September

Föräldrar har fått den fantastiska förmånen att lära sina barn att älska Jehova. (Ps. 127:3) I Israels nation var alla barn överlämnade åt Jehova redan från födseln, men så fungerar det ju inte i vår tid. Och bara för att föräldrarna älskar Jehova och sanningen så betyder inte det att barnen kommer att göra det. Från det att barnen föds behöver föräldrarna ha som mål att hjälpa dem att bli överlämnade och döpta tjänare åt Jehova. Vad skulle kunna vara viktigare? En stor prövning ligger framför oss, och överlämnande, dop och trogen tjänst för Jehova är helt enkelt ett måste för att vi ska kunna ta oss igenom den. (Matt. 24:13) Vår önskan är att ni föräldrar ska få uppleva glädjen att få se era barn överlämna sig åt Jehova och bli döpta. w18.03 12 § 16, 17

När äldstebröder och föräldrar ger tillrättavisning som bygger på Bibelns principer behöver de följa Kristus exempel. Då visar de att de vill bli formade av Gud och hans son. Det går knappt att räkna upp alla välsignelser vi får om vi tar emot Jehovas tillrättavisning och efterliknar honom och Jesus när vi själva ger tillrättavisning. Vi får en fridsam atmosfär i familjen och i församlingen. Alla kommer att känna sig älskade, uppskattade och trygga. Och det är bara en försmak av hur det blir i framtiden! (Ps. 72:7) Det är verkligen ingen överdrift att säga att Jehovas tuktan och tillrättavisning förbereder oss för att leva tillsammans för evigt som en fridsam och enad familj, med Jehova som vår Far. (Jes. 11:9) Om vi kommer ihåg det blir det lättare att se Jehovas tillrättavisning som ett bevis på att han älskar oss oerhört mycket. w18.03 26 § 15; 27 § 17, 19

De som kom till Johannes döparen för att bli döpta gjorde det för att visa att de hade ångrat sina synder mot Moses lag. (Matt. 3:1–6) Men det viktigaste dop som Johannes förrättade hade ingenting med ånger att göra. Johannes hade den stora förmånen att få döpa Jesus, Guds fullkomlige son. (Matt. 3:13–17) Han hade aldrig begått någon synd och hade ingenting att ångra. (1 Petr. 2:22) Så varför blev han döpt? För att visa att han ville använda sitt liv till att göra Guds vilja. (Hebr. 10:7) Under den tid Jesus predikade här på jorden började även hans lärjungar döpa andra. (Joh. 3:22; 4:1, 2) De som döptes av lärjungarna hade ångrat sina synder mot Moses lag. Men efter Jesus död och uppståndelse skulle dopet få en helt annan innebörd för hans efterföljare. w18.03 5 § 6, 7

Vad innebär det att vara andlig? Det innebär att man är mån om sitt förhållande till Gud. Man låter sig ledas av den heliga anden och försöker efterlikna Jehova. (Ef. 5:1) Man anstränger sig för att tänka som han och betrakta saker och ting ur hans synvinkel. Jehova är verklig i ens liv. Till skillnad från en oandlig människa försöker man följa Guds normer i alla situationer. (Ps. 119:33; 143:10) Man försöker visa ”andens frukt” och undviker köttets gärningar. (Gal. 5:22, 23) Och hur skulle man kunna förklara uttrycket ”andligt sinnad”? Man brukar säga att någon som är uppmärksam på detaljer har sinne för detaljer. På liknande sätt kan man säga att någon som är uppriktigt intresserad av Gud och hans normer har ett andligt sinne. w18.02 19 § 3, 6

Daniel hade förts som fånge till Babylon, en stad som var full av avgudadyrkan och spiritism. Folket där såg ner på judarna och hånade både dem och deras Gud, Jehova. (Ps. 137:1, 3) Det här måste verkligen ha sårat Daniel och andra som älskade Jehova! Daniel ville inte bli oren genom att äta ”kungens fina mat”, och därför blev matfrågan genast kontroversiell. (Dan. 1:5–8, 14–17) En utmaning som inte var lika påtaglig kanske gällde Daniel själv. Han var fantastiskt duktig, och därför gav kungen honom särskilda förmåner. (Dan. 1:19, 20) Men han blev ändå inte stolt, självsäker eller påstridig. Han hade inget behov av att hävda sig, utan gav alltid ödmjukt äran åt Jehova. (Dan. 2:30) Daniel var fortfarande ung när Jehova nämnde honom tillsammans med Noa och Job som fina förebilder för oss. (Hes. 14:14) Vilket förtroende Jehova visade! Levde Daniel upp till det? Ja, absolut. Han var trogen mot Jehova livet ut. w18.02 5 § 11, 12

