Oktober

All vishet kommer från Jehova, och han delar generöst med sig av sin vishet åt andra. Ett sätt att få vishet från Jehova är att låta hans tillrättavisning forma oss. Då kan vi bli skyddade från moralisk och andlig skada. (Ords. 2:10–12) Vi kan också se fram emot ett liv utan slut. (Jud. 21) Vår ofullkomlighet, vår bakgrund och andra faktorer kan ibland göra det svårt för oss att ta emot och uppskatta tillrättavisning. Men när vi upplever de positiva verkningarna av Jehovas tuktan förstår vi hur mycket han älskar oss. I Ordspråksboken 3:11, 12 sägs det: ”Min son, förkasta inte Jehovas tuktan, ... ty den som Jehova älskar tillrättavisar han.” Vi får aldrig glömma att Jehova har vårt bästa för ögonen. (Hebr. 12:5–11) Han känner oss utan och innan, och därför ger han oss precis den ledning och hjälp vi behöver. w18.03 28 § 1, 2

Aposteln Petrus skrev det här till församlingarna i Mindre Asien. I de här församlingarna fanns bröder och systrar från många olika kulturer. De fick gå igenom riktiga eldprov. Vad hjälpte de första kristna att ta sig igenom den här svåra tiden? (1 Petr. 1:1; 4:4, 7, 12) Lägg märke till att Petrus uppmanade sina bröder och systrar att vara gästfria ”mot varandra”, alltså mot dem som de redan kände och umgicks med. Hur skulle det hjälpa dem? Det skulle dra dem närmare varandra. Vi behöver bara gå till oss själva. Visst har vi trevliga minnen från tillfällen då vi blivit hembjudna till andra? Och när vi själva bjudit hem vänner har vi kommit närmare dem, eller hur? I sådana sammanhang lär vi känna våra bröder och systrar på ett personligare plan. De kristna på Petrus tid behövde dra sig närmare varandra allteftersom förhållandena omkring dem blev värre. Och det behöver vi också göra nu i ”de sista dagarna”. (2 Tim. 3:1) w18.03 14, 15 § 1–3

Bibeln talar positivt om andliga människor. I Romarna 8:6 framhålls fördelen med att vara andlig: ”Att man håller sinnet inriktat på köttet betyder nämligen död, men att man håller sinnet inriktat på anden betyder liv och frid.” Om vi är fokuserade på det andliga får vi frid både med Gud och med oss själva och kan se fram emot att få leva för evigt. Men vi lever i en miljö som hotar vår andlighet. Hela världen genomsyras av ett oandligt tänkesätt, så vi måste anstränga oss för att stärka och bevara vår andlighet. Om man förlorar sin andlighet bildas ett moraliskt vakuum som snabbt kommer att fyllas av den förorenade luften från den här världen. Judas skrev att en del skulle sjunka så lågt att de inte hade någon andlighet över huvud taget. (Jud. 18, 19) w18.02 19 § 5, 7; 20 § 8

Många som arbetar inom vården kommer i kontakt med smittsamma sjukdomar. De tar hand om sina patienter därför att de vill hjälpa dem. Men samtidigt behöver de skydda sig så att de inte blir smittade av just den sjukdom som de försöker behandla. Det påminner om den situation vi befinner oss i. Vi bor och arbetar tillsammans med människor som är smittade av attityder och egenskaper som är raka motsatsen till de egenskaper Gud har, och det är en utmaning för oss att inte påverkas av dem. Nu i de sista dagarna för den här världsordningen är det fullständigt kaos på moralens område. I sitt andra brev till Timoteus beskrev aposteln Paulus vilka egenskaper som skulle känneteckna dem som inte tillber Gud. (2 Tim. 3:1–5) Även om vi blir upprörda när vi ser de här attityderna kan vi lätt påverkas av människor runt omkring oss och börja tänka, prata och agera som de. (Ords. 13:20) Vi måste alltså skydda oss så att vi inte själva smittas av negativa egenskaper när vi hjälper andra att lära känna Gud. w18.01 27 § 1, 2

