Apostlagärningarna
4 Medan de två* nu talade till folket, stod de främsta prästerna, befälhavaren för tempelpolisen+ och sadducéerna+ plötsligt hos dem, 2 förargade över att de undervisade folket och öppet förkunnade uppståndelsen från de döda med hänvisning till Jesus;+ 3 och de grep dem och satte dem i häkte till nästa dag,+ eftersom det redan var kväll. 4 Men många av dem som hade lyssnat till talet kom till tro,+ och antalet blev omkring fem tusen män.+
5 Nästa dag skedde det att deras styresmän och äldste* och skriftlärda samlades i Jerusalem+ 6 (också försteprästen Hannas+ och Kaifas+ och Johannes och Alexander och så många som hörde till försteprästens anförvanter), 7 och de ställde dem mitt ibland sig och frågade dem: ”Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?”+ 8 Uppfylld av helig ande sade då Petrus till dem:+
”Ni folkets styresmän och äldste, 9 om vi, på grund av en välgärning mot en sjuk man,+ nu i dag blir förhörda beträffande genom vem den mannen har gjorts frisk,* 10 så må det vara känt för er alla och för hela Israels folk, att i nasarén Jesu Kristi namn,+ vilken ni hängde på pålen*+ men vilken Gud uppväckte från de döda,+ genom denne* står den här mannen frisk här inför er. 11 Han är ’den sten som av er, ni byggnadsarbetare, betraktades som ingenting värd, den som har blivit huvudhörnstenen’.+ 12 Och det finns ingen räddning i någon annan, för det finns inte under himlen något annat namn,+ som har blivit givet bland människor, genom vilket vi skall bli räddade.”+
13 När de nu såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda och helt vanliga människor,+ förundrade de sig. Och de kände igen dem som sådana som brukade vara tillsammans med Jesus;+ 14 och när de såg på mannen, som hade blivit botad och stod tillsammans med dem,+ hade de inget att säga till motbevis.+ 15 De befallde dem då att gå ut ifrån Sanhedrịns sal, och de började rådslå med varandra 16 och sade: ”Vad skall vi göra med de här männen?+ Det är ju ett faktum att det har skett ett märkligt tecken genom dem, ett som är uppenbart för alla Jerusalems invånare;+ och vi kan inte förneka det. 17 Men för att det inte skall spridas ut ytterligare bland folket, så låt oss under hotelser säga till dem att inte mer tala på grundval av det namnet till någon människa alls.”+
18 Därmed kallade de in dem och sade åt dem att de inte någonstans skulle tala eller undervisa på grundval av Jesu namn. 19 Men till svar sade Petrus och Johannes till dem: ”Döm själva om det är rättfärdigt i Guds ögon att lyssna till er mer än till Gud. 20 Men vi för vår del kan inte sluta upp med att tala om det vi har sett och hört.”+ 21 När de så hade hotat dem ytterligare, frigav de dem, eftersom de inte kunde finna någon grund att straffa dem och för folkets skull;+ alla förhärligade ju Gud för det som hade hänt, 22 ty mannen med vilken detta läkedomstecken hade skett var mer än fyrtio år gammal.
23 Sedan de blivit frigivna, gick de till sina egna+ och berättade om vad de främsta prästerna och de äldste hade sagt till dem. 24 När de hade hört detta, höjde de endräktigt sina röster till Gud+ och sade:
”Suveräne+ Herre,* du är den som har gjort himlen och jorden och havet och allt som är i dem+ 25 och som genom helig ande har sagt genom vår förfader Davids, din tjänares, mun:+ ’Varför råkade nationerna i tumult och tänkte folken ut meningslösa* planer?+ 26 Jordens kungar ställde upp sig och styresmännen gick samman som en man mot Jehova* och mot hans smorde.’*+ 27 Ja, både Herodes och Pontius Pilatus+ tillsammans med män från nationerna och Israels folkgrupper var verkligen samlade i denna stad emot din helige+ tjänare Jesus, som du har smort,*+ 28 för att göra vad din hand och ditt beslut hade förutbestämt skulle ske.+ 29 Och nu, Jehova,* vänd din uppmärksamhet till deras hotelser+ och förunna dina slavar att fortsätta med att tala ditt ord med all frimodighet,*+ 30 medan du räcker ut din hand till läkedom och medan tecken och under+ sker genom din helige tjänare+ Jesu namn.”+
31 Och när de hade framburit sin ödmjuka bön, skakades platsen där de var samlade;+ och allesammans uppfylldes de av den heliga anden+ och talade Guds ord med frimodighet.+
32 Och skaran av dem som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ,+ och inte en enda sade att något av det han ägde var hans eget; utan de hade allting gemensamt.+ 33 Och med stor kraft fortsatte apostlarna att avge vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse;+ och oförtjänt omtanke var i rikt mått över dem alla. 34 Det fanns faktiskt ingen nödställd bland dem;+ ty alla som var ägare till åkrar eller hus sålde dem och bar fram beloppen för det som såldes 35 och lade dem för apostlarnas fötter.+ Och så gjordes en fördelning+ åt var och en efter hans behov. 36 Josef till exempel, som av apostlarna hade fått tillnamnet Bạrnabas,+ vilket översatt betyder ”Tröstens son”, en levit som var född på Cypern 37 och som ägde en åker, sålde den och bar fram pengarna och lade dem för apostlarnas fötter.+