Juni

Det här löftet måste ha varit otroligt uppmuntrande för apostlarna! Deras ledare skulle snart dö, även om de inte riktigt hade förstått det än. Men de skulle inte lämnas vind för våg. Jehova var redo att besvara deras böner och hjälpa dem att fullfölja uppdraget att predika de goda nyheterna. Det dröjde inte så länge förrän de fick uppleva hur Jehova besvarade deras böner. (Apg. 4:29, 31) Det fungerar på samma sätt i dag. Om vi håller ut i tjänsten kommer vi att få vara vänner med Jesus. Dessutom kan vi vara säkra på att Jehova lyssnar när vi ber om hjälp för att orka fortsätta vittna trots de svårigheter vi kan möta i tjänsten. (Fil. 4:13) Vi kan verkligen vara tacksamma för att Jehova svarar på våra böner och för att vi får ha Jesus som vän. Det är gåvor vi har fått från Jehova, och de hjälper oss att hålla ut och vittna. (Jak. 1:17) w18.05 21 § 17, 18

Det skulle gå mindre än fem år innan de kristna i Jerusalem skulle förstå att Jehovas dag var nära och se Jesus tecken som visade att de skulle lämna staden och fly för sina liv. (Luk. 21:20–22; Apg. 2:19, 20) Jehovas dag kom år 70 när romarna verkställde domen mot Jerusalem. Vi är i en liknande situation. Vi har all anledning att tro att Jehovas stora och vördnadsbjudande dag är nära. (Joel 2:11) Profeten Sefanja sa: ”Jehovas stora dag är nära. Den är nära, och den kommer mycket snabbt.” (Sef. 1:14) Den varningen gäller även i vår tid. Med tanke på att Jehovas dag är så nära uppmanas vi att ”tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar”. (Hebr. 10:24) Vi behöver alltså vara engagerade i våra bröder och systrar och bry oss om dem för att kunna ge dem den uppmuntran som behövs. w18.04 20 § 1, 2

Vad skönt det måste ha varit för Josua att få höra detta innan han skulle leda Guds folk in i det utlovade landet. Jehova har genom tiderna uppmuntrat både enskilda individer och hela sitt folk. Han visste till exempel att judarna skulle behöva tröst när de hölls fångna i Babylon, så därför fick de höra en uppmuntrande profetia: ”Var inte rädd, ty jag är med dig. Se dig inte spänt omkring, ty jag är din Gud. Jag skall styrka dig. Jag skall verkligen hjälpa dig. Jag skall verkligen hålla ett fast grepp om dig med min rättfärdighets högra hand.” (Jes. 41:10) De första kristna kunde känna samma trygghet, och det kan vi i dag också. (2 Kor. 1:3, 4) Jehova uppmuntrade även sin son, Jesus. När Jesus blev döpt hörde han en röst från himlen som sa: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matt. 3:17) De orden måste verkligen ha styrkt Jesus under hela hans tjänst på jorden. w18.04 16 § 3–5

Många i dag skulle nog säga att Jehovas befallning till Adam begränsade hans frihet att göra vad han ville. Men då har man blandat ihop två begrepp: rätten att göra vad man vill och rätten att avgöra vad som är gott och ont. Adam och Eva hade en fri vilja och kunde välja om de skulle lyda Gud eller inte. Men det är bara Jehova som har rätten att avgöra vad som är gott och ont. Det var det som trädet för kunskap om gott och ont i Edens trädgård representerade. (1 Mos. 2:9) Genom den här befallningen ville Jehova lära Adam och Eva att de måste lyda honom för att vara verkligt fria. Tragiskt nog valde de att trotsa Jehova. Ledde Adams och Evas val till att deras frihet ökade på något sätt? Nej, verkligen inte. I jakten på självbestämmande förlorade de den verkliga frihet Jehova hade gett dem. w18.04 5, 6 § 9–12

