Andra Korinthierbrevet
7 Därför, mina älskade, eftersom vi har fått dessa löften,+ så låt oss rena oss från allt som förorenar kropp och sinne*+ och med djup respekt för Gud bli allt heligare.
2 Gör plats för oss i era hjärtan.+ Vi har inte handlat orätt mot någon, vi har inte skadat någon, vi har inte utnyttjat någon.+ 3 Detta säger jag inte för att fördöma er. Jag har ju redan sagt att ni finns i våra hjärtan, ja, vi är tillsammans oavsett om vi lever eller dör. 4 Jag talar mycket fritt och öppet till er. Jag är oerhört stolt över er. Jag är uppmuntrad, och mitt i alla våra prövningar är jag fylld av glädje.+
5 Inte heller när vi kom till Makedonien+ fick vi någon ro, utan vi fortsatte att utsättas för prövningar på alla sätt – motstånd utifrån, bekymmer inifrån. 6 Men Gud, som tröstar de modfällda,+ tröstade oss genom Titus besök.* 7 Och det var inte bara det som uppmuntrade oss, utan också att han hade blivit så uppmuntrad av er. För han berättade att ni längtar efter mig, att ni känner djup sorg och att ni uppriktigt bryr er om mig, och det gjorde mig ännu gladare.
8 Även om mitt brev gjorde er bedrövade,+ så ångrar jag det inte. Först ångrade jag det (för brevet gjorde er bedrövade, även om det bara var för en kort tid), 9 men nu gläder jag mig, inte just för att ni blev bedrövade, utan för att det fick er att ändra sinne. Ni blev ju bedrövade på ett sätt som Gud vill, alltså blev det inte till någon skada för er. 10 Bedrövelse på ett sätt som Gud vill leder till sinnesändring, vilket i sin tur leder till räddning, och det ångrar ingen.+ Men att bli bedrövad på samma sätt som människor i världen leder till död. 11 Tänk så mycket gott som kom av att ni blev bedrövade på ett sätt som Gud vill! Ja, ni renade er och blev upprörda över det som hänt, ni fylldes av djup respekt och fick en stark och uppriktig önskan att rätta till det orätta.+ Ni har på alla sätt visat att ni är rena* i den här frågan. 12 Jag skrev alltså inte till er med tanke på den som hade handlat fel+ eller med tanke på den som hade drabbats. Nej, jag skrev för att er uppriktiga lydnad mot oss skulle bli uppenbar inför Gud. 13 Detta har varit till tröst för oss.
Men det är inte allt. Något som gjorde oss ännu mer uppmuntrade var att se Titus glädje. För ni har allesammans uppmuntrat honom.* 14 Jag har berättat för honom hur stolt jag är över er, och jag har inte behövt skämmas för det. Nej, allt vi har sagt till Titus har visat sig vara sant, precis som allt vi har sagt till er. 15 Och hans tillgivenhet för er blir ännu större när han tänker tillbaka på hur gärna ni alla lydde+ och hur respektfullt ni tog emot honom. 16 Jag gläder mig över att jag på alla sätt kan lita på er.*