Jesus hade en balanserad syn på nöjen. Han var med på ”ett bröllop” och ”en stor mottagningsfest”. (Joh. 2:1–10) På bröllopet höll vinet på att ta slut, så han gjorde ett underverk och förvandlade vatten till vin. Men samtidigt var nöjen inte det viktigaste i hans liv. Han satte Jehova främst och gjorde allt han kunde för att hjälpa andra. Han var villig att utstå en smärtsam död på en tortyrpåle för att människor skulle kunna bli räddade. Jesus sa till dem som ville bli hans efterföljare: ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull. Gläd er, ja, ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna.” (Matt. 5:11, 12) Om vi verkligen älskar Jehova är vi noga med att undvika inte bara sådant som vi vet att han inte tycker om, utan också sådant som vi misstänker att han inte tycker om. (Matt. 22:37, 38) w18.01 26 § 16–18

Vi ger till Jehova därför att vi älskar honom och uppskattar honom. Vi rörs i våra hjärtan när vi tänker på allt som han har gjort för vår skull. Kung David sa att allting som vi får kommer från Jehova och att allting som vi ger honom kommer från hans hand. (1 Krön. 29:11–14) Vi mår bra av att vara generösa och att inte alltid vara på mottagarsidan. Tänk till exempel på ett barn som tar lite av sin veckopeng för att köpa en present till sina föräldrar. De blir naturligtvis jätteglada! Eller så kanske en son eller dotter som bor hemma och är pionjär bidrar ekonomiskt till mat och hyra osv. Föräldrarna kanske inte förväntar sig det, men de kan ändå välja att ta emot sådana gåvor eftersom det är ett sätt för barnen att visa uppskattning för allt föräldrarna gör för dem. På samma sätt vet Jehova att vi mår bra av att dela med oss till andra. w18.01 18 § 4, 6

Det räcker inte med att bara berätta för barnen vad som är rätt och fel. Hjälp dem också att själva resonera sig fram till svaren på sådana frågor som: Varför förbjuder Bibeln vissa saker som kan verka tilltalande? Hur kan jag vara säker på att Bibelns normer alltid är till nytta för mig? (Jes. 48:17, 18) Ditt barn kanske har uttryckt en önskan att bli döpt. Då behöver du hjälpa honom eller henne att allvarligt tänka igenom vilket ansvar som följer med det. Vilka glädjeämnen väntar? Vilka utmaningar måste man vara beredd på? Varför uppväger glädjeämnena utmaningarna? (Mark. 10:29, 30) Det är oerhört viktigt att man noggrant tänker igenom sådana frågor innan man blir döpt. Om barnen får hjälp att göra det, är det mer troligt att de själva blir övertygade om att det alltid är bäst att följa det som står i Bibeln. (5 Mos. 30:19, 20) w17.12 21 § 14, 15

Många av våra älskade bröder och systrar kämpar med svåra sjukdomar. Andra som själva kommit upp i åren måste ta hand om äldre släktingar. En del får kämpa mycket hårt för att bara kunna täcka sin familjs grundläggande behov. Och ibland kommer inte problemen ett i taget, utan alla på en gång. Jehova är ju till och med intresserad av den livlösa materia han har skapat, så tänk då hur han måste känna för dig! Du tjänar inte honom för att du är programmerad att göra det, utan för att du älskar honom. (Ps. 19:1, 3, 14) Vår älskade Far känner oss utan och innan. Han vet till och med hur många hårstrån vi har på huvudet. (Matt. 10:30) Och psalmisten försäkrar att Jehova känner till vår situation: ”Jehova känner de oklanderligas dagar.” (Ps. 37:18) Ja, han vet precis vad vi kämpar med, och han kan ge oss kraft att klara av vad vi än måste gå igenom. w18.01 7 § 1; 8 § 4

