Fem särskilda föredrag byggda på den nya boken ”Guds ’eviga uppsåt’ triumferar nu till människans bästa”
Alla gladde vi oss över att vid sammankomsterna denna sommar få ta emot den nya boken Guds ”eviga uppsåt” triumferar nu till människans bästa. Och under avslutningstalet fick vi reda på att den boken skall bli månadens erbjudande i november och att vi skall börja använda den i våra bokstudiegrupper från och med december. Därtill skall vi under november ha en serie föredrag grundade på denna bok, vilket det ges närmare anvisningar för i detta särtryck. På så sätt kommer vi att bli väl förtrogna med det förträffliga innehållet i boken.
I vissa fall kan de äldste (och vissa biträdande tjänare) i en församling vara i stånd att hålla alla talen. Om detta inte förefaller möjligt eller tillrådligt, kan de äldste i två församlingar dela upp talen sinsemellan, så att talarna håller sina tal i båda församlingarna. Detta kan betyda att den ena församlingen har vart och ett av talen en vecka efter det att samma tal hållits i den andra församlingen. Men när talen planeras, bör det göras så att de fem talen kommer i rätt ordning. Så snart de olika detaljerna har utarbetats bör löpsedlar beställas. Och församlingen bör underrättas om exakt när man kan förvänta att få höra talen.
Talarnas förberedelse och framförande
Du som får i uppdrag att hålla ett av talen bör grundligt studera de kapitel som tilldelats dig och motsvarande disposition, som följer härefter. Lägg märke till att du inte bara skall behandla en viss mängd stoff — du skall hålla ett upplysande tal över ett bestämt tema. Försök inte behandla varje detalj i de kapitel som tilldelats dig, utan sträva efter att framhålla de huvudtankar som framträder i dispositionen. Var medveten om dina åhörare och arbeta på att få dem med dig; resonera med dem och ge dem motiv att handla. Du kanske vill rikta åhörarnas uppmärksamhet på viktiga avsnitt eller illustrationer i boken, så att de kan följa med i sina egna böcker och bli mera förtrogna med innehållet. På så sätt kommer du att mångfaldiga gagnet av ditt tal.
1. Lär känna den Gud som har ett uppsåt (po kapitel 1—4)
Det är glädjande att människor av alla slag lär känna Gud. (5 min.) Bland oss finns personer med mångskiftande bakgrund och som tillhört många olika religioner. Många hade tidigare inget sant begrepp om Gud och hans uppsåt för människan. (Sid. 5) Somliga som blev med anden smorda kristna hade tidigare varit sådana som här nämndes, men kom att lära känna Gud och bli kända av honom. På liknande sätt med somliga här. (Gal. 4:8, 9; sid. 5, 6) Lär du undan för undan känna Gud bättre? Påverkar det dig i god riktning?
