Apostlagärningarna
13 I församlingen i Antiokịa fanns det profeter och lärare:+ Bạrnabas,+ Simeon, som kallades Niger, Lụcius från Kyrẹne, Mạnaen, som hade utbildats tillsammans med landsdelshärskaren Herodes,+ och Saul. 2 Medan de tjänade Jehova och fastade sa den heliga anden: ”Avskilj Bạrnabas och Saul+ åt mig, så att de kan utföra den uppgift som jag har kallat dem till.”+ 3 När de hade fastat och bett lade de sina händer på Bạrnabas och Saul och sände i väg dem.
4 Så dessa män, som hade blivit utsända av den heliga anden, tog sig ner till Seleukịa, och därifrån seglade de till Cypern. 5 När de kom till Sạlamis började de förkunna Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes som medhjälpare.+
6 De färdades över hela ön och kom till Pafos, och där träffade de en judisk man som hette Bar-Jesus. Han var trollkarl och falsk profet, 7 och han var i tjänst hos prokonsuln Sẹrgius Paulus, som var en klok man. Prokonsuln kallade till sig Bạrnabas och Saul och ville gärna höra Guds ord. 8 Men Ẹlymas, trollkarlen, började motarbeta dem och försökte hindra prokonsuln från att bli troende. (Namnet Ẹlymas betyder ”trollkarl”.) 9 Saul, som också kallades Paulus, uppfylldes då av helig ande, spände ögonen i honom 10 och sa: ”Du djävulens son,+ full av allt slags svek och bedrägeri, fiende till allt rättfärdigt, ska du aldrig sluta göra Jehovas raka vägar krokiga? 11 Jehova ska straffa dig! Du kommer att vara blind en tid och inte se solens ljus.” I samma ögonblick föll ett kompakt mörker* över honom, och han började gå omkring och leta efter någon som kunde leda honom. 12 När prokonsuln såg vad som hände blev han troende, för han tog djupt intryck av Jehovas lära.
13 Paulus och hans reskamrater seglade nu ut från Pafos och kom till Perge+ i Pamfylien. Men Johannes+ lämnade dem och återvände till Jerusalem.+ 14 Själva fortsatte de från Perge och kom till Antiokịa+ i Pisidien, och på sabbaten gick de in i synagogan+ och satte sig. 15 Efter högläsningen ur lagen och profeterna+ sa föreståndarna i synagogan till dem: ”Bröder, om ni har något uppmuntrande att säga, så gör det.” 16 Paulus reste sig, gav tecken med handen och sa:
”Israeliter och ni andra som har djup respekt för Gud, lyssna! 17 Vårt folks Gud, Israels Gud, utvalde våra förfäder. Och han upphöjde folket när de levde som utlänningar i Egypten och förde ut dem därifrån med stor kraft.*+ 18 Och i omkring 40 år hade han tålamod med dem i vildmarken.+ 19 När han hade tillintetgjort sju nationer i Kanaan lät han dem överta deras land och bosätta sig där.+ 20 Allt detta hände under en period på omkring 450 år.
Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid.+ 21 Men sedan krävde de att få en kung,+ och Gud gav dem Saul, son till Kis, en man av Benjamins stam,+ och han regerade i 40 år. 22 Gud förkastade* honom och gjorde David till kung,+ och han vittnade om honom och sa: ’Jag har funnit David, Isais son,+ en man som gläder mitt hjärta.+ Han kommer att göra allt jag önskar.’ 23 Det är från hans avkomlingar som Gud enligt sitt löfte har gett Israel en räddare, Jesus.+ 24 Innan Jesus kom hade Johannes predikat för hela Israels folk att de skulle döpa sig för att visa att de hade ändrat sinne.+ 25 Men i slutet av sin tjänst sa Johannes: ’Jag är inte den ni tror.*+ Men det kommer en efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandaler.’+
26 Bröder, ni avkomlingar till Abraham och ni andra som respekterar Gud, budskapet om vår räddning har sänts till oss.+ 27 Jerusalems invånare och deras styresmän ville inte erkänna honom. Men när de dömde honom uppfyllde de det som profeterna hade sagt+ och som man högläser varje sabbat. 28 De fann inte någon grund för dödsstraff,+ men ändå krävde de att Pilatus skulle avrätta honom.+ 29 Och när de hade fullbordat allt som står skrivet om honom tog de ner honom från pålen och lade honom i en grav.+ 30 Men Gud uppväckte honom från döden,+ 31 och under en tid visade han sig för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem. De är nu hans vittnen inför folket.+
32 Vi förkunnar alltså för er de goda nyheterna om det löfte som gavs till våra förfäder. 33 Gud har fullständigt uppfyllt det åt oss, deras barn, genom att uppväcka Jesus.+ Det är som det står i den andra psalmen: ’Du är min son, i dag har jag blivit din far.’+ 34 Och Gud uppväckte honom från döden, så att han aldrig skulle bli en dödlig människa igen.* Och det uttryckte Gud så här: ’Jag ska visa er den trofasta* och lojala kärlek som jag lovade David.’+ 35 Och i en annan psalm sägs det: ’Du tillåter inte att din lojale förmultnar.’*+ 36 David tjänade ju Gud på sin tid, somnade in i döden och begravdes hos sina förfäder, och hans kropp förmultnade.+ 37 Men den som Gud uppväckte har inte förmultnat.+
38 Därför förkunnar vi för er, bröder, att ni kan få förlåtelse för era synder genom honom.+ 39 Tack vare er tro blir ni förklarade oskyldiga till allt det som ni under Moses lag+ inte kunde förklaras oskyldiga till.+ 40 Akta er därför så att ni inte drabbas av det som står skrivet i profeterna: 41 ’Se vad jag gör i era dagar, ni som visar förakt. Ni ska häpna och gå under. För det jag gör kommer ni aldrig att tro, inte ens om någon ingående berättar om det.’”+
42 När de gick ut bad man att de skulle berätta mer om detta nästa sabbat. 43 Många av judarna och proselyterna som tillbad Gud följde med Paulus och Bạrnabas efter mötet i synagogan. Och Paulus och Bạrnabas talade med dem och uppmanade dem att fortsätta leva på ett sådant sätt att Gud kunde visa dem sin generösa omtanke.+
44 Nästa sabbat samlades nästan alla i staden för att få höra Jehovas ord. 45 När judarna fick se alla som samlats blev de avundsjuka och började hånfullt säga emot Paulus.+ 46 Då sa Paulus och Bạrnabas frimodigt: ”Det var ni som först skulle få höra Guds ord.+ Men eftersom ni förkastar det och på det sättet visar er ovärdiga det eviga livet vänder vi oss nu till de andra nationerna.+ 47 För Jehova har gett oss den här befallningen: ’Jag har utvalt dig till att vara ett ljus för nationerna, för att du ska ge räddning överallt på jorden.’”+
48 När de som kom från andra nationer hörde detta blev de glada och började tala entusiastiskt om Jehovas ord. Och alla som hade rätt inställning för att få evigt liv blev troende. 49 Och Jehovas ord spreds i hela området. 50 Men judarna påverkade djupt religiösa kvinnor som var framstående i staden, samt stadens ledande män, och hetsade dem+ mot Paulus och Bạrnabas. De förföljde dem och drev bort dem från området. 51 Då skakade de dammet av sina fötter och gick till Ikọnion.+ 52 Och lärjungarna fortsatte vara uppfyllda av glädje+ och helig ande.