som finns i någons hjärta. Den här insikten får oss att vara ödmjuka, att inse våra begränsningar och att justera vårt tänkesätt. För det andra: Ödmjukhet hjälper oss att underordna oss Jehova, vara tålmodiga och vänta på att han ska rätta till alla orättvisor. I Bibeln sägs det: ”Det skall inte gå väl för den ondskefulle, och han skall inte förlänga sitt liv.” (Pred. 8:12, 13) Om vi är ödmjuka blir det alltid till det bästa för alla inblandade. (1 Petr. 5:5) w17.04 25, 26 § 10, 11

Det var ingen tvekan om att Josef hade blivit orättvist behandlad. Han sa att han var oskyldig till brottet han hade hamnat i fängelse för. Det var därför han ville att munskänken skulle nämna honom för farao. Vad hoppades han på? Han sa: ”Få mig ut ur det här huset.” (1 Mos. 40:14) Var det så att Josef såg sig som ett offer och bara förlikade sig med situationen? Absolut inte. Han visste mycket väl att han hade utsatts för många orättvisor. Han trodde att munskänken kanske kunde hjälpa honom, så han förklarade klart och tydligt för honom vad som hade hänt. Men det finns inget i Bibeln som tyder på att Josef berättade för någon – inte ens för farao – att det var hans egna bröder som hade kidnappat honom. Så småningom kom Josefs bröder till Egypten och försonades med honom, och farao tog emot dem med öppna armar. Han sa att de skulle känna sig som hemma och njuta av allt ”det goda i hela Egyptens land”. (1 Mos. 45:16–20) w17.04 20, 21 § 12, 13

Ett skäl till att Jehova har rätt att styra över universum är att han har den kunskap och vishet som krävs. Tänk till exempel på att han gav sin son förmågan att bota sjukdomar som inga läkare kunde få bukt med. (Matt. 4:23, 24; Mark. 5:25–29) Vi ser det här som ett mirakel, men det gör inte Jehova. Det beror på att han vet exakt hur människokroppen fungerar. Han kan eliminera alla skador på den och uppväcka dem som har dött. Samma sak gäller hans förmåga att hindra naturkatastrofer. Den här världen styrs av Satan och är full av både nationella och internationella konflikter. Det är bara Jehova som har den vishet som behövs för att skapa fred på hela jorden. (Jes. 2:3, 4; 54:13) Vi kan skriva under på Paulus ord som citeras i dagens bibelvers. w17.06 28 § 6, 7

Sorgligt nog har många i världen en nonchalant inställning till äktenskapet. De tänker att de alltid kan lämna sin partner om de inte får det att fungera. Men så är det inte för de kristna. (1 Kor. 7:27) Att bryta sitt äktenskapslöfte är detsamma som att ljuga för Gud, och Gud hatar lögnare. (3 Mos. 19:12; Ords. 6:16–19) Jehova hatar även att man sviker sin äktenskapspartner och skiljer sig. (Mal. 2:13–16) Jesus sa att den enda bibelenliga grunden för skilsmässa är om den ena parten är otrogen och den oskyldiga parten väljer att inte förlåta. (Matt. 19:9; Hebr. 13:4) Men hur ska man se på separation? Bibeln är tydlig på den punkten också. (1 Kor. 7:10, 11) Den anger inga skäl för separation, men vissa situationer har fått en del kristna att känna att de är tvungna att flytta ifrån sin partner. Till exempel kan deras liv eller andlighet vara i stor fara om de stannar kvar hos en våldsam eller avfällig partner. w17.04 7 § 14–16