Kort efter sin uppståndelse år 33 v.t. visade sig Jesus för mer än 500 män och kvinnor och förmodligen även barn. Det kan ha varit vid det tillfället som han sa det som står i dagens bibelvers. (1 Kor. 15:6) Jesus befallde sina efterföljare att göra lärjungar. Och han visade att dopet var ett krav för alla som ville ta på sig det kristna ”oket”, dvs. bli hans lärjungar. (Matt. 11:29, 30) För att kunna tillbe Jehova på ett sätt som han godkänner måste man erkänna och acceptera den roll Jesus har i att genomföra Jehovas vilja. Först därefter kan man bli döpt. Det här är det enda vattendop som har Guds godkännande. Bibeln visar tydligt att de första kristna förstod hur viktigt dopet var. Och de sköt inte upp dopet och tänkte att de kunde vänta med det. (Apg. 2:41; 9:18; 16:14, 15, 32, 33) w18.03 5 § 8

Vi lever som främlingar i en värld som är moraliskt och andligt osund. Den är påverkad av det stora Babylon, världsväldet av falsk religion, som Bibeln beskriver som ”en boningsort för demoner”. (Upp. 18:2) Vi skiljer oss från mängden, och många ser ner på oss. (Mark. 13:13) Så vi måste hålla oss nära Jehova, vår Gud, precis som Daniel gjorde. När vi är ödmjuka, litar på Jehova och lyder honom kommer även vi att vara värdefulla och dyrbara i hans ögon. (Hagg. 2:7) Berättelsen om Daniel är också uppmuntrande för föräldrar. På vilket sätt? Trots att han växte upp i Juda under en tid då de flesta var onda lärde han sig att älska Jehova. Det tyder på att hans föräldrar hade gjort ett bra arbete! (Ords. 22:6) Bara det att de gav honom namnet Daniel, som betyder ”Gud är min domare”, visar att de älskade Jehova. Ni som är föräldrar i dag, fortsätt tålmodigt att undervisa era barn om Jehova. Ge inte upp. (Ef. 6:4) Be både med dem och för dem. När ni gör ert bästa för att fylla deras hjärtan med sanningar från Bibeln kan ni lita på att Jehova välsignar det. (Ps. 37:5) w18.02 5 § 12; 6 § 14, 15

Vi ger åt Jehova därför att det ingår i vår tillbedjan. I en syn fick aposteln Johannes höra Jehovas tjänare i himlen säga: ”Du, Jehova, ja vår Gud, är värdig att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat allt, och på grund av din vilja var det till och blev skapat.” (Upp. 4:11) Jehova förtjänar verkligen att få all härlighet och ära, och därför vill vi ge honom det bästa vi har. Genom Mose gav han israeliterna befallningen att de skulle fira tre högtider varje år. Det var en del av deras tillbedjan, och ingen fick ”träda fram inför Jehova tomhänt”. (5 Mos. 16:16) Det är likadant i dag. Vi ger osjälviskt av det vi har för att visa att vi stöder Jehovas organisation och uppskattar det den uträttar. Det är helt enkelt en viktig del av vår tillbedjan. w18.01 18 § 4, 5

Jesus fortsatte: ”Ta på er mitt ok ... för mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matt. 11:29, 30) Visst är det precis så? Många gånger kan vi känna oss helt slutkörda när vi åker till mötet eller går ut i tjänsten. Men hur känner vi oss när vi kommer hem? Laddade med ny energi, och bättre rustade att möta problemen i vardagen. Jesus ok är verkligen skonsamt. En syster lider av kroniskt utmattningssyndrom, depression och migrän. Det är inte konstigt att det ibland är svårt för henne att komma till mötena. Men en gång när hon hade samlat sina krafter och kommit till Rikets sal skrev hon: ”Föreläsningen handlade om modfälldhet. Talaren lade fram tankarna på ett så fint och medkännande sätt att jag började gråta. Jag blev påmind om hur mycket jag behöver mötena.” Hon var verkligen glad att hon lyckades vara med på det mötet! w18.01 8 § 6, 7