”Många kom till tro på Herren” när Petrus uppväckte Tabita. Med stark övertygelse kunde de sedan förkunna de goda nyheterna om Jesus och berätta om Jehovas förmåga att uppväcka döda. (Apg. 9:36–42) Andra blev ögonvittnen till en annan uppståndelse. Vid ett tillfälle var aposteln Paulus med på ett möte i ett rum på en övervåning i staden Troas, som låg i det som nu är nordvästra Turkiet. Han talade till vännerna ända till midnatt. En ung man som hette Eutykos satt i fönstret och lyssnade, men han somnade och föll ner från tredje våningen. Läkaren Lukas kanske var den förste som kom ner till honom, och efter en undersökning konstaterade han att Eutykos inte bara var skadad och medvetslös, utan att han var död! Paulus kom också ner. Han slog armarna om Eutykos och sa till allas förvåning att han levde. Det här underverket måste verkligen ha gjort stort intryck på alla som såg det. Alla visste ju att den unge mannen hade dött. Men nu hade han blivit uppväckt, och därför ”blev [de] övermåttan tröstade”. (Apg. 20:7–12) w17.12 5 § 10, 11

Är vi människor på väg att lösa de problem som mänskligheten brottats med så länge? Vi kan inte direkt påstå att mänskligheten har lärt sig mycket när det gäller att undvika krig. Dessutom har sådana brott som cyberbrott, terrorism och våld i hemmet ökat i alarmerande takt samtidigt som dödliga sjukdomar fortsätter att breda ut sig. I dag kontrolleras ekonomiska och politiska organisationer av själviska människor. Det är helt uppenbart att de inte kan få slut på krig, brottslighet, sjukdom och fattigdom – det kan bara Guds rike. Tänk på vad Jehova kommer att göra för mänskligheten. Krig: Guds rike kommer att utrota alla grundorsaker till krig, som själviskhet, korruption, patriotism, falsk religion och Satan själv. (Ps. 46:9) Brottslighet: Tack vare Guds rike lär sig miljoner människor redan nu att älska och lita på varandra. Ingen annan regering kan åstadkomma det. (Jes. 11:9) Sjukdomar: Jehova kommer snart att ge alla perfekt hälsa. (Jes. 35:5, 6) Fattigdom: Jehova kommer att göra slut på fattigdom och välsigna sitt folk med andligt och fysiskt välstånd. (Ps. 72:12, 13) w17.11 24 § 14–16

Tillflyktsstäderna hade ett viktigt syfte. De skulle hindra israeliterna från att dra på sig blodskuld. Jehova älskar livet, och han hatar ”händer som utgjuter oskyldigt blod”. (Ords. 6:16, 17) Som den rättvise och helige Gud han är kunde han inte blunda för blodsutgjutelse, inte ens om den var oavsiktlig. Till skillnad från Jehova hade de skriftlärda och fariséerna en respektlös inställning till andra människors liv. På vilket sätt då? Jesus sa till dem: ”Ni har tagit bort kunskapens nyckel; själva har ni inte kommit in, och dem som var på väg in har ni hindrat!” (Luk. 11:52) Vad menade han? De religiösa ledarna skulle ju förklara Guds ord för folket och hjälpa dem att vandra på vägen till evigt liv. Men i stället ledde de bort folket från Jesus, ”den främste förmedlaren av liv”, och in på en väg som kunde sluta med evig död. (Apg. 3:15) De skriftlärda och fariséerna var stolta och självgoda, och de struntade i andra människors bästa. Verkligen grymt och kärlekslöst! w17.11 15 § 9, 10