Lär känna honom som en evig Gud med ett uppsåt. (20 min.) Vi bör lära känna honom som en evig Gud, ty han är utan slut. (Ps. 90:2—4; sid. 7) Han kan därför ha ett evigt uppsåt. (Ef. 3:10, 11; sid. 12) Till och med hans namn bör uppenbara detta för oss. (Sid. 12—15) Att verkligen känna honom inbegriper mer; vi behöver inse att han är pålitlig när det gäller att utföra sin vilja. Om vi gör det, kan vi med tillförsikt bygga vårt liv kring hans uppsåt. Guds pålitlighet framgick av hans bestämda vilja beträffande det assyriska väldet. (Jes. 14:24—27; sid. 16, 17) Hans ”rådslut” eller påbud står fast. Inser vi vad detta betyder för de ogudaktiga i vår tid? (Ords. 16:3, 4; sid. 15, 16, § 22, 23; sid. 20, § 34) Det bör stärka vår tillförsikt till att hans profetior är säkra och vissa. Hyser vi tillförsikt till Guds rådslut och bringar våra liv i samklang med hans goda uppsåt? (Ps. 33:9—12; sid. 21, 22)
Människorna skapades till att vara i samklang med Guds uppsåt. (15 min.) Gud gjorde det till sitt uppsåt att bli Fader och frambringade först andevarelser. (Sid. 23, 24) Änglarna är intresserade av att utföra hans vilja och hjälpa oss att vara heliga. (Sid. 27) Människans skapelse återspeglar Guds kärleksfulla intresse. (Ps. 103:13, 14; sid. 28, 29) Bevisade att han kärleksfullt drar försorg om sina skapelser. (Sid. 30, 35) Gjorde människan fullkomlig och satte henne i paradiset med ett uppsåt. (1 Mos. 2:7, 8, 15; sid. 32, 35) Hade utsikt till evigt liv. (Sid. 37) Döden skulle bli följden endast av olydnad. (Sid. 38, läs § 33; sid. 57, § 25)
Välj att bringa ditt liv i samklang med Guds uppsåt. (15 min.) Mannen och kvinnan skapades inte utan något syfte, men i enlighet med hans uppsåt. (Sid. 39) Det tillkännagivna uppsåtet var gott för människan, skulle leda till ett världsomfattande paradis. (1 Mos. 1:27, 28; sid. 41—43) Änglarna gladde sig åt att Guds uppsåt skred framåt. (Sid. 44) Målet var att jorden skulle vara helt befolkad med lyckliga tillbedjare vid slutet av den sjunde ”dagen”. (Läs § 18.) Den dagen pågår fortfarande, så vi kan träda in i Guds vila i andlig mening; kommer vi att göra det? (Sid. 45—47, läs § 24.) Väljer vi att tjäna Gud, att bringa vårt liv i samklang med allt vi vet om honom? Vi kan vara säkra på att hans uppsåt skall ha framgång; kommer vi att ha det? Vår eviga frälsning och lycka är beroende av det. (Sid. 22, § 40)
2. Guds uppsåt genomförs trots uppror (po kapitel 5—7)
Tror du att uppror mot Gud kan ha framgång? (5 min.) Uppror är en vanlig företeelse. Rör sig ibland om enskilda personer, till exempel elev mot lärare. Men ofta är det uppror i nationell skala. Stränga åtgärder vidtas vanligen mot upprorsmakare. (Ords. 17:11) Men somliga har framgång — t. ex. de nordamerikanska kolonierna mot England. Kan uppror mot Gud ha framgång? Hur skulle uppror påverka Guds uppsåt? Hur stor tillförsikt hyser du till att Gud kommer att förverkliga sina uppsåt?
