Andra Korinthierbrevet
1 Från Paulus, en apostel för Kristus Jesus genom Guds vilja, och Timoteus,+ vår broder. Till Guds församling i Korinth och till alla de heliga runt om i Akạja:+
2 Må Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus visa er generös omtanke och ge er frid.
3 Vår Herre Jesus Kristus Gud och Far+ förtjänar all lovprisning. Han är den innerliga barmhärtighetens Far+ och all trösts Gud,+ 4 som tröstar oss i alla våra prövningar,+ så att vi kan trösta andra+ oavsett vad de drabbas av, med hjälp av den tröst vi själva får av Gud.+ 5 Precis som vårt lidande för Kristus överflödar,+ så överflödar också den tröst vi får genom Kristus. 6 När vi drabbas av prövningar blir det till tröst och räddning för er. Och när vi blir tröstade blir det till tröst även för er, för det hjälper er att uthärda samma svårigheter som vi.+ 7 Vi har orubblig tillit till er,* eftersom vi vet att precis som ni delar lidandet med oss ska ni också dela trösten.+
8 Bröder, vi vill att ni ska känna till de svårigheter som vi råkade ut för i provinsen Asia.+ Vi upplevde extrem press som vi inte kunde klara i egen kraft. Vi var till och med rädda att vi skulle förlora livet.+ 9 Ja, vi kände att vi hade fått dödsdomen. Men det här lärde oss att vi inte ska lita på oss själva, utan på den Gud+ som uppväcker de döda. 10 När våra liv var i fara räddade han oss, och han kommer att göra det igen. Ja, vi litar på att han även i fortsättningen kommer att rädda oss.+ 11 Ni kan också hjälpa oss genom att be innerligt för oss.+ För om många ber kommer Gud att hjälpa oss,+ och då kommer många att tacka honom.
12 Vi är stolta över detta: Vi kan med gott samvete säga att vi i världen, och speciellt inför er, har uppfört oss med helighet och uppriktighet från Gud. Vi har inte varit ledda av mänsklig vishet+ utan av Guds generösa omtanke. 13 För det vi skriver till er är ju sådant ni kan läsa och förstå, och jag hoppas att ni i fortsättningen ska förstå detta fullt ut. 14 En del av er har ju redan förstått att ni kan vara stolta över oss, precis som vi kommer att vara stolta över er på vår Herre Jesus dag.+
15 Eftersom jag var säker på detta tänkte jag besöka er först,+ så att ni kunde få anledning till glädje än en gång. 16 För jag hade tänkt besöka er på väg till Makedonien och sedan komma tillbaka till er när jag återvände från Makedonien, och då hade ni kunnat följa med mig en bit på vägen till Judeen.+ 17 Detta var min avsikt, och det var väl inget jag tog lätt på, eller hur? Eller planerar jag själviskt och säger först ”ja, självklart” och sedan ”nej, det går inte”? 18 Lika säkert som att man kan lita på Gud så kan man lita på oss. Vi säger inte ja och menar nej. 19 Vi, det vill säga jag, Silvạnus och Timoteus,+ har predikat om Guds son, Kristus Jesus, för er, och han var inte ja och samtidigt nej, utan han är alltid ja. 20 För oavsett hur många löften Gud har gett har de blivit ja* genom Jesus.+ Därför är det också genom honom som vi säger amen till Gud,+ och på det sättet visar vi Gud ära. 21 Den som garanterar att ni och vi tillhör Kristus är Gud, och det är han som har smort oss.+ 22 Han har också satt sitt sigill på oss+ och gett oss en garanti på det som ska komma, nämligen anden+ i våra hjärtan.
23 Jag svär vid mig själv och tar Gud till vittne: Det är för att bespara er ytterligare sorg som jag inte har kommit till Korinth än. 24 Vi är inte herrar över er tro,+ utan vi är medarbetare till er glädje, för det är er tro som gör att ni står fasta.