Jehova känner inte bara med sina tjänare som har det svårt, utan han gör också något för att hjälpa dem. När israeliterna var slavar i Egypten såg Jehova deras smärta och ville lindra den. Han sa till Mose: ”Jag har sett hur svårt mitt folk har det ..., och jag har hört hur de förtvivlat ropar ... Jag vet mycket väl hur de lider. Jag ska stiga ner och befria dem ur egyptiernas hand.” (2 Mos. 3:7, 8) Jehova kände starkt för sitt folk, och därför befriade han dem från slaveriet. Många hundra år senare, när israeliterna befann sig i det utlovade landet, anfölls de av fiender. Hur reagerade Jehova? Han ”tyckte synd om dem när de klagade över att de blev förtryckta och illa behandlade”. Återigen kände Jehova empati med sitt folk och gjorde något för att hjälpa dem: han gav dem domare för att rädda dem från deras fiender. (Dom. 2:16, 18) w19.03 15 § 4, 5

De två första budorden krävde att israeliterna bara tillbad Jehova och varnade dem för avgudadyrkan. (2 Mos. 20:3–6) De här buden fanns inte till för Jehovas skull, utan för folkets skull. När de tillbad nationernas gudar for de illa. Men han välsignade sitt folk när de var lojala mot honom och behandlade varandra rättvist. (1 Kung. 10:4–9) Det är inte Jehovas fel om sådana som påstår sig tjäna honom ignorerar hans normer och behandlar hans folk illa. Jehova älskar oss och ser när vi utsätts för orättvisor. Han känner vår smärta ännu mer intensivt än en mamma känner sitt barns smärta. Även om han kanske inte ingriper direkt kommer han med tiden att ställa samvetslösa syndare till svars för hur de har behandlat andra. w19.02 22, 23 § 13–15

Under veckorna före minneshögtiden handlar mötena ofta om vilket exempel Jesus var och vilken ödmjukhet han visade genom att ge sitt liv som en lösen. Det gör att vi vill efterlikna hans ödmjuka inställning och göra Jehovas vilja, även när det inte är så lätt. Tänk vilket mod Jesus visade dagarna före sin död. Han var fullt medveten om att han snart skulle bli förödmjukad, misshandlad och avrättad. (Matt. 20:17–19) Ändå var han villig att modigt möta döden. När tiden var inne sa han till sina trogna apostlar, som var med honom i Getsemane: ”Res er upp, vi ska gå nu. Min förrädare närmar sig.” (Matt. 26:36, 46) Och när beväpnade män kom för att gripa honom gick han fram till dem, talade om vem han var och sa att de skulle låta apostlarna gå. (Joh. 18:3–8) Vilket mod! I vår tid försöker de smorda kristna och de andra fåren efterlikna Jesus och visa mod. w19.01 27 § 7, 8

Precis som en konstnär kombinerar flera fina färger för att framställa en tavla, behöver vi kombinera flera fina egenskaper för att vara ödmjuka. Några av de viktigaste är foglighet, mildhet och inre styrka. Bara ödmjuka människor är villiga att foga sig efter Guds vilja. Och i hans vilja ingår att vi ska vara milda. (Matt. 5:5; Gal. 5:23) När vi gör Guds vilja blir Satan ursinnig. Så även om vi är ödmjuka och milda blir vi hatade av många som är en del av Satans värld. (Joh. 15:18, 19) Därför behöver vi inre styrka för att kunna stå emot Satan. Motsatsen till en ödmjuk person är någon som är stolt, som inte kan kontrollera sin vrede och som vägrar lyda Jehova. Den beskrivningen stämmer verkligen in på Satan. Inte konstigt att han hatar ödmjuka människor! De synliggör bristerna i hans egen personlighet. Dessutom bevisar de att han är en lögnare. Hur då? Vad han än säger eller gör kan han inte hindra ödmjuka människor från att tjäna Jehova. (Job 2:3–5) w19.02 8, 9 § 3–5

Jehova visste att invånarna i Babylon skulle bli rädda. Babylon skulle angripas av Medo-Persiens mäktiga styrkor, som Jehova skulle använda för att befria sitt folk från fångenskapen. (Jes. 41:2–4) När babylonierna och folk från andra nationer förstod att fienden närmade sig, försökte de bevara modet genom att säga till varandra: ”Var stark!” De tillverkade också fler avgudar och hoppades att de skulle beskydda dem. (Jes. 41:5–7) I den här situationen hjälpte Jehova judarna i Babylon att inte förlora fattningen. Han sa: ”Du, Israel, är [till skillnad från dina grannar] min tjänare ... Var inte orolig, för jag är din Gud.” (Jes. 41:8–10) Lägg märke till att Jehova sa: ”Jag är din Gud.” Med de orden försäkrade Jehova sina lojala tjänare att han inte hade glömt dem och att de fortfarande var hans folk. Han sa till dem: ”Även i fortsättningen ska jag bära er ... och rädda er.” De här uppmuntrande orden måste verkligen ha styrkt judarna. (Jes. 46:3, 4) w19.01 4 § 8