Tänk om din son eller dotter börjar tvivla på sanningen en tid efter dopet. Han eller hon kanske tycker att vissa saker i världen verkar spännande eller börjar ifrågasätta nyttan av att följa Bibelns principer. (Ps. 73:1–3, 12, 13) Ditt sätt att reagera i en sådan situation kan påverka om din son eller dotter vill fortsätta tjäna Jehova eller inte. Bestäm dig för att inte förklara krig mot ditt barn i den frågan, oavsett om han eller hon är väldigt ung eller har kommit upp i de övre tonåren. Gör i stället ditt bästa för att kärleksfullt stötta och hjälpa honom eller henne. En ung person som blivit döpt har trots allt gett ett högtidligt löfte åt Jehova. När man överlämnar sig åt Jehova lovar man att älska honom och sätta hans vilja främst i alla lägen. (Mark. 12:30) Jehova tar inte lätt på det löftet, och det får inte vi heller göra. (Pred. 5:4, 5) w17.12 22 § 16, 17

Marta såg fram emot en uppståndelse i framtiden, och det gjorde även många andra av Jehovas lojala tjänare. Tänk på vad Jehova bad Abraham att göra med sin efterlängtade son Isak. Jehova sa: ”Jag ber dig, ta din son, din ende, som du älskar så högt, Isak, ... och offra honom ... som brännoffer.” (1 Mos. 22:2) Föreställ dig hur Abraham måste ha känt när han hörde det här. Jehova hade lovat att alla nationer skulle bli välsignade genom Abrahams efterkommande. (1 Mos. 13:14–16; 18:18; Rom. 4:17, 18) Han hade också sagt att välsignelsen skulle komma ”genom Isak”. (1 Mos. 21:12) Men hur skulle det gå till om Abraham offrade honom? Paulus förklarade under inspiration att Abraham trodde att Jehova kunde uppväcka Isak. (Hebr. 11:17–19) Abraham kunde inte veta när Isak skulle bli uppväckt, men han litade på att Jehova skulle uppväcka honom. w17.12 6 § 12–14

Paulus är värd att efterlikna, för han hade samma syn på livet som Jehova. Och Jehova vill att ”alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petr. 3:9) Vill du också det? En barmhärtig inställning kommer att få oss att brinna mer för tjänsten, och det i sin tur kommer att ge oss mer glädje. Vi visar också att vi delar Jehovas syn på livet genom att ha rätt syn på säkerhet. Vi måste bland annat tänka på säkerheten när vi är ute i trafiken och när vi arbetar, och inte minst när vi bygger, underhåller och färdas till och från våra möteslokaler. Säkerhet och hälsa är långt viktigare än att spara tid och pengar. Jehova gör alltid det som är rätt och riktigt, och vi vill efterlikna honom. I synnerhet de äldste måste tänka på sin egen och andras säkerhet. (Ords. 22:3) Så om en äldste påminner oss om vissa säkerhetsföreskrifter och anvisningar, vill vi lyssna på honom. (Gal. 6:1) Ja, om vi har samma syn på livet som Jehova kan vi undvika att dra på oss blodskuld. (5 Mos. 19:10) w17.11 16 § 11, 12

Precis som aposteln Paulus har de smorda kristna i dag det dyrbara hoppet att få ”segerpriset, Guds kallelse uppåt”. (Fil. 3:14) De ser fram emot att få regera tillsammans med Jesus i hans himmelska rike och hjälpa mänskligheten att nå fram till fullkomlighet. (Upp. 20:6) Vilket underbart hopp Jehova har gett dem! De andra fåren har ett annat hopp. De ser fram emot att få evigt liv här på jorden, och den framtidsutsikten gör dem verkligen lyckliga. (2 Petr. 3:13) Paulus ville hjälpa sina smorda medkristna att bevara sig trogna och vinna segerpriset. Därför sa han: ”Håll ert sinne fäst vid det som är där ovan.” (Kol. 3:2) De behövde fokusera på sitt dyrbara himmelska hopp. (Kol. 1:4, 5) Ja, alla vi som tjänar Jehova behöver hålla hans löften för framtiden levande i vårt sinne. Det kommer att hjälpa oss att fokusera på segerpriset. (1 Kor. 9:24) w17.11 25 § 1, 2