När vi började studera Bibeln kanske vi inte berättade det för hela släkten. Men ju starkare vår tro blev, desto mer kände vi att vi ville stå upp för sanningen. Att du har valt Jehovas sida kanske har lett till problem med dina icke troende släktingar. Försök då att visa dem empati. Vi är så innerligt glada för att vi har fått reda på sanningen, men våra släktingar kan tro att vi har blivit lurade eller indragna i någon sekt. De kanske tror att vi inte älskar dem längre eftersom vi väljer att inte fira högtider med dem. Eller så är de oroliga att vi ska gå miste om något. Vi kan försöka tänka oss in i hur det är att vara i deras kläder. Om vi verkligen lyssnar på dem kan vi bättre förstå vad de oroar sig för. (Ords. 20:5) Aposteln Paulus försökte förstå sig på ”alla slags människor” för att kunna dela med sig av de goda nyheterna till dem. Om vi på liknande sätt försöker förstå hur våra släktingar tycker och tänker har vi större chans att nå dem med sanningen. (1 Kor. 9:19–23) w17.10 15 § 11, 12

En del drar sig för att sjunga för att de är osäkra på hur de ska sjunga. Men det finns flera enkla saker vi kan göra för att slipa på sångförmågan. En sak man kan göra för att få mer tryck i rösten är att lära sig att andas ordentligt. Precis som elektricitet ger energi åt en glödlampa, så ger andningen kraft åt rösten när man pratar eller sjunger. Man bör sjunga lika högt som man pratar, eller ännu högre. Faktum är att Bibeln ibland uppmanar oss att ”ropa högt av fröjd” när vi sjunger lovsånger. (Ps. 33:1–3) Testa det här: Välj en av dina favoritsånger i vår sångbok. Läs först upp texten högt och tydligt. Läs sedan med samma röststyrka en av fraserna i ett enda andetag. Därefter sjunger du frasen, fortfarande med samma röststyrka. (Jes. 24:14) Rösten kommer då att bära bättre, och det är enbart positivt. Låt det varken skrämma dig eller hämma dig! w17.11 5, 6 § 11–13

Hur kan judarna ha haft det på vägen till Jerusalem? De fantiserade säkert en hel del om sitt nya hem. De hade hört talas om stadens forna glans, och de äldsta bland dem kom ihåg hur storslaget templet hade varit. (Esr. 3:12) Om du hade varit med på resan, hur skulle det då ha känts när du fick syn på ditt nya hem, Jerusalem? Skulle det ha känts sorgligt att se ruinerna som var övervuxna med ogräs? Där muren hade haft sina portar och vakttorn fanns nu bara stora hål. Skulle du ha jämfört Jerusalems nedbrutna murar med Babylons massiva dubbelmurar? Vad judarna än kan ha tänkt så tappade de inte gnistan. De visste att Jehova var med dem, det hade de redan fått uppleva under sin långa resa. Så fort de kom fram byggde de ett altare där templet hade stått, och de frambar offer till Jehova varje dag. (Esr. 3:1, 2) w17.10 26, 27 § 2, 3

Salomo lärde sig förmodligen en hel del om mod av sin pappa. David visade stort mod när han orädd gick ut och mötte den gigantiske Goljat. Med Jehovas hjälp kunde David vara modig och besegra den råbarkade jätten med bara en slät sten. (1 Sam. 17:45, 49, 50) David var verkligen rätt person att uppmuntra Salomo att vara modig och bygga templet. Jehova skulle vara med honom under hela byggprojektet, från början till slut. Salomo bar med sig de orden, och han lät inte sin bristande erfarenhet eller unga ålder bli ett hinder. Han var väldigt modig, tog itu med uppgiften och lyckades med Jehovas hjälp färdigställa det magnifika templet på bara sju och ett halvt år. Jehova hjälpte Salomo, och han kan även hjälpa oss att vara modiga och göra hans vilja i familjen och i församlingen. (Jes. 41:10, 13) Vi kan vara säkra på att Jehova kommer att belöna oss både nu och i framtiden om vi modigt fortsätter att tjäna honom. w17.09 28, 29 § 3, 4; 32 § 20, 21

Vi som tjänar Jehova tvivlar inte en sekund på att orden i dagens bibelvers stämmer. Vi är själva bevis på att Bibeln har kraft att förändra liv. En del bröder och systrar var tidigare tjuvar eller missbrukare eller hade en sexuellt omoralisk livsstil. Andra hade lyckats i livet men kände ändå att det var något som saknades. (Pred. 2:3–11) Guds ord har gett många vilsna människor ett hopp för framtiden och en mening med livet. Du har säkert tyckt om att läsa sådana personers berättelser i artikelserien ”Bibeln förändrar liv” i Vakttornet. Och Bibeln fortsätter att påverka dem som är Jehovas vittnen så att de kan göra andliga framsteg. w17.09 23 § 1