I Markus 1:9–11 hittar vi det första av tre tillfällen då Jehova talade från himlen medan Jesus var på jorden. Han sa: ”Du är min son, som jag älskar. Jag har godkänt dig.” Det måste ha betytt otroligt mycket för Jesus att få höra sin Far säga de här varma och kärleksfulla orden. Jehovas ord bekräftade tre viktiga sanningar om Jesus: för det första att Jesus är Guds son, för det andra att Gud älskar honom och för det tredje att han har godkänt honom. Orden ”du är min son” visade att Jesus hade fått ett nytt förhållande till sin Far, Jehova. Medan Jesus var en andevarelse i himlen var han Guds son. Men vid Jesus dop visade Gud att Jesus nu var pånyttfödd som hans smorde son. Han hade nu hoppet om att få återvända till himlen och bli Guds utvalde kung och överstepräst. (Luk. 1:31–33; Hebr. 1:8, 9; 2:17) Så vid Jesus dop hade Jehova goda skäl att säga: ”Du är min son.” (Luk. 3:22) w19.03 8 § 3, 4

Den förste i historien som gav ett dåligt råd var Satan. Som självutnämnd rådgivare sa han till Eva att hon och hennes man skulle bli lyckligare om de valde sin egen väg i livet. (1 Mos. 3:1–6) Satans motiv var enbart själviska. Han ville att Adam och Eva, och även deras framtida avkomlingar, skulle lyda och tillbe honom i stället för Jehova. Men det var ju Jehova som hade gett dem allt de hade – varandra, en underbar plats att bo på, perfekt hälsa och möjligheten att få leva för evigt. Sorgligt nog valde Adam och Eva att vara olydiga mot Gud och bryta det speciella band de hade till honom. Vilka tragiska följder det fick! Som blommor som brutits av från en växt började de sakta men säkert tyna bort för att slutligen dö. Dessutom fick deras barn, ja hela mänskligheten, lida för det. (Rom. 5:12) Trots detta väljer de flesta människor fortfarande att strunta i vad Gud säger och bara göra det de själva vill. (Ef. 2:1–3) Resultatet bekräftar verkligen dagens bibelvers. w18.12 20 § 3, 4

Aposteln Paulus var en mycket intelligent och välutbildad man som talade åtminstone två språk. (Apg. 5:34; 21:37, 39; 22:2, 3) Men när han behövde avgöra vad som var rätt och fel förkastade han världens vishet och grundade sina beslut på Skrifterna. (Apg. 17:2; 1 Kor. 2:6, 7) Det gjorde att han fick framgång i sin tjänst och kunde se fram emot en evig belöning. (2 Tim. 4:8) Guds tänkesätt är verkligen helt överlägset den här världens. Om vi följer hans normer kommer vi att få lyckliga och meningsfulla liv. Men Jehova kommer inte att tvinga på oss sina värderingar. Och den trogne tjänaren och äldstebröderna kommer inte heller att göra det. (Matt. 24:45; 2 Kor. 1:24) Vi har ett personligt ansvar att se till att vårt sätt att tänka är i linje med Guds. w18.11 20, 21 § 12, 13

Genom profeten Jesaja förutsade Jehova hur situationen skulle vara när israeliterna återvände till sitt land. Då skulle det vara fridfulla förhållanden, och de skulle inte behöva vara rädda för vare sig människor eller vilda djur. Både barn och gamla skulle känna sig trygga. (Jes. 11:6–9; 35:5–10; 51:3) Jesaja förutsade också att hela jorden, inte bara Israel, skulle vara ”full av kunskapen om Jehova, precis som vattnet täcker havets botten”. Jesaja försäkrade ännu en gång att de som återvände till Israel inte skulle bli angripna av djur eller människor. Och landet skulle ge stora skördar eftersom det skulle finnas gott om vatten, precis som det fanns i Edens trädgård. (1 Mos. 2:10–14; Jer. 31:12) Skulle den här profetian bara uppfyllas på Israels tid? Orden i profetian visar att de blinda och döva skulle bli botade. Men så blev det inte när israeliterna kom tillbaka från Babylon. Det tyder på att Jehova skulle bota de sjuka i framtiden. w18.12 5 § 11, 12

