Apostlagärningarna
10 Nu fanns det i Caesarẹa en man vid namn Cornelius, en officer*+ vid Italiska truppstyrkan,+ som den kallades, 2 en gudhängiven man,+ en som fruktade+ Gud tillsammans med hela sitt hushåll, och han lämnade många barmhärtighetsgåvor till folket+ och frambar ständigt ödmjuk bön till Gud.+ 3 Ungefär vid nionde timmen*+ på dagen fick han tydligt i en syn+ se en Guds ängel+ komma in till honom och säga till honom: ”Cornelius!” 4 Mannen stirrade på honom, och eftersom han blev förskräckt, sade han: ”Vad är det, Herre?” Han sade till honom: ”Dina böner+ och barmhärtighetsgåvor har stigit upp till ett minne inför Gud.+ 5 Så sänd nu män till Joppe och låt hämta en viss Simon som har tillnamnet Petrus. 6 Denne är gäst hos en viss Simon, en garvare, som har ett hus vid havet.”+ 7 Så snart ängeln som talade med honom hade gått, kallade han på två av sina hustjänare och en gudhängiven soldat av dem som ständigt stod till hans tjänst,+ 8 och han talade om alltsammans för dem och skickade i väg dem till Joppe.+
9 Nästa dag, medan de fortsatte sin färd och närmade sig staden, gick Petrus upp på taket+ ungefär vid sjätte timmen* för att be.+ 10 Men han blev mycket hungrig och ville ha något att äta. Medan man lagade till det, föll han i trance+ 11 och fick se himlen öppnad+ och något slags kärl komma ner likt ett stort linneskynke som sänktes ner på jorden, fasthållet vid de fyra snibbarna; 12 och i det fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och krypande djur och himlens fåglar.+ 13 Och en röst kom till honom: ”Stig upp, Petrus, slakta* och ät!”+ 14 Men Petrus sade: ”Absolut inte, Herre, eftersom jag aldrig har ätit något befläckat och orent.”+ 15 Och rösten talade på nytt till honom, för andra gången: ”Vad Gud har förklarat rent – sluta upp med att kalla det befläckat.”+ 16 Detta hände en tredje gång, och sedan togs kärlet strax upp till himlen.+
17 Medan Petrus nu var mycket rådvill inom sig över vad den syn han hade sett kunde betyda, se, då hade de män som skickats i väg av Cornelius frågat sig fram till Simons hus och stod där vid porten.+ 18 Och de ropade och frågade om Simon, som hade tillnamnet Petrus, var gäst där. 19 Just då Petrus i sitt sinne gick igenom synen, sade anden:+ ”Se! Tre* män söker dig. 20 Så stig upp, gå ner och ge dig av med dem, utan att alls tveka, eftersom jag har skickat dem.”+ 21 Då gick Petrus ner till männen och sade: ”Se! Jag är den som ni söker. Vad är orsaken till att ni är här?” 22 De sade: ”Cornelius, en officer, en rättfärdig man som fruktar Gud+ och är väl omtalad+ av hela den judiska nationen, har av Gud fått anvisningar* genom en helig ängel att låta hämta dig till sitt hus och att lyssna till det du har att säga.” 23 Då bjöd han in dem och visade dem gästfrihet.
Nästa dag bröt han upp och gav sig av med dem, och några av bröderna som var från Joppe gick med honom. 24 Dagen därpå kom han in i Caesarẹa. Naturligtvis väntade Cornelius dem och hade kallat samman sina släktingar och närmaste vänner. 25 När Petrus var på väg in, kom Cornelius emot honom, kastade sig ner för hans fötter och betygade honom sin vördnad. 26 Men Petrus lyfte upp honom och sade: ”Stig upp; också jag är en människa.”+ 27 Och medan han samtalade med honom, gick han in och fann många samlade, 28 och han sade till dem: ”Ni vet mycket väl hur olagligt det är för en jude att sluta sig till eller närma sig en man av ett annat folk;+ och ändå har Gud visat mig att jag inte skall kalla någon människa befläckad eller oren.+ 29 Därför kom jag också utan invändning, när jag blev hämtad. Så nu frågar jag om skälet till att ni har sänt efter mig.”
30 Och Cornelius sade: ”För fyra dagar sedan, från denna timme räknat, höll jag på att be i mitt hus vid nionde timmen,*+ när, se, en man i lysande skrud+ stod inför mig 31 och sade: ’Cornelius, din bön har blivit hörd, och dina barmhärtighetsgåvor har blivit ihågkomna inför Gud.+ 32 Sänd därför bud till Joppe och kalla till dig Simon, som har tillnamnet Petrus.+ Han är gäst i garvare Simons hus vid havet.’+ 33 Därför sände jag genast bud till dig, och du gjorde väl i att du kom hit. Och så är vi alla i denna stund här inför Gud för att höra allt som du har blivit befalld av Jehova* att säga.”+
34 Då öppnade Petrus sin mun och sade: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk,+ 35 utan han tar emot den som fruktar honom och som gör det som är rättfärdigt, vilken nation han än tillhör.+ 36 Han sände ut ordet+ till Israels söner för att förkunna för dem de goda nyheterna om frid+ genom Jesus Kristus: denne är allas Herre.+ 37 Ni känner till det som har varit samtalsämnet i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade,+ 38 nämligen Jesus som var från Nasaret, hur Gud smorde honom med helig ande+ och kraft; och han gick igenom landet och gjorde gott och läkte alla som var förtryckta av Djävulen;+ ty Gud var med honom.+ 39 Och vi är vittnen om allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem; men de röjde honom ur vägen genom att hänga upp honom på en träpåle.*+ 40 Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom uppenbara sig,+ 41 inte för hela folket, utan för vittnen som i förväg hade förordnats av Gud,+ för oss som åt och drack med honom+ efter hans uppståndelse från de döda. 42 Han gav oss också order om att predika+ för folket och att grundligt vittna om att han är den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över de levande och de döda.+ 43 Om honom vittnar alla profeterna,+ att var och en som tror på honom får förlåtelse för synder genom hans namn.”+
44 Medan Petrus ännu talade om dessa ting, föll den heliga anden på alla som hörde ordet.+ 45 Och de trogna som hade kommit tillsammans med Petrus och som hörde till de omskurna blev förundrade, därför att den heliga andens fria gåva nu blev utgjuten också över folk av nationerna.+ 46 De hörde dem nämligen tala med tungor och förkunna Guds storhet.+ Därpå kände sig Petrus manad att säga: 47 ”Kan väl någon förbjuda att dessa blir döpta med vatten,+ de som har fått den heliga anden alldeles som vi?” 48 Därmed befallde han att de skulle döpas i Jesu Kristi namn.+ Sedan bad de honom stanna kvar några dagar.