Många av sångerna i ”Sjung med glädje till Jehova” är formulerade som böner och gör att vi kan berätta för Jehova hur vi känner innerst inne. Andra sånger hjälper oss att ”tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar”. (Hebr. 10:24) Därför vill vi lära oss melodierna, rytmerna och orden i våra sånger. Vi kan till exempel lyssna på körinspelningarna på jw.org och öva på sångerna hemma. Då kan vi lära oss att sjunga ut och att göra det från hjärtat. Kom ihåg att sång är en viktig del av vår tillbedjan. Genom att sjunga visar vi på ett mäktigt sätt att vi älskar Jehova och är tacksamma för allt han har gjort för vår skull. (Jes. 12:5) När vi sjunger av hela vårt hjärta uppmuntrar vi också andra att göra det. Alla i församlingen – unga, gamla och nyintresserade – kan ta del i den här direkta formen av tillbedjan av Jehova. Så håll inte tillbaka, utan sjung med glädje! w17.11 7 § 18, 19

Många flyktingar kommer från länder där vår verksamhet är begränsad. Men tack vare den fina insats som görs av vänner i flyktingmottagande länder får nu tusentals människor höra ”ordet om kungariket” för första gången. (Matt. 13:19, 23) Många som är ”tyngda av bördor” får uppmuntran vid våra möten och kan snabbt konstatera: ”Gud är verkligen ibland er.” (Matt. 11:28–30; 1 Kor. 14:25) När vi vittnar för flyktingar behöver vi vara försiktiga och visa gott omdöme. (Ords. 22:3) Lyssna tålmodigt på dem, men diskutera inte politik. Följ anvisningar från avdelningskontoret och lokala myndigheter, och var försiktig så att du inte utsätter dig själv eller någon annan för fara. Sätt dig in i och respektera flyktingarnas religiösa uppfattningar och deras kultur. I en del kulturer har man till exempel starka åsikter om hur kvinnor bör vara klädda. Så när vi vittnar för sådana personer undviker vi att klä oss på ett sätt som är stötande i deras ögon. w17.05 7 § 17, 18

Vi kan be Jehova om helig ande så att vi kan vara milda och vänliga när vi pratar med våra icke troende släktingar. Vi behöver inte dra upp varenda liten sak som vi tycker och tänker olika i. Och om något de säger gör oss sårade kan vi tänka på apostlarnas fina exempel. Paulus skrev: ”När vi blir förolämpade, välsignar vi; när vi blir förföljda, härdar vi ut; när vi blir förtalade, bönfaller vi [eller: ”svarar vi vänligt”].” (1 Kor. 4:12, 13) Vänliga ord kan vara till stor hjälp i kontakten med våra släktingar, men vårt uppförande kan tala ett ännu tydligare språk. (1 Petr. 3:1, 2, 16) Genom vårt exempel kan vi visa dem att Jehovas vittnen har lyckliga äktenskap, tar hand om sina barn, lever efter höga normer och har meningsfulla och bra liv. Även om våra släktingar inte tar emot sanningen, kan vi vara glada över att vårt uppförande gör Jehova stolt. w17.10 15 § 13, 14