Vi hoppas på att kunna vandra i sanningen för alltid. Vad kan hjälpa oss att bli ännu mer beslutna att fortsätta vandra på sanningens väg? Fortsätt att studera Bibeln och tänka igenom det du har lärt dig. Ja, fortsätt att köpa sanning, och se till att alltid ha tid för studium i ditt schema. Ju mer du studerar, desto mer kommer du att älska sanningen. Då stärks din beslutsamhet att aldrig sälja den. Det är viktigt att vi köper sanning, men det räcker faktiskt inte. I Ordspråksboken 23:23 sägs det också: ”Köp vishet, vägledning och förstånd.” Vi måste alltså se till att omsätta sanningen i praktiken också. Om vi har förstånd kommer vi att kunna se hela bilden och hur olika läror hänger ihop. Visheten får oss att leva som vi lär. Vi får också tydlig vägledning genom sanningen. Vi vill alltid vara snabba att följa sådan vägledning, eftersom den är värd mer än silver. (Ords. 8:10) w18.11 9 § 3; 11 § 13, 14

Vad är det värdefullaste du har? Kan du tänka dig att byta det mot något som är mindre värt? För oss som tjänar Jehova är det lätt att besvara de här frågorna. Vårt förhållande till Jehova är det värdefullaste vi har, och vi skulle aldrig byta bort det. Något annat vi värderar högt är sanningarna i Bibeln, eftersom de gör att vi kan komma närmare Jehova. (Kol. 1:9, 10) Tänk på allt som vår store Undervisare lär oss i sitt ord, Bibeln. Han lär oss hur viktigt hans namn är och berättar om sina egenskaper. Han berättar att han älskar oss så mycket att han offrade sin son för vår skull. Han hjälper oss att förstå vad hans rike är och hur jorden ska bli ett paradis. Och han lär oss hur vi ska leva vårt liv. Vi värderar de här sanningarna högt eftersom de hjälper oss att komma närmare vår skapare. De ger vårt liv mening. w18.11 3 § 1, 2

Man kanske kan lura människor, men man kan inte dölja något för Jehova. ”Allt ligger naket och blottat inför ögonen på honom.” (Hebr. 4:13) Bibeln berättar om Ananias och Safira, ett par som levde under det första århundradet. De hade sålt ett stycke mark och sa till apostlarna att de skänkte hela summan. Men det var en lögn, för de behöll en del av pengarna själva. De ville imponera på andra i församlingen och ge sken av att vara mer generösa än de egentligen var. Men Jehova såg naturligtvis allt de gjorde, och han straffade dem. (Apg. 5:1–10) Det går inte att ta miste på vad Jehova tycker om lögn. Satan är en illasinnad lögnare, och han kommer att hamna i ”sjön av eld”. De som liknar honom och inte ångrar sig kommer att gå samma öde till mötes. (Upp. 20:10; 21:8; Ps. 5:6) ”Gud är inte en människa, som ljuger.” Vi vet att det är så, och Bibeln säger till och med: ”Gud kan inte ljuga.” (4 Mos. 23:19; Hebr. 6:18) Det står också att ”Jehova hatar ... en tunga som ljuger”. (Ords. 6:16, 17) Om vi vill att han ska godkänna oss måste vi alltså leva upp till hans höga normer. w18.10 8 § 10–13

Tänk dig att din arbetsgivare bad dig ge ett bidrag till något firande som är kopplat till falsk religion. Vad skulle du göra? I stället för att vänta på att sådana situationer ska dyka upp är det bättre att redan nu begrunda hur Jehova ser på sådana saker. Om vi sedan skulle hamna i en sådan situation blir det mycket lättare att göra det som är rätt. Det blir också lättare att vara lojal i en medicinsk nödsituation om vi i förväg har Jehovas tänkesätt klart för oss. Naturligtvis är vi fast beslutna att inte ta emot en transfusion av helblod eller någon av blodets fyra huvudkomponenter. (Apg. 15:28, 29) Men när det gäller blodfrågan finns det en del behandlingar som kräver att vi fattar ett personligt beslut grundat på bibliska principer. När är bästa tiden att göra det? Är det när du är på sjukhuset, kanske har väldigt ont och måste fatta ett snabbt beslut? Definitivt inte. I stället är det bättre att du redan nu gör efterforskningar, fyller i ett medicinskt dokument med dina önskemål och talar med din läkare. w18.11 24 § 5; 26 § 15, 16

