Apostlagärningarna
26 Agrippa+ sa till Paulus: ”Du har min tillåtelse att tala för din sak.” Då lyfte Paulus handen och började tala till sitt försvar:
2 ”Kung Agrippa, jag är mycket glad över att det är inför dig som jag nu ska försvara mig mot allt som judarna anklagar mig för,+ 3 särskilt därför att du är så insatt i judarnas alla seder och tolkningsfrågor. Därför ber jag dig att lyssna på mig med tålamod.
4 Alla judar känner till hur mitt liv har sett ut ända från min ungdom, bland mitt folk* och i Jerusalem.+ 5 De känner mig sedan tidigare, och om de bara vill kan de intyga att jag har levt som farisé+ enligt den strängaste riktningen i vår religion.+ 6 Men nu står jag inför rätta för att jag tror på det löfte som Gud gav våra förfäder.+ 7 Det är just det löftet som vårt folks 12 stammar hoppas få se uppfyllas genom att troget tjäna honom både dag och natt. Det är för det hoppets skull som judarna anklagar mig,+ ärade kung.
8 Varför menar ni att det är otänkbart att Gud kan uppväcka döda? 9 Själv var jag övertygad om att jag på alla sätt skulle bekämpa nasarén Jesus namn. 10 Det var precis det jag gjorde i Jerusalem, och jag kastade många av de heliga i fängelse+ eftersom de främsta prästerna hade gett mig myndighet att göra det.+ Och när man ville avrätta dem röstade jag för det. 11 Överallt i synagogorna har jag gång på gång straffat dem och försökt tvinga dem att avsvära sig sin tro. Jag var så rasande på dem att jag till och med förföljde dem i avlägsna städer.
12 När jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, med myndighet och en fullmakt från de främsta prästerna, 13 såg jag vid middagstid ett ljussken från himlen, ärade kung. Det var klarare än solens glans, och det strålade omkring mig och dem som reste tillsammans med mig.+ 14 Alla föll till marken, och jag hörde en röst som sa till mig på hebreiska: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du gör det svårt för dig själv när du spjärnar emot pikstaven.’ 15 Men jag frågade: ’Vem är du, herre?’ Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. 16 Men res på dig. Jag har visat mig för dig för att utse dig till en tjänare och ett vittne, och du ska förkunna både om det du redan har sett i förbindelse med mig och om det jag ska låta dig se.+ 17 Och jag ska rädda dig från detta folk och från nationerna som jag sänder dig till.+ 18 Du ska öppna deras ögon+ och vända dem från mörker+ till ljus+ och från Satans myndighet+ till Gud, så att de kan få förlåtelse för sina synder+ och få det arv som ska tillfalla dem som har blivit heliga därför att de tror på mig.’
19 Därför, kung Agrippa, har jag gjort det jag blev tillsagd i den himmelska synen. 20 Först i Damaskus+ och sedan i Jerusalem+ och över hela Judeens land och bland nationerna har jag förkunnat att man måste ångra sig och vända om till Gud genom att göra gärningar som motsvarar ångern.+ 21 Det var därför judarna grep mig i templet och försökte döda mig.+ 22 Men eftersom Gud har hjälpt mig vittnar jag än i dag för både hög och låg. Och jag säger inget annat än vad både profeterna och Mose har förutsagt:+ 23 att Messias* skulle lida+ och att han som den förste som blev uppväckt från döden*+ skulle förkunna ljus, både för det här folket och för andra nationer.”+
24 När Paulus sa detta till sitt försvar sa Festus med hög röst: ”Du håller på att bli galen, Paulus! Din stora lärdom driver dig till galenskap!” 25 Men Paulus sa: ”Jag håller inte på att bli galen, högt ärade Festus, utan det jag säger är rätt och riktigt. 26 Kungen känner mycket väl till allt detta, och det är därför jag kan tala så frimodigt inför honom. För jag är övertygad om att inget av detta har undgått hans uppmärksamhet, det har ju inte hänt i någon avkrok.+ 27 Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du gör det.” 28 Agrippa sa till Paulus: ”Det skulle inte ta lång tid för dig att övertala mig att bli kristen.” 29 Paulus sa: ”Oavsett om det tar kort eller lång tid är det min bön att både du och de som lyssnar till mig i dag ska bli som jag, bortsett från de här bojorna.”
30 Kungen reste sig nu, och det gjorde också ståthållaren och Berenịke och männen som satt tillsammans med dem. 31 Och när de var på väg ut sa de till varandra: ”Den mannen gör ingenting som förtjänar dödsstraff eller fängelse.”+ 32 Och Agrippa sa till Festus: ”Han hade kunnat friges om han inte hade vädjat till kejsaren.”+