Den här händelsen i Lots liv visar tydligt att Jehova är fullt medveten om de svårigheter vi går igenom. (Jes. 63:7–9; Jak. 5:11, noten; 2 Petr. 2:9) Jehova har även lärt sitt folk att visa medkänsla. Tänk på en av de lagar han gav till Israel. Den sa att om man lånade ut pengar till någon så kunde man ta hans klädnad som säkerhet för lånet. (2 Mos. 22:26, 27) Men man var tvungen att ge tillbaka klädesplagget vid solnedgången, så att han kunde hålla sig varm under natten. En okänslig person hade kanske vägrat göra det, men Jehova ville att hans folk skulle visa medkänsla. Vad lär vi oss av principen bakom den här lagen? Att vi aldrig får lämna våra bröder och systrar i sticket. Om de har det svårt vill vi göra det vi kan för att hjälpa dem. (Kol. 3:12; Jak. 2:15, 16; 1 Joh. 3:17) w17.09 9 § 4, 5

Jesus bad sin Far att förlåta dem som avrättade honom. Vilket enastående exempel på att visa mildhet och tålamod under fruktansvärd stress och smärta. (1 Petr. 2:21–23) Hur kan vi visa mildhet och tålamod? Paulus nämnde ett sätt när han skrev: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Så som Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” (Kol. 3:13) Vi måste vara milda och tålmodiga om vi ska kunna följa det här rådet. Om vi är villiga att förlåta varandra bidrar vi till en fridsam atmosfär i församlingen. Det är inte valfritt att visa mildhet och tålamod. Det är absolut nödvändigt om vi vill leva i den nya världen. (Matt. 5:5; Jak. 1:21) Och ännu viktigare: de här egenskaperna ärar Jehova och hjälper andra att också göra det. (Gal. 6:1; 2 Tim. 2:24, 25) w17.08 25, 26 § 15–17

I Bibeln hittar vi många exempel på att Jehova kan göra det oväntade. Ett sådant tillfälle var på kung Hiskias tid. Assyriens kung, Sanherib, hade invaderat Juda och intagit alla befästa städer utom Jerusalem. (2 Kung. 18:1–3, 13) Men det dröjde inte länge förrän Sanherib ställde in siktet på Jerusalem. Vad gjorde Hiskia då? Han bad till Jehova och frågade profeten Jesaja om vägledning. (2 Kung. 19:5, 15–20) Han bedömde också att det var bäst att betala den tribut Sanherib krävde av honom. (2 Kung. 18:14, 15) Dessutom såg han till att staden var förberedd för en lång belägring. (2 Krön. 32:2–4) Men hur löste sig situationen till slut? Jehova sände en ängel som dödade 185 000 av Sanheribs soldater på en enda natt. Inte ens Hiskia hade kunnat föreställa sig det i sina vildaste drömmar. (2 Kung. 19:35) w17.08 10 § 7; 11 § 12

Hur kan du förbereda dig för heltidstjänsten? Det mest grundläggande för att man ska kunna tjäna Jehova på bästa sätt är att vara en andlig människa. Så studera Bibeln ordentligt, fundera noga på det du lär dig och delta i mötena. Och under skolåren kan du utvecklas och bli duktigare i tjänsten. Visa att du är intresserad av andra, och lyssna på deras åsikter. Du skulle också kunna erbjuda dig att hjälpa till med saker i församlingen, som att städa och underhålla Rikets sal. Jehova tycker om att använda sådana som är ödmjuka och redo att hjälpa till. (Ps. 110:3; Apg. 6:1–3) Timoteus ”var väl omtalad av bröderna”, och det var därför Paulus frågade om han ville börja som missionär. (Apg. 16:1–5) w17.07 24 § 7; 26 § 14