Är det förvånande att många människor gör stora förändringar när de studerar Bibeln? Nej, absolut inte. Redan under det första århundradet gjorde våra smorda bröder och systrar sådana förändringar. (1 Kor. 6:9–11) Paulus definierade vilka som inte får ärva Guds rike, men sedan sa han: ”Detta [är] vad några av er har varit.” Guds ord och hans heliga ande hade alltså hjälpt dem att göra förändringar. Men några av dem hamnade i rejäla andliga svackor även efter att de hade kommit med i sanningen. Bibeln nämner till och med att en smord broder behövde uteslutas men att han senare blev återupptagen. (1 Kor. 5:1–5; 2 Kor. 2:5–8) Visst är det uppmuntrande att läsa om hur våra bröder och systrar har kunnat hantera olika utmaningar? Vi vill verkligen göra som de gjorde och använda Guds ord så mycket som möjligt. w17.09 23, 24 § 2, 3

Jehova är källan till kärlek. (1 Joh. 4:7) Den mest upphöjda formen av kärlek, agạpē, bygger på hans principer. Sådan kärlek kan innefatta både värme och tillgivenhet, men framför allt kommer den till uttryck i osjälviska handlingar som blir till nytta för andra. Ett uppslagsverk säger att agạpē ”enbart kan kännas igen på de handlingar den leder till”. (Vine’s Complete Expository Dictionary of Old and New Testament Words) När vi visar osjälvisk kärlek blir vi själva lyckliga, och vårt liv får mening. Jehova visade kärlek till oss människor redan innan han skapade Adam och Eva. Han förberedde jorden för att vi skulle kunna njuta av livet på den i all evighet. Och det gjorde han helt och hållet för vår skull, inte för att han själv skulle vinna på det. När han hade gjort jorden till ett vackert hem skapade han Adam och Eva och gav dem möjligheten att få leva för evigt där. w17.10 7 § 1, 2

Jakob skrev: ”Om ni fortsätter att visa partiskhet begår ni synd.” (Jak. 2:9) Kärlek är en motpol till partiskhet och motverkar fördomar som har att göra med utbildning, hudfärg och social status. Vår opartiskhet får inte sitta på ytan; den måste komma inifrån. Kärleken är också ”tålmodig och omtänksam”, och den ”blir inte uppblåst”. (1 Kor. 13:4) Vi behöver verkligen tålamod, omtänksamhet och ödmjukhet för att fortsätta att berätta om de goda nyheterna för andra. (Matt. 28:19) De här egenskaperna gör det också lättare att samarbeta med alla bröder och systrar i församlingen. När vi visar sådan kärlek bevaras enheten i församlingen, och det ger ära åt Jehova. Dessutom kommer de som är intresserade av sanningen att se det och dras till den. Bibelns beskrivning av den nya personligheten avslutas med orden: ”Förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kol. 3:14) w17.08 26 § 18, 19

Vi vill efterlikna Jehova och ha medkänsla med dem som ännu inte har lärt känna honom men som fortfarande kan ändra sig och bli hans vänner. Jehova vill inte att någon ska behöva ”drabbas av förintelse” när han ingriper. (2 Petr. 3:9) Och vi vill att så många som möjligt ska få del av Jehovas medkänsla, så vi försöker varna och hjälpa så många vi kan medan det ännu finns tid kvar. Jesus var ett fantastiskt exempel på att visa medkänsla. Han tyckte synd om människor eftersom ”de var skinnade och skuffade hit och dit som får utan herde”. Vad fick det honom att göra? ”Han började lära dem många ting.” (Matt. 9:36; Mark. 6:34) Fariséerna däremot var inte alls intresserade av att hjälpa folket. (Matt. 12:9–14; 23:4; Joh. 7:49) Känner du, som Jesus, att du verkligen vill hjälpa människor att lära känna Jehova? w17.09 9 § 6; 10 § 9