Jehova är en kärleksfull herde som ser till att hans folk är trygga, och han skyddar dem från deras fiender. Det här är verkligen skönt att veta med tanke på att slutet på den här världsordningen snart är här. Jehova kommer att ta hand om sitt folk under den stora prövningen, som är nära förestående. (Upp. 7:9, 10) Vi kommer inte att gripas av panik eller bli vettskrämda under den tiden, oavsett om vi är unga eller gamla, friska eller sjuka. Vi kommer faktiskt att reagera precis tvärtom! För vi kommer att minnas Jesus ord: ”Räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.” (Luk. 21:28) Vi står rakryggade när Gog angriper oss, trots att det är en sammanslutning av mäktiga nationer. (Hes. 38:2, 14–16) Vi kan känna oss trygga, för vi vet att Jehova inte förändras. Han kommer alltid att visa att han är en hänsynsfull befriare. (Jes. 26:20) w18.09 26, 27 § 15, 16

Det måste ha känts underbart för de lojala israeliterna att få höra de orden. Även vi kan vara övertygade om att Jehova älskar och uppskattar var och en av oss. Bibelns löfte är tydligt: ”Som en mäktig krigare ska han rädda. Han ska jubla över dig med stor glädje.” (Sef. 3:16, 17) Jehova har lovat att ta hand om sitt folk, oavsett vad de måste gå igenom. Han beskriver sina känslor för dem så här: ”Ni ska bli ammade och burna på höften, ni ska få sitta och gunga på knät. Som en mor tröstar sin son, så ska jag trösta er.” (Jes. 66:12, 13) Ett litet barn i sin mammas famn är själva sinnebilden av trygghet. Jehova använder den här liknelsen för att han vill hjälpa oss att förstå hur mycket han älskar oss och känner för oss. Du är dyrbar för Jehova, glöm aldrig det! (Jer. 31:3) w18.09 13 § 6, 7

I det forntida Israel fanns det behov av män och kvinnor som anmälde sig frivilligt till olika uppgifter. (2 Mos. 36:2; Neh. 11:2) I vår tid finns det också många möjligheter att ställa upp och bidra ekonomiskt och med sin tid och sina kunskaper. Man får otroligt mycket tillbaka och får känna äkta glädje. De som ställer upp på olika projekt inom organisationen får ofta nya vänner. En syster som heter Margie hjälpte till med att bygga Rikets salar i 18 år. Hon har jobbat tillsammans med många unga systrar och blivit lite av en mentor för dem. Margie känner att det här har varit ett bra sätt att både ge och få uppmuntran. (Rom. 1:12) De vänner som Margie fått på byggena har funnits där och stöttat henne när hon har gått igenom svårigheter i livet. Har du hjälpt till på något byggprojekt? w18.08 25, 26 § 9, 11

Timoteus kan ha varit i 30-årsåldern när Paulus skrev det här. Men Paulus hade ändå gett honom stort ansvar. Oberoende av varför Paulus gav det här rådet så är poängen glasklar: Vi får aldrig se ner på unga bröder på grund av deras ålder. Tänk också på hur mycket Jesus hann uträtta trots att han bara blev 33 år. I vissa kulturer är det vanligt att man ser ner på yngre män. Det kan göra att äldstebröder drar sig för att rekommendera unga bröder som församlingstjänare eller äldste, fast de egentligen fyller kraven. De äldste måste komma ihåg att Bibeln inte sätter upp någon åldersgräns för att bli förordnad. (1 Tim. 3:1–10, 12, 13; Tit. 1:5–9) w18.08 11, 12 § 15, 16

