Johannes första brev
3 Tänk vilken stor kärlek Fadern har visat oss:+ Vi får kallas Guds barn!+ Och det är vi verkligen. Men världen känner oss inte,+ för den har inte lärt känna honom.+ 2 Ni älskade, vi är nu Guds barn,+ men det är ännu inte uppenbart vad vi kommer att bli i framtiden.+ Men vad vi vet är att när han uppenbaras kommer vi att bli lika honom, för vi kommer att se honom precis som han är. 3 Och alla som hoppas på honom* renar sig själva,+ eftersom han är ren.
4 Den som fortsätter att synda gör sig skyldig till laglöshet, för synd är laglöshet. 5 Och ni vet att han kom* för att ta bort våra synder,+ och det finns ingen synd i honom. 6 Den som förblir i gemenskap med honom fortsätter inte att synda.+ Ingen som fortsätter att synda har sett honom eller lärt känna honom. 7 Mina kära barn, låt ingen vilseleda er. Den som gör det som är rätt är rättfärdig, precis som Jesus är rättfärdig. 8 Den som fortsätter att synda ställer sig på djävulens sida,* för djävulen har syndat ända från början.*+ Syftet med att Guds son kom* var att han skulle utplåna djävulens gärningar.+
9 Den som är född av Gud fortsätter inte att synda,+ eftersom Guds ande* är i honom. Han kan inte fortsätta att synda, eftersom han är född av Gud.+ 10 På detta sätt blir det tydligt vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: Den som inte gör det som är rätt och den som inte älskar sin broder står inte på Guds sida.+ 11 Detta är nämligen det budskap som ni har hört från början: att vi ska älska varandra.+ 12 Vi ska inte vara som Kain, som ställde sig på den ondes sida och slog ihjäl sin bror.+ Och varför slog han ihjäl honom? Jo, för att hans egna gärningar var onda+ men hans brors rättfärdiga.+
13 Bröder,* bli inte förvånade över att världen hatar er.+ 14 Vi vet att vi har gått från döden till livet,+ eftersom vi älskar bröderna.+ Den som inte älskar förblir i döden.+ 15 Den som hatar sin broder är en mördare,+ och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.+ 16 Vi har lärt känna kärleken eftersom han gav sitt liv* för oss,+ och vi är skyldiga att ge vårt liv* för våra bröder.+ 17 Om någon har det han behöver här i livet och ser sin broder vara i nöd men ändå vägrar visa honom medkänsla, hur kan han då påstå att han älskar Gud?+ 18 Mina kära barn, vår kärlek ska inte bara uttryckas i ord+ utan också i handling+ och med uppriktighet.+
19 Då vet vi att vi har sanningen. Och vi ska övertyga vårt hjärta om att Gud älskar oss,* 20 oavsett vad vårt hjärta dömer oss för, för Gud är större än vårt hjärta och vet allt.+ 21 Och ni älskade, om vårt hjärta inte dömer oss kan vi tala fritt och öppet till Gud,+ 22 och han ska ge oss vad vi än ber om,+ eftersom vi håller hans bud och gör det som gläder honom. 23 Ja, detta är hans bud: att vi ska tro på hans sons, Jesus Kristus,+ namn och älska varandra,+ precis som han har befallt oss. 24 Och den som håller hans bud förblir i gemenskap med Gud och Gud i gemenskap med honom.+ Och vi vet att han förblir i gemenskap med oss tack vare anden som han har gett oss.+