Josef var ganska ung när han hamnade i en fängelsehåla i Egypten. Tror du att han då kunde föreställa sig att han skulle bli näst mäktigast i hela landet och rädda sin familj från att svälta ihjäl? Det Jehova gjorde måste ha överträffat alla Josefs förväntningar. (1 Mos. 40:15; 41:39–43; 50:20) Tänk också på Sara. Förväntade hon sig att Jehova skulle ge henne en egen son, trots att hon var så gammal? Sara hade säkert inte ens kunnat drömma om att hon skulle kunna få Isak. (1 Mos. 21:1–3, 6, 7) Vi förväntar naturligtvis inte att Jehova mirakulöst ska ta bort alla våra problem innan den nya världen är här. Vi kräver inte heller att det ska ske spektakulära saker i vårt liv. Däremot vet vi att den Gud vi tjänar är samme Gud som tidigare har hjälpt sina tjänare på fantastiska sätt. (Jes. 43:10–12) Vi vet att han kan göra precis vad som helst för att hjälpa oss att göra hans vilja. (2 Kor. 4:7–9) Ja, Jehova kan hjälpa oss i alla möjliga och omöjliga situationer om vi är trogna mot honom. w17.08 11, 12 § 13, 14

Om du väljer heltidstjänsten kommer du att lära känna många andra som har gjort samma val. Den hjälper dig också att bli mer andlig. Många som varit i heltidstjänsten när de var unga har märkt att det dessutom har varit bra för deras äktenskap. Och två pionjärer som gifter sig kan ofta fortsätta i pionjärtjänsten tillsammans. (Rom. 16:3, 4) Vilken koppling finns det mellan dina känslor och dina framtidsplaner? I Psalm 20:4 står det om Jehova: ”Må han ge dig efter ditt hjärtas önskan, och må han fullgöra allt vad du har beslutat.” Jehova är intresserad av hur du känner och vad du vill. Så tänk igenom vad du vill göra med ditt liv. Fundera på vad Jehova tycker är viktigt i vår tid och hur du kan hjälpa till med det. Planera sedan för att göra sådant som han tycker om. Satsa på tjänsten för Jehova, för det ger ära åt honom och får dig att må bra. ”Låt Jehova vara din största glädje, och han skall ge dig vad ditt hjärta begär.” (Ps. 37:4) w17.07 26 § 15–18

När andra gör något bra eller säger något fint vill vi gärna berätta det för dem. Så det känns självklart för oss att berätta för Jehova hur mycket vi uppskattar allt han gör. Vi ser hans oändliga makt i skapelsen, och vi förstår hur kärleksfull och god han är med tanke på att han offrade sin egen son för oss. Det här är sådant som vi vill lovprisa honom för. Den som skrev Psalm 147 ville verkligen lovprisa Jehova. Dessutom uppmuntrade han andra att göra det tillsammans med honom. (Ps. 147:7, 12) Vi vet inte vem som skrev den här psalmen, men antagligen levde han när Jehova befriade israeliterna från Babylon. Psalmisten var så tacksam för att Jehova såg till att israeliterna kunde återvända till Jerusalem och tillbe honom där. (Ps. 147:2) Vilka skäl har du att utbrista ”lovprisa Jah”, eller ”Halleluja”, i din egen vardag? (Ps. 147:1, noten) w17.07 17 § 1–3

Jesus visste att de flesta av hans efterföljare skulle behöva kämpa för att kunna försörja sig i den här orättvisa världen. Jesus förklarade inte varför han kallade rikedomarna ”orättfärdiga”, men en sak är säker: det kommersiella systemet ingick inte i Jehovas ursprungliga avsikt. Vi vet till exempel att Jehova såg till att Adam och Eva hade ett överflöd i Edens trädgård. (1 Mos. 2:15, 16) Längre fram, när Jehova gav helig ande till de första kristna, sa inte en enda av dem ”att något av det han ägde var hans eget; utan de hade allting gemensamt”. (Apg. 4:32) Och profeten Jesaja sa att det skulle komma en tid när alla människor skulle få njuta av allt som jorden ger utan att behöva betala för det. (Jes. 25:6–9; 65:21, 22) Men fram till dess behöver Jesus efterföljare ha ”praktisk vishet” för att kunna försörja sig ”med hjälp av den orättfärdiga rikedomen” och samtidigt göra Jehovas vilja. (Luk. 16:8) w17.07 8 § 4–6

