Apostlagärningarna

9 Men Saul var mordlysten och fylld av hat mot Herrens lärjungar.+ Därför gick han till översteprästen 2 och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus för att kunna gripa alla han fann som tillhörde Vägen,+ både män och kvinnor, och föra dem bundna till Jerusalem.

3 Men när han var på väg mot Damaskus och närmade sig staden var det plötsligt ett ljussken från himlen som strålade omkring honom,+ 4 och han föll till marken och hörde en röst som sa: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” 5 Han frågade: ”Vem är du, herre?” Rösten svarade: ”Jag är Jesus,+ den som du förföljer.+ 6 Res dig upp och gå in i staden, och där ska du få veta vad du måste göra.” 7 Männen som färdades tillsammans med honom blev helt förstummade, för de hörde ljudet av en röst men såg ingen.+ 8 Saul reste sig, och fast ögonen var öppna kunde han inte se någonting. Så de tog hans hand och ledde honom in i Damaskus. 9 Under tre dagar var han blind,+ och han varken åt eller drack.

10 I Damaskus fanns det en lärjunge som hette Ananịas,+ och i en syn sa Herren till honom: ”Ananịas!” Han svarade: ”Här är jag, Herre.” 11 Herren sa till honom: ”Res dig och gå till den gata som kallas Raka gatan, och gå hem till Judas och fråga efter Saul från Tarsos.+ Han ber just nu, 12 och i en syn har han sett en man som heter Ananịas komma in och lägga händerna på honom för att han ska kunna se igen.”+ 13 Men Ananịas svarade: ”Herre, många har berättat om allt ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14 Och nu är han här, och de främsta prästerna har gett honom myndighet att gripa alla som anropar ditt namn.”+ 15 Men Herren sa: ”Gå till honom, för jag har valt ut honom som mitt redskap,*+ och han ska bära mitt namn till nationerna+ och till kungar+ och till Israels folk. 16 Och jag ska tydligt visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull.”+

17 Då gav sig Ananịas av och kom in i huset, och han lade sina händer på honom och sa: ”Saul, min broder! Herren Jesus som visade sig för dig på vägen hit har sänt mig för att du ska få synen tillbaka och bli uppfylld av helig ande.”+ 18 I samma ögonblick föll det något som liknade fjäll från hans ögon, och han kunde se igen. Sedan reste han sig upp och blev döpt, 19 och han åt lite mat och fick nya krafter.

Han stannade en tid hos lärjungarna i Damaskus,+ 20 och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds son. 21 Alla som hörde honom blev förvånade och sa: ”Är det inte han som brutalt förföljer dem som anropar Jesus namn i Jerusalem?+ Kom han inte hit för att gripa dem och föra dem* till de främsta prästerna?”+ 22 Men Saul blev hela tiden mer kraftfull, och judarna som bodde i Damaskus visste inte vad de skulle säga när han logiskt bevisade att Jesus är Messias.*+

23 Efter en tid* kom judarna överens om att röja honom ur vägen.+ 24 Men Saul fick reda på deras planer. De bevakade också stadsportarna dag och natt för att komma åt att döda honom. 25 Så en natt firade hans lärjungar ner honom i en korg genom en öppning i stadsmuren.+

26 När han kom till Jerusalem+ försökte han ansluta sig till lärjungarna, men alla var rädda för honom eftersom de inte litade på att han var en lärjunge. 27 Då hjälpte Bạrnabas+ honom och tog med honom till apostlarna. Han berättade i detalj för dem hur Saul hade sett Herren på vägen,+ att Herren hade talat till honom och att Saul modigt hade predikat i Jesus namn i Damaskus.+ 28 Sedan stannade Saul kvar hos dem och rörde sig fritt i hela Jerusalem och talade utan fruktan i Herrens namn. 29 Han resonerade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen.+ 30 När bröderna fick reda på det förde de honom till Caesarẹa och skickade i väg honom till Tarsos.+

31 Församlingen i hela Judeen, Galileen och Samarien+ kom sedan in i en fridfull period och byggdes upp. För de vandrade i djup respekt för Jehova och blev styrkta av den heliga anden,*+ och församlingen fortsatte att växa.

32 Petrus reste nu igenom hela området, och han kom ner till de heliga som bodde i Lydda.+ 33 Där träffade han en man som hette Enẹas och som hade varit sängliggande i åtta år eftersom han var förlamad. 34 Petrus sa till honom: ”Enẹas, Jesus Kristus gör dig frisk.+ Res dig upp och gör i ordning din säng.”+ Då reste han sig genast. 35 När alla som bodde i Lydda och på Saronslätten såg honom började de tro på Herren.

36 I Joppe fanns det en lärjunge som hette Tabịta, som kan översättas ”Dorkas”. Hon gjorde många goda gärningar och gav många gåvor till de fattiga.* 37 Men vid den här tiden blev hon sjuk och dog. Man tvättade henne och bar upp henne till ett rum på övervåningen. 38 När lärjungarna fick höra att Petrus var i Lydda, som ligger nära Joppe, skickade de två män till honom och bad honom komma så fort som möjligt. 39 Då följde Petrus med dem. När han kom fram tog man med honom upp på övervåningen, och alla änkorna samlades omkring honom. De grät och visade många mantlar och andra kläder som Dorkas hade sytt medan hon levde. 40 Då sa Petrus att alla skulle gå ut.+ Han föll på knä och bad en bön, och sedan vände han sig mot kroppen och sa: ”Tabịta, res dig upp!” Hon öppnade ögonen, och när hon fick syn på Petrus satte hon sig upp.+ 41 Han räckte henne handen och hjälpte henne upp, och han kallade på de heliga och änkorna och visade dem att hon levde igen.+ 42 Det här blev känt i hela Joppe, och många började tro på Herren.+ 43 Petrus stannade kvar en längre tid i Joppe hos en garvare som hette Simon.+