Vi behöver ha välgrundade fakta för att kunna fatta bra beslut. Så vi måste vara selektiva när vi väljer vilken information vi ska ta till oss. (Fil. 4:8, 9) Det är slöseri med tid att surfa på oseriösa nyhetssajter eller att sitta och läsa meddelanden med obekräftade uppgifter. Vi måste framför allt undvika sidor som avfällingar använder. Deras enda mål är att förvanska sanningen och bryta ner Guds folk. Dålig information leder till dåliga beslut. Och vilseledande information kan påverka dina tankar och känslor mer än du tror. Tänk på vad som hände på Moses tid när 12 män skickades i väg för att undersöka hur det utlovade landet såg ut. När de kom tillbaka hade 10 av dem dåliga nyheter att berätta. (4 Mos. 13:25–33) Deras berättelse om landet var helt befängd. De överdrev och fick Jehovas folk att bli rädda och tappa all motivation. (4 Mos. 14:1–4, 6–10) Folket valde alltså att tro på den negativa bilden i stället för att lita på Jehova och ta reda på hur det egentligen låg till. w18.08 4 § 4, 5

De flesta människor har fina egenskaper. Och självklart ägnar sig inte alla utanför församlingen åt grova synder. Du har säkert en del sådana bekanta. Men betyder det att de är bra vänner? Fundera på hur de påverkar ditt förhållande till Jehova. Hjälper de dig att komma närmare honom? Vad är viktigt för dem? Vad brukar de prata om? Kretsar deras samtal kring sådant som trender, pengar, prylar och nöjen? Är de kritiska? Skämtar de om sex? Jesus sa: ”Det hjärtat är fullt av kommer ut genom munnen.” (Matt. 12:34) Om du kommer fram till att de du umgås med kan skada ditt förhållande till Jehova måste du göra något åt det. Begränsa tiden du är med dem, och klipp banden om det krävs. (Ords. 13:20) w18.07 19 § 11

Mose var 80 år när Jehova gav honom uppdraget att befria israeliterna från slaveriet i Egypten. (2 Mos. 3:10) Flera gånger försökte Mose slingra sig. Men Jehova hade tålamod och gav honom till och med kraft att utföra underverk. (2 Mos. 4:2–9, 21) Jehova hade lätt kunnat skrämma Mose till lydnad. Men han gjorde inte det. I stället var han omtänksam och tålmodig, och han ansträngde sig för att bekräfta Mose, som var ödmjuk och osäker. Fungerade det här? Javisst! Mose blev en lysande ledare som försökte bemöta andra på samma mjuka och hänsynsfulla sätt som Jehova hade bemött honom. Om du har ett visst ansvar över andra så är det otroligt viktigt att du efterliknar Jehova och är hänsynsfull, omtänksam och tålmodig mot dem som du ska ta hand om. (Kol. 3:19–21; 1 Petr. 5:1–3) Om vi försöker efterlikna Jehova och den större Mose, Jesus Kristus, uppfattas vi som mer tillgängliga och uppmuntrande. (Matt. 11:28, 29) w18.09 24, 25 § 7–10

Skulle du kunna påverka församlingen i positiv riktning och göra mer för att stärka sammanhållningen? Du kanske kan lära känna någon i församlingen lite bättre. (2 Kor. 6:11–13) Ett annat mål du kan ha är att bli bättre på att låta ditt ljus lysa var du än är. Ditt vänliga sätt kan få dina grannar att bli nyfikna på sanningen. Fråga dig själv: ”Vad har mina grannar för uppfattning om mig? Håller jag det rent och snyggt omkring mig och bidrar till att höja helhetsintrycket av området? Är jag en granne som ställer upp?” Du kan fråga andra vittnen om de har fått uppleva hur ett bra uppförande påverkat andra i deras närhet, till exempel släktingar, grannar, kollegor eller skolkompisar. (Ef. 5:9) w18.06 24 § 13, 14

Den här varningen stämde in på dem som dödade Stefanus, och många andra har tänkt precis som de. (Apg. 6:8, 12; 7:54–60) Religiösa fanatiker begår hemska brott och hävdar att de gör det i Guds namn. Helt absurt! Faktum är att de går rakt emot hans lagar. (2 Mos. 20:13) Deras samveten pekar i helt fel riktning. Hur kan vi se till att vårt samvete fungerar ordentligt? Lagarna och principerna i Bibeln är ”till stort värde för undervisning, tillrättavisning, korrigering och övning enligt Guds rättfärdiga normer”. (2 Tim. 3:16) Därför måste vi läsa Bibeln regelbundet, noga tänka igenom det vi har läst och sedan tillämpa det. Då lär vi oss att tänka som Jehova tänker, och vårt samvete blir pålitligt. w18.06 17 § 3, 4