Hans uppsåt ägde bestånd trots uppror i himmelen och på jorden. (15 min.) Det ursprungliga uppsåtet var att befolka jorden med sanna tillbedjare. (Sid. 55, § 21) Gud ville inte att människan skulle dö. (Hes. 18:23; sid. 48, 49) Genom ormen ledde en osynlig andevarelse Eva till att göra uppror. (Sid. 51, läs § 11.) Hon följde denne upproriske andevarelses handlingssätt. (Sid. 53, § 16) Övergav Gud sitt uppsåt, då upproret skedde? Nej. Att Gud tillät Adam och Eva att föröka sig visade att han tänkte genomföra sitt uppsåt. (1 Mos. 3:16) Förstärkte det genom att utforma sitt uppsåt att ha en Smord representant som skulle krossa upprorsmakaren. (1 Mos. 3:14, 15; sid. 53—55; sid. 58, § 29)
Exempel på människor som samarbetat med Guds uppsåt. (20 min.) Hur kunde Gud frambringa en ”säd” trots att de första människorna gjort uppror? Bibeln riktar uppmärksamheten på att han gjorde det. (Sid. 60, § 2) Gäckades Guds uppsåt av Abels död? Nej. Han använde Set. (Sid. 61) Enok höll fast vid Gud och hans uppsåt till och med när han hotades till livet. Skulle vi göra det? (Sid. 63—65, läs § 15.) Noa vandrade med Gud i flera hundra år, gav inte upp. Visar vi tålmodig lydnad? (1 Mos. 6:9, 10; sid. 66, 67) Till slut lät Gud syndafloden komma för att göra slut på ogudaktigheten; visade att han behärskade situationen. (Sid. 67—69) Genom att bevara Noa och hans familj bevarade Gud också ”sädens” släktlinje. (Sid. 70, § 29; sid. 72, läs § 35.) De onda andarna är fortfarande verksamma. (Sid. 74, § 38) Upproret omintetgjorde inte Guds uppsåt; de trogna höll fast vid det. (Sid. 75, 76)
Historien om ”sädens” släktlinje visar att uppsåtet blev genomfört. (15 min.) Kunde Satan gäcka uppsåtet genom att förhindra att ”säden” framträdde? (Sid. 77, § 1) Släktlinjen gick genom Sem; välsignelsen var i enlighet med Sems respekt för Guds verk. (Sid. 79) Flera hundra år senare lovade Gud att ”säden” skulle komma genom Abraham. (1 Mos. 12:1—3; sid. 81) Isaks födelse gav försäkran om att Gud kunde frambringa ”säd”. (1 Mos. 3:15; sid. 82, § 15) Melkisedek välsignade Abraham; förebildade den kommande konungsliga ”säden”. (Sid. 84, 85) På grund av sin tro var Abraham Guds ”vän”. (Jes. 41:8; sid. 86)
Kommer vi i likhet med Enok, Noa och Abraham att vara tålmodiga och lojala, vissa om att ingenting kommer att gäcka Guds uppsåt? (Sid. 76)
3. En nations roll i förbindelse med Guds ”eviga uppsåt” (po kapitel 8—10)
Gud kan oemotståndligt använda en nation. (5 min.) Nationerna strävar nu efter makt och fullt oberoende; har starka arméer, kraftiga vapen. Men äger någon nation Guds godkännande och används till att verkställa hans uppsåt? Kan någon nation motstå hans vilja? Svaren berör vår syn på livet och hur vi använder det. Nebukadnessar tvingades ge uttryck åt den rätta slutsatsen. (Dan. 4:31, 32) Bibelns skildring visar Guds förmåga att oemotståndligt välja att använda en viss nation.
Gud själv skulle göra valen när han genomför sitt uppsåt. (15 min.) Hade ingått ett förbund om att låta ”säden” komma genom Abrahams avkomlingar. (1 Mos. 12:1—3, 7) När Gud valde en av Isaks söner var han inte bunden av förstfödslorätten. (Sid. 89, 90, läs § 4.) Valet av Jakob förklarar varför bibeln inriktar sig på hans släktlinje. (Sid. 91) Genom vilken son till Jakob skulle Messias komma? Återigen anpassade sig Gud efter omständigheterna; valde Juda. (Sid. 92, 93, 96) Det kungliga ledarskapet var inte bundet till den förstfödde. (1 Krön. 5:1, 2; sid. 97) Bibelns skildring hjälper oss att se hur uppsåtet skridit framåt; av intresse, eftersom vår framtid är inbegripen.