Så länge frågan om Jehovas rätt att styra väcker tvivel hos änglar och människor kan det inte bli verklig fred mellan länder, folkgrupper, stammar, familjer och individer. Men när den frågan har besvarats kommer alla att underordna sig hans rättfärdiga styre för evigt. Då kommer det att bli fred och enhet i hela universum. (Ef. 1:9, 10) Jehova är den ende som har rätten att styra, och det kommer att slås fast en gång för alla. Satans och människors styre kommer att misslyckas totalt och tas bort, men Guds styre genom det messianska riket kommer däremot att lyckas på alla plan. Trogna människor kommer då att ha bevisat att det går att vara lojal mot Guds styre. (Jes. 45:24) Vill du vara bland de trogna som ställer sig på Jehovas sida i stridsfrågan? Självklart! Glöm då aldrig bort hur viktig den här frågan faktiskt är. w17.06 23 § 4, 5

Det kan ta olika lång tid för olika personer att bearbeta sin sorg. Så försök finnas till hands, inte bara under de första dagarna när många släktingar och vänner finns där, utan också under de följande månaderna när andra återgår till sina rutiner. Vi vill att våra vänner ska få stöd under hela sorgearbetet, oavsett hur lång tid det tar. (1 Thess. 3:7) Sorgen kan skölja över någon i samband med årsdagar, vardagssituationer eller viss musik. Ett fotografi eller vissa dofter, ljud eller årstider kan också göra att sorgen plötsligt gör sig påmind. Det kan vara särskilt jobbigt att göra vissa saker för första gången efter att man mist sin äktenskapspartner, till exempel vara med vid en sammankomst eller vid minneshögtiden. Men tänk på att det behövs uppmuntran vid andra tillfällen också. w17.07 16 § 17–19

Intressant nog glömmer vi ofta bort våra egna problem när vi engagerar oss i andra. Vi vet till exempel att många systrar, gifta och ogifta, är mycket glada över att få samarbeta med Jehova och sprida de goda nyheterna. De vill ära honom genom att göra hans vilja. Och en del tycker att det är rena terapin att vara ute i tjänsten. Vi kan alla bidra till att sammanhållningen i församlingen stärks när vi visar andra omtanke, både på våra distrikt och i församlingen. Aposteln Paulus var ett fint exempel på det. Han var som en ”ammande mor” för de kristna i Thessalonike, och han tröstade och uppmuntrade dem ”som en far” gör med sina barn. (1 Thess. 2:7, 11, 12) Unga som lär sig att älska Jehova och följa hans vägledning kan trösta och uppmuntra de andra i familjen. Det kan de göra genom att vara respektfulla mot sina föräldrar och hjälpa dem rent praktiskt. Och att barnen är trogna mot Jehova har en positiv inverkan på hela familjen. w17.06 7 § 13, 14; 8 § 17

Miljarder människor är fattiga samtidigt som andra har så mycket pengar att det skulle räcka i flera generationer. Jesus visste att det nuvarande ekonomiska systemet skulle finnas kvar ända tills Guds rike kommer. I Uppenbarelseboken 18:3 nämns ”resande köpmän”, som är en bild av världens kommersiella system. De är en del av Satans värld precis som de politiska och religiösa systemen. Vi som tjänar Jehova har klippt alla band till politik och falsk religion, men de flesta av oss kan inte undvika all kontakt med den kommersiella delen av Satans värld. Vi behöver fundera på vilken inställning vi själva har till kommersialismen i samhället. Vi kan fråga oss: Hur kan jag använda mina ekonomiska tillgångar för att visa att jag är trogen mot Gud? Hur kan jag engagera mig så lite som möjligt i konsumtionssamhället? Vilka erfarenheter visar att Guds folk i dag fullständigt litar på honom? w17.07 7, 8 § 1–3

Jesus visste att det skulle vara tufft och stressigt för oss i de sista dagarna och att det fanns en risk att vi skulle bli distraherade. I liknelsen om såningsmannen sa Jesus att en del skulle ta emot ”ordet om kungariket” och göra vissa framsteg men att ”de bekymmer som hör denna tingens ordning till och rikedomens bedrägliga makt” skulle ”[kväva] ordet”. (Matt. 13:19–22; Mark. 4:19) Om vi inte är försiktiga kan vardagsbekymmer få oss att sakta farten i sanningen. Precis som Petrus kan vi visa hur mycket vi älskar Jesus genom att prioritera predikoarbetet. Hur kan vi fortsätta att göra det? Med jämna mellanrum kan vi fråga oss: Blir jag gladast av andliga aktiviteter eller av något helt annat? w17.05 23 § 3, 4