Jobs bok är en av de första bibelböckerna som skrevs. I den läser vi att Satan påstod att Job skulle vända Jehova ryggen om han fick lida tillräckligt mycket. Satan tyckte att Jehova skulle se till att Job fick lida, men Jehova vägrade. Däremot tillät han att Satan fick pröva Job. På kort tid förlorade Job sina tjänare, sina inkomstkällor och sina tio älskade barn. Satan fick det att se ut som om det var Gud som låg bakom allt som drabbade Job. (Job 1:13–19) Sedan såg Satan till att Job fick en plågsam sjukdom. (Job 2:7) Och situationen blev ännu värre när Jobs egen fru och tre så kallade vänner sårade honom med sina nedslående ord. (Job 2:9; 3:11; 16:2) Fick Satan rätt? Nej. Job vägrade att vända Jehova ryggen. (Job 27:5) w17.06 24 § 9, 10

Huvudet för familjen har enligt Bibeln ansvaret för försörjningen. Och det kräver en hel del ansträngning. Nu i de sista dagarna kan arbetet tyvärr vara något som skapar mycket oro. På arbetsmarknaden i dag är det många som konkurrerar om samma jobb. Många känner sig tvungna att gå upp i arbetstid, ibland med lägre lön. Dessutom försöker många företag öka produktiviteten samtidigt som personalstyrkan minskas. Så många anställda mår dåligt, känner sig stressade och blir rentav utbrända. Och den som inte går med på chefens krav riskerar att bli av med jobbet. Vi är först och främst lojala mot Jehova och inte mot vår arbetsgivare. (Luk. 10:27) Vårt syfte med att jobba är ju att få ekonomin att gå ihop och kunna satsa på tjänsten. Men om vi inte ser upp skulle arbetet kunna komma i vägen för vår tillbedjan. w17.05 23 § 5–7

Ibland kanske föräldrar som är nya i sanningen ber mer erfarna förkunnare om hjälp att undervisa barnen om Jehova. Om en förälder ber någon annan att studera med barnen bör den som får den uppgiften inte försöka ta över föräldrarnas roll. (Ef. 6:1–4) Att ge barn andlig hjälp är en sak, men att vara förälder är något helt annat. Ibland kan det vara så att vi får studera med barn vars föräldrar inte är med i sanningen. När vi studerar med andras barn är det bra att vi antingen håller till hemma hos barnen, och ser till att föräldrarna eller ett annat moget vittne finns i närheten, eller på en lämplig allmän plats. På så sätt behöver vi inte riskera att någon misstolkar det hela. Och förhoppningsvis kan föräldrarna med tiden själva fullgöra sitt ansvar att undervisa barnen om sanningen. w17.06 8 § 15, 16

Om barn inte kan relatera till sina föräldrars kultur kanske de inte vill lära sig deras språk eller ta reda på mer om deras tro. Föräldrar i sanningen sätter sina barns behov framför sina egna önskningar. (1 Kor. 10:24) En broder som heter Samuel berättar: ”Min hustru och jag iakttog barnen för att se vilket språk som hjälpte dem att gå framåt i sanningen, och vi bad om vishet att fatta rätt beslut. ... Eftersom vi märkte att de inte fick ut så mycket av mötena på vårt språk bestämde vi oss för att byta till en församling som talade landets språk. Vi gick alltid på mötena och var ofta ute i tjänsten tillsammans. Vi bjöd också in vänner från församlingen att äta med oss och följa med på utflykter. Allt det här hjälpte barnen att lära känna vännerna och att lära känna Jehova, inte bara som sin Gud utan också som sin Far och vän. Det kändes mycket viktigare än att de skulle behärska vårt språk.” w17.05 10 § 11–13