Gud utvalde en nation. (20 min.) Innan han gav Abrahams avkomlingar det utlovade landet, gav han nationen tid att tillväxa. (1 Mos. 15:18—21; sid. 100) Bevisar att han handlar enligt sitt tidsschema. (Sid. 101, 102) Skulle använda Mose som förbundets medlare, men Mose måste vänta på Gud. (Sid. 103, § 11) Det mäktiga Egyptens motstånd kunde inte hindra uppsåtet. (Sid. 104, 105) Genom medlaren uttryckte nationen sin villighet att ingå förbundet. (2 Mos. 24:6—8; sid. 109) Om de höll lagen fullkomligt, skulle de kunna vinna liv. De kunde inte det; det kan inte vi heller, och därför behöver vi ”säden”. (3 Mos. 18:5; sid. 113, 114) Men nationen under lagen användes ändå till att leda fram till ”säden” och därigenom föra uppsåtet framåt. (Sid. 112)
Ur denna nation valde Gud en släktlinje av kungar som ledde fram till ”säden”. (15 min.) Gud gav nationen tid att vägledas av domare. (Sid. 116—118) Saul av Benjamins stam blev vald till kung. Övergav Gud sin tillkännagivna vilja beträffande Juda? Nej. När Saul blev ond, valde Gud David av Juda stam. (1 Sam. 13:13, 14; sid. 119) Sedan David blivit vald väntade han på att Gud skulle göra honom till härskare över hela nationen. (Sid. 120) Gud ingick förbund med honom om en dynasti av kungar. (2 Sam. 7:12—16; sid. 122—124) Guds uppsåt hindrades inte av att de mänskliga kungarna i Davids släktlinje upphörde; släktlinjen ledde ändå fram till Jesus och det eviga Riket.
Uppenbart att Gud kan göra vad han vill med individer eller nationer. (Job 34:29) Följer vi hans ledning av ett enat folk i våra dagar? Tillförsikt till att han genomför sitt uppsåt leder till välsignelser.
4. Guds eviga uppsåts Messias (po kapitel 11, 12)
Kommer du att ta emot de möjligheter till liv som står öppna för dig? (10 min.) Om en person vid sunt förstånd får möjlighet att åtnjuta ett fullödigt och givande liv, kommer han att tacka ja. När Israels barn fick välja mellan liv och död, valde de rätt. (5 Mos. 30:19, 20; Jos. 24:15—18) Fick längre fram tillfälle att identifiera och ta emot den utlovade Messias. Några tog emot Jesus. Tror vi att han är Messias? Kan vi bevisa det? Visar vårt liv att vi godtar hans ledarskap?
Himmelen inbegripen i att Guds uppsåts Messias framträdde. (25 min.) Den Smordes ankomst var viktig för verkställandet av Guds uppsåt. (Sid. 58, § 29) Långt i förväg angav Gud tiden och platsen för Messias’ framträdande. (Dan. 9:24—27; Mik. 5:2; sid. 126—130) Jesu framträdande bevisar därigenom att han är Messias. Men himmelen var inbegripen på andra sätt till stöd för Messias’ ämbete. Änglar meddelade sig med Maria och Josef före Jesu födelse och belyste hans uppgift som konung och messiansk avlägsnare av synden. (Luk. 1:26—33; Matt. 1:20, 21; sid. 130, § 10, 135, 139) Tillhörde rätt släktlinje för att bli Davids arvinge. (Sid. 131, 132, 138, § 32) Det barn som avlades var heligt. (Sid. 133) Tack vare änglarna blev herdarna ögonvittnen till födelsen, och barnets liv räddades. (Sid. 136—139) Ett ögonvittne intygar också att Gud smorde Jesus. (Sid. 140, 141) Frågorna återstår: Tog judarna emot Jesus? Gör vi det?
Messias’ levnadslopp uppfyllde profetiorna och inger oss tillförsikt för framtiden. (20 min.) Messias skulle lida och vara lik Mose. (Jes. 53:7, 9, 12; 5 Mos. 18:15, 18; sid. 143—145) Gjorde många underverk som var större än Moses. (2 Mos. 7:2, 3; Joh. 2:23; 3:1, 2; sid. 145, 146) Inser vi vad hans underverk utvisar? Att han är Messias. Antyder också vad han kan göra i framtiden — bota sjuka, uppväcka döda. Tror vi att människor under hans herravälde inte kommer att vara sjuka, svältande, sorgsna? Såsom profet förutsade han sin egen död och mycket som vi ser inträffa i våra dagar. (Sid. 147) Hans offerdöd viktig för att Guds ”eviga uppsåt” skall förverkligas. (Jes. 53:9, 12; sid. 149, 150) Han blev upprest som en andevarelse och kunde i himmelen bära fram värdet av sitt liv, som är oumbärligt för vårt eviga liv. (Sid. 151, 152, läs § 22, 23.)
