Ett dilemma för uppriktiga katoliker
År 1984 skickade Vatikanen ut en skrivelse som fördömde befrielseteologin, och Leonardo Boff, en av de ”mest kontroversiella” katolska teologerna, dömdes av kyrkan till ett års ”botgörande tystnad” — ett straff som var avsett att hindra honom från att ge ut tryckalster, uttala sig offentligt eller på något annat sätt förespråka sina tvivelaktiga teologiska uppfattningar.
Men år 1986, en månad innan året av ”tystnad” hade gått till ända, blev Boff benådad. Man skickade ut en skrivelse med titeln ”Instruktion rörande kristen frihet och befrielse”, där man hävdade att det är ”fullständigt berättigat att de som får utstå förtryck från de besuttnas eller de mäktigas sida agerar med moraliskt godtagbara medel ...” ”Väpnad kamp” godkändes som en ”sista utväg”. Hade kyrkan ändrat uppfattning?
Inte enligt författaren till den nya instruktionen, kardinal Joseph Ratzinger, föreståndare för Vatikanens heliga kongregation för trosfrågor. ”Den första instruktionen har ingalunda minskat i värde”, säger han. ”Den andra skrivelsen är en uppföljning.” Andra källor, till exempel pressen, betecknar emellertid den andra instruktionen som en ”ny hållning gentemot ’befrielseteologin’”. Vad beror denna bristande överensstämmelse på?
De försiktiga formuleringarna i den nya instruktionen kan tolkas på mer än ett sätt. Det sägs till exempel: ”Det tillkommer inte kyrkans präster att direkt ingripa i det politiska arbetet och samhällslivets organisering.” Som tidskriften Newsweek så riktigt påpekar: ”Detta slags språk ger gott om svängrum där slipade prelater ... kan agera.”
En rapport förklarar att ”praktiskt taget alla i kyrkan kan hitta något som de kan instämma i”. En befrielseanhängare som Gutiérrez kunde nu säga att ”befrielseteologin är ett tidens tecken i Latinamerika, och kyrkan erkänner den som ett sådant”, medan en konservativ katolik kunde glädja sig över att hans kyrka fortfarande ”kraftigt motsätter sig bruket av marxistisk kollektivism för att beröva människan hennes frihet”. Befrielseteologins olika yttringar är emellertid oförenliga med kyrkans tradition och fortsätter därför att sätta upp katolikerna mot varandra.
Aposteln Paulus ger däremot sanna kristna följande förmaning: ”[Jag uppmanar er] att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan ... stå eniga i tankar och åsikter.” ”[Var] eniga i tanke och sinnelag.” (1 Korintierna 1:10; Filipperna 2:2)a Vad anser du? Är katolikerna ”eniga i tanke och sinnelag”?
[Fotnoter]
a Bibelcitaten är hämtade från 1981 års svenska översättning.
[Bilder på sidan 7]
Är katolikerna ”eniga i tanke och sinnelag”?
[Bildkälla]
Foto: FN