På Paulus tid brukade romerska soldater använda ett svärd som var ungefär 50 centimeter långt och som passade för närkamp. En anledning till att det gick så bra för den romerska armén var att de övade med sina vapen varje dag. Paulus jämför Guds ord med ett svärd. Vi måste bli bra på att använda det, oavsett om vi använder det för att försvara vår tro eller för att justera våra egna tankar. (2 Kor. 10:4, 5; 2 Tim. 2:15) Vi behöver inte vara rädda för Satan och demonerna. De är mäktiga, men inte oslagbara. Och de kommer inte alltid att finnas. Snart är Kristus tusenårsrike här, och då ska de låsas in och kommer inte att kunna skada någon. Sedan ska de förintas. (Upp. 20:1–3, 7–10) Vi känner vår fiende. Vi vet vad han är ute efter och vilken taktik han använder. Och med Jehovas hjälp kan vi stå emot honom! w18.05 30 § 15; 31 § 19–21

Adam visste förstås att ormar inte kan prata. Så när han fick höra att en orm hade pratat med Eva kanske han misstänkte att det egentligen var en andevarelse som hade talat genom en orm. (1 Mos. 3:1–6) Adam och Eva visste i princip ingenting om den här anden. Men Adam valde ändå att ställa sig på hans sida och göra uppror mot sin kärleksfulle Far. (1 Tim. 2:14) Jehova avslöjade genast mer om vår fiende och lovade att han så småningom skulle krossa honom. Men samtidigt sa han att den andevarelse som hade talat genom ormen under en period skulle ha makt att motarbeta alla som älskar Jehova. (1 Mos. 3:15) Jehova har aldrig berättat vad ängeln som gjorde uppror mot honom heter. Och det skulle dröja 2 500 år efter upproret innan han ens talade om vad han kallas. (Job 1:6) w18.05 22 § 1, 2

Har du känt dig deppig någon gång för att folk på distriktet inte vill lyssna? Då kan du säkert känna igen dig i Paulus. Han hade fullt upp i tjänsten i drygt 30 år, och han hjälpte visserligen många att komma med i sanningen. (Apg. 14:21; 2 Kor. 3:2, 3) Men han lyckades inte få med så många judar i sanningen. De flesta ville absolut inte lyssna, och några började till och med förfölja honom. (Apg. 14:19; 17:1, 4, 5, 13) Hur kände Paulus när de reagerade så? Han sa: ”Jag säger sanningen i Kristus ... Jag känner mig djupt bedrövad och har ständiga kval i hjärtat.” (Rom. 9:1–3) Varför blev Paulus så ledsen? Det var för att han älskade tjänsten och han älskade människor. Han brydde sig verkligen om judarna, och det var därför det gjorde ont i honom när de inte ville ha Guds kärlek och omtanke. Vi vittnar för att vi bryr oss om människor, precis som Paulus gjorde. (Matt. 22:39; 1 Kor. 11:1) w18.05 13 § 4, 5

Paulus visade att även de som har ansvaret att uppmuntra andra behöver få uppmuntran. Så här skrev han till de kristna som bodde i Rom: ”Jag längtar ... efter att få se er för att kunna förmedla till er någon andlig gåva, så att ni kan göras fasta; eller rättare: för att det skall bli ett utbyte av uppmuntran bland er, genom att var och en blir uppmuntrad av den andres tro, både er och min.” (Rom. 1:11, 12) Paulus var ett fantastiskt exempel på att ge uppmuntran, men även han behövde få uppmuntran ibland. (Rom. 15:30–32) De som lever ett självuppoffrande liv förtjänar beröm. Alla som är singlar för att de har följt uppmaningen att bara gifta sig med någon i sanningen är också värda beröm. (1 Kor. 7:39) Andra som behöver uppmuntran är de som uthärdar förföljelse eller sjukdom. (2 Thess. 1:3–5) w18.04 21 § 3–5