Snart kommer alla som lever på jorden att stödja Jehovas styre. Vi längtar verkligen efter den dagen! Vi stämmer in i orden i Deboras och Baraks sång: ”Må alla dina fiender förgås, Jehova, men de som älskar dig må vara som solen när den går upp i sin kraft.” (Dom. 5:31) Det här kommer att bli verklighet när Jehova tar bort Satans onda värld. Och när Harmageddonstriden drar i gång kommer det inte att behövas några frivilliga som jagar fienden på flykten. Då är det tid för oss att ”stå stilla och se att Jehova räddar”. (2 Krön. 20:17) Men fram till dess kommer vi att få många möjligheter att modigt och entusiastiskt visa att vi stöder Jehovas rätt att styra. Debora och Barak inledde sin segersång med att upphöja Jehova, inte människor. De sjöng: ”För att folket frivilligt erbjöd sig – välsigna Jehova.” (Dom. 5:1, 2) När vi frivilligt ställer upp där det behövs hoppas vi att det kan få andra att ”välsigna Jehova”. w17.04 32 § 17, 18

Josef kanske inte kunde glömma det han hade varit med om under sin 13 år långa pärs, men han blev inte bitter. (1 Mos. 45:5–8) Och viktigast av allt: Han lät aldrig andras fel och dåliga handlingar komma emellan honom och Jehova. Eftersom Josef var lojal, fick han uppleva hur Jehova löste situationen och välsignade honom och hans släkt. Precis som Josef måste vi prioritera och vårda vårt förhållande till Jehova. Vi får aldrig låta andras fel och brister komma emellan oss och vår älskade Gud. (Rom. 8:38, 39) Om vi skulle bli orättvist behandlade av någon i församlingen, så försöker vi göra som Josef och dra oss närmare Jehova. Försök att ha Jehovas syn på saken. Vi följer Bibelns råd och gör vårt bästa för att lösa situationen, men sedan måste vi lämna saken i Jehovas händer. Vi kan vara helt säkra på att han kommer att rätta till allt i sin tid och på sitt sätt. w17.04 20 § 12; 22 § 15, 16

Hanna gjorde precis som hon hade lovat Jehova. Utan att tveka tog hon med sig Samuel till översteprästen Eli vid tältboningen i Silo och sa: ”Det var om den här pojken jag bad, och Jehova uppfyllde min önskan, det som jag bad honom om. Och jag i min tur har lånat honom åt Jehova. Alla de dagar, som han är till, är han ett lån åt Jehova.” (1 Sam. 1:24–28) Från och med då fick han bo i tältboningen. Bibeln säger att ”pojken Samuel växte upp hos Jehova”. (1 Sam. 2:21) Men vad innebar det här för Hanna? Hon älskade verkligen sin lille son, men nu fick hon inte längre följa hans uppväxt dag för dag. Hon längtade säkert efter att få krama honom, leka med honom, ta hand om honom och se honom växa upp. Men hon ångrade ändå inte att hon höll sitt löfte. I stället sa hon att Jehova fick hennes hjärta att jubla. (1 Sam. 2:1, 2; Ps. 61:1, 5, 8) w17.04 4, 5 § 7, 8

Aposteln Paulus förutsade att vi i våra dagar skulle uppleva ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. Han sa också: ”Onda människor och bedragare skall gå längre och längre i ondska.” (2 Tim. 3:2–5, 13) Har du sett de här orden uppfyllas? Många av oss har råkat ut för hatiska och aggressiva människor, till exempel mobbare, rasister och brottslingar. En del av dem är helt öppna med vad de står för. Andra är mer bedrägliga och döljer sina onda avsikter bakom en fasad av godhet. Och även om vi inte själva har fallit offer för sådana människor, så mår vi dåligt över alla grymheter de ligger bakom. Vi tycker att det är fruktansvärt när vi hör om hur de utnyttjar barn, äldre och andra utsatta personer. Sådana onda människor beter sig på ett vilddjurslikt, till och med demoniskt, sätt. (Jak. 3:15) Vi är så tacksamma för det hopp vi får i Guds ord. w17.04 10 § 4