Till och med när Jesus var döende hade han Guds uppsåt om ett jordiskt paradis i tankarna. (Sid. 149, § 17) Härskar nu i himmelen. Följer vi hans anvisningar? (Hebr. 5:8, 9; Matt. 24:14, 43, 44)
5. Får du gagn av att Guds uppsåt triumferar? (po kapitel 13—15)
Uppskattar du Guds tålamod när han genomför sitt uppsåt? (5 min.) Alla människor är otåliga ibland; är vi det beträffande Guds uppsåt? (Sid. 186, § 3) Uppsåtets tålmodiga utveckling gör att vi kan få gagn av det, lära av det och komma i linje med det. Guds gärningar med den fullständiga ”säden” visar att han vill att människor skall få gagn av den. (2 Petr. 3:9)
Gud utvecklade undan för undan sitt uppsåt som inbegrep den fullständiga ”säden”. (20 min.) ”Sädens” identitet och vad den skulle uträtta var länge en hemlighet. Jesus kom som Messias och främste medlem av ”säden”, men mera var inbegripet. (1 Mos. 22:17, 18; sid. 159, § 12) Guds uppsåt inbegrep en förvaltning, hans sätt att gå till väga, som skulle leda till ett enande under Kristus. (Sid. 154, 155) Vid pingsten år 33 v.t. började Jesus bygga sin församling och ersatte det köttsliga Israel med det andliga ”Guds Israel”. (Sid. 156—158) De med anden smorda blev medlemmar av Abrahams säd; judarna först. (Apg. 3:24—26; sid. 159, 160) Utsträcktes senare till hedningarna, som tidigare varit ”utan hopp”. Guds tålamod var alltså till stort gagn för dem. (Ef. 2:11, 12; sid. 162) Detta var den ”heliga hemligheten”. (Ef. 3:5, 6, 10—12; sid. 165, 166) Guds gärningar vittnar om hans vishet och tålamod. Vi kan få gagn av detta. Men kommer vi att få det?
Guds fortskridande uppsåt ger oss möjlighet att vinna evigt liv. (20 min.) Kan vara förvissade om att Guds uppsåt skall triumfera trots alla ansträngningar att gäcka det. (Sid. 167) Vi kan inte få något gagn av kristenheten. (2 Petr. 2:1—3; sid. 168, 169, läs § 4, 5.) Vi lever i kritiska tider sedan 1914. (Sid. 171—176) De smorda har inte försummat tillfället att ära Jehova, antog namnet Jehovas vittnen. (Sid. 177) Bevisar att hans uppsåt nu triumferar. (Sid. 178) Eftersom ”alla nationer” — inte bara det andliga Israel — skulle bli välsignade, kan vi understödja och få gagn av Guds uppsåt. (Sid. 179—182) ”Vedermödan” ligger framför oss, och den kan innebära problem och obehag för dem som är lojala mot Guds uppsåt, men en ”stor skara” skall överleva. (Sid. 183)
Du måste nu besluta vad du skall göra. (10 min.) Uppsåtets fulla förverkligande kommer att medföra stor glädje. De döda kommer att få gagn av det genom uppståndelsen. (Sid. 186, 187) Satan och de andra rebellerna kommer inte att få gagn av det; skall bli tillintetgjorda. Bevisar vi nu att vi inte är av det slaget? Församlingen är inbegripen i Guds ”eviga uppsåt”. (Ef. 3:10, 11) Samarbetar vi lojalt med den? Förbereder oss därigenom för att få gagn av Riket under millenniet. Kommer du för evigt att få glädja dig åt Guds ”eviga uppsåts” triumf? (Sid. 190, 191)