När förkunnare med utländsk bakgrund bor långt ifrån andra vittnen som talar deras språk behöver de gå på möten i en församling där de bor. (Ps. 146:9) Men låt säga att det finns en församling i närheten som talar ditt modersmål. Då uppstår frågan: Vilken församling eller språkgrupp är bäst för din familj? Innan du som har ledningen i familjen fattar ett beslut behöver du noga tänka igenom saken, be Jehova om vägledning och rådgöra med din familj. (1 Kor. 11:3) Föräldrarna måste avgöra vilka behov deras barn har. För att barnen ska förstå sanningen behöver de naturligtvis få mer undervisning än bara några timmar på mötena varje vecka, oavsett vilket språk de talar. Men tänk på det här: Om barnen får lyssna på mötena på det språk de förstår bäst kanske de tar till sig undervisningen bara genom att vara där, och de kanske lär sig mer än föräldrarna tror. Men så är det nog knappast om barnen inte riktigt förstår vad som sägs på mötena. (1 Kor. 14:11) w17.05 10 § 10, 11

Vi behöver alla fundera på de här frågorna: Har jag så stark tro att jag vågar använda de resurser jag har för att göra det som Jehova har bett oss om? Om jag funderar på att flytta för att få ekonomiska fördelar, har jag då bett Jehova om vägledning och övervägt hur det kommer att påverka min familj och min församling? Jehova hedrar oss när han låter oss vara med och försvara hans rätt att styra. Satan har försökt få människor att ställa sig på hans sida ända sedan Adams och Evas tid. När vi väljer Jehovas sida sänder det ett tydligt budskap till Satan. Jehova kan använda vårt stöd för att svara Satan, som hånar honom. (Ords. 27:11) Det är tro och lojalitet som motiverar oss att ställa upp frivilligt, och det är något som Jehova verkligen uppskattar. (Ords. 23:15, 16) Så när du är lojal mot Jehova ger du honom i själva verket något väldigt värdefullt som ger honom stor glädje. w17.04 32 § 15, 16

I Moses lag sades det: ”Om en man avlägger ett löfte till Jehova eller svär en ed ..., skall han inte bryta sitt ord. Han skall göra i enlighet med allt som har gått ut ur hans mun.” (4 Mos. 30:2) Och längre fram blev Salomo inspirerad att skriva orden vi läser i dagens vers. Även Jesus betonade att man måste ta allvarligt på sina löften åt Gud. Han konstaterade: ”Det sades till människorna förr i tiden: ’Du skall inte avlägga en ed som du underlåter att hålla, utan du skall infria dina löften till Jehova.’” (Matt. 5:33) Vi förstår alltså att vi inte kan ta lätt på våra löften till Jehova. Vår inställning till dem påverkar vårt förhållande till honom. David gjorde det tydligt när han frågade: ”Vem får gå upp på Jehovas berg? Vem får träda fram på hans heliga plats?” Han svarade med att säga att Jehova godtar den som inte har svurit falskt vid honom ”och inte har avlagt ed med svek”. (Ps. 24:3, 4) w17.04 3, 4 § 3, 4

Om vi tycker att vi har blivit orättvist behandlade är det viktigt att vi inte pratar vitt och brett om det. Det är naturligtvis helt rätt att be de äldste om hjälp och berätta för dem om någon i församlingen har begått en allvarlig synd. (3 Mos. 5:1) Men många gånger handlar det inte om någon allvarlig synd, och då kanske man kan lösa det mellan fyra ögon utan att blanda in de äldste. (Matt. 5:23, 24; 18:15) Om något sådant skulle hända, så vill vi vara lojala och följa Bibelns principer. Tänk om du inser i efterhand att du faktiskt inte har blivit orättvist behandlad. Då skulle du säkert vara väldigt glad för att du inte har talat illa om någon i församlingen och förvärrat situationen. Ingenting blir bättre av att man talar illa om andra, oavsett om man har rätt eller fel. Du kan undvika ett sådant misstag om du är lojal mot Jehova och mot de andra i församlingen